Följ med mig in i texten – en magisteruppsats om kamratrespons

”Följ med mig in i texten – elevers möten i text genom kamratrespons” blev titeln på magisteruppsatsen som till slut blev klar. Kombinationen nytt jobb och skriva uppsats var inte den ultimata men det är kanske det som också gör att lyckan att var i mål så stor. När man gör det omöjliga möjligt ger det en enorm erfarenhet och kunskap som kan omsättas många sammanhang!

Mitt varmaste tack…

”Är det inte det livet handlar om? Att lära sig nya saker!” sa min dotter till mig vid ett tillfälle. Att skriva uppsats är verkligen att hela tiden leva både de kloka orden och att leva den skrivundervisning som jag under många år har försökt leda mina elever igenom.
Mina elever har genom alla tider varit en källa till utveckling av mitt pedagogiska ledarskap men framförallt till kunskap om elevers lärande. Jag hoppas att mina elever har fått med sig redskap till kommande texter precis som jag har efter det här skrivandet!

Först vill jag vända mig till eleverna som varit med och gjort den här studien möjlig. Ni vet vilka ni är. Tack för att jag fick ta del av era reflektioner om skrivande och kamratrespons.

Tack också till min fantastiska familj för att ni har stöttat och peppat mig när det har varit motigt och jag har varit nära att ge upp. Tack för stödet när tid och ork inte räckt till. Med glada tillrop och möjliggörande av tid har ni varit en stor bidragande orsak till att uppsatsen till slut blev klar. Jag är tacksam för er hjälp.

Sist men inte minst vill jag tacka min handledare Ewa Bergh Nestlog, som under arbetets gång har funnits till hands med sin skärpa, kunskap och omtanke. Utan din skarpa blick, din klokskap, din kunskap och dina utmanade frågor, hade den här uppsatsen aldrig blivit klar.

Följ gärna med in i texten och ta del av den här uppsatsen om kamratrespons! Min ambition har varit att försöka förstå lite mer om vad som händer när elever i mellanåren arbetar med skrivande. Den här undersökningen kan vara en pusselbit som kan läggas till de kunskaper som redan finns om vad som händer och sker när elever arbetar med text.

Så ta gärna del av ”Följ med mig in i texten – elevers möten i text genom kamratrespons”

 

Bild_uppsats

Annonser

Chambers metod i nytt sammanhang

Aidan Chambers har utvecklat en numera välkänd struktur i hur man kan genomföra boksamtal för att få läsaren att bli en tänkande läsare. Han menar att väl fungerande boksamtal hjälper eleverna att sätt ord på sin läsupplevelse och genom det utveckla sin kommunikativa förmåga. Det leder i sin tur till att förmågan att  kunna uttrycka sig och samtala om olika saker i livet. Strukturen har jag använt många gånger i boksamtal tillsammans med mina elever när vi har haft boksamtal om skönlitterära böcker. Metoden som Aidan Chambers har arbetat fram kallar han ”Tell me”, på svenska ”Jag undrar”.

Strukturen  för samtal ser ut så här:

Jag undrar…..

….. var det något du  gillade?

….. var det du inte gillade?

…..  var det något du inte förstår?

…. lade du märke till några mönster eller kopplingar?

Mönster och kopplingar inom skönlitteratur kan vara inom:

  • Inom texten -upprepningar, rim rytm
  • Text till text – genre, intertextualitet ( hur olika texter anspelar på andra texter)
  • Text till sig själv – erfarenheter anknytning – vad känner jag igen hos mig själv?
  • Text till omvärld – t ex vilken omvärldskunskap är det vi behöver för att förstå

Tillsammans med eleverna valde jag oftast att göra fyra spalter på tavlan där vi samlade våra tankar i stödord. Utifrån det vi sedan hade sammanställt såg vi många trådar att dra i för att få en bra diskussion om boken vi hade läst.

Metoden är väldigt användbar på andra texter också. Jag har förmånen att vara en del av teamet som håller i handledarutbildningen på Linnéuniversitet för handledare i Läslyftet. Våra träffar handlar både om ämnesdidaktik men också om teorier om handledning och praktisk användande av modeller att omsätt i handledningssituationer på hemmaplan. Den här gången har vi använt Chambers modell ur ett handledningsperspektiv utifrån muntlig text. Det visade sig vara ett bra verktyg.  Chambers modell fungerade alldeles utmärkt  även på andra texttyper än den skönlitterära.

Vi valde att applicerar frågemodellen på föreläsningar:

  • Vad tyckte du om i fråga om idéerna i föreläsningen
  • Vad tyckt du inte om
  • Finns det något du undrar över som rör idéerna i föreläsningen eller samtalet
  • Vika kopplingar ser du mellan olika idéer? Vilka kopplingar ser du till egna erfarenheter? Vilka mönster uppfattar du i vårt samtal?

Det blev intressanta diskussioner och reflektioner om de föreläsningar som alla hade lyssnat på. Deltagarna i gruppen turades om att vara samtalsledare för att samtalet skulle ledas av någon med ansvar att hålla fokus. De fyra olika infallsvinklarna att se på den text man har tagit del av, i det här fallet muntlig text,  gjorde att det gruppen hade något att luta sig emot. Det tror jag gjorde att det blev fokus på innehåll och att reflektionerna fördjupades. Det är dessutom en enkel metod att förhålla sig till då det är få punkter att komma ihåg. Inför kommande träffar på hemmaplan har alla nu fått prova på en modell som är direkt omsättningsbar till texter och filmer i läslyftets moduler men också direkt in i klassrummet tillsammans med eleverna vid andra textsamtal än skönlitterära.

Metoden kan formuleras om för att passa in i olika sammanhang och där fungera väl upptäckte vi. Hade jag jobbat tillsammans med elever hade jag direkt provat på att jobba med metoden vid läsning av faktatexter eller efter att ha sett en film. Nu kommer jag använda metoden i de sammanhang jag ingår i nu. Jag har ytterligare ett redskap att använda vid samtal om  text, muntlig som skriftlig, Det är precis det här som är poängen med metoder tänker jag. Fundera över dem, anpassa dem och sedan omsätta dem i sammanhang där de uppfyller en viktig uppgift, även om inte metoden används på det sätt som kanske var ursprungstanken!

Läsflow

Läsflow. Upplevelsen att få läsa en bok, kliva in i berättelsen och glömma tid och rum det var något som jag ville visa mina elever i vintras. Jag och Susanne Jönsson pratade om lästema och vad det skulle kunna innehålla. I det samtalet insåg jag att läsflow och upplevelsen av läsning är något som lätt hamnar utanför fokus när vi pratar om strategier och analyserar det vi läser. Vi gav samma uppgift till våra elever. En klass i år 3 och en i år 5 därefter möttes vi och pratade om böcker över skype. 

Mina 5:or fick ett läsuppdrag i läxa. De skulle försöka komma in i läsflow. Läs så länge så att tid och rum försvinner. Det var inte ett helt lätt uppdrag men det gav underlag för intressanta diskussioner om läsupplevelse när vi möttes i skolan.

När du har läst länge är det dags att fundera på frågorna:

  • Vad har du läst idag?
  • Hur gick det att läsa?
  • Vilken upplevelse gav läsningen?

Vi hade intressanta samtal i skolan efter den här läxan. Något som eleverna lyfte fram var att det var så bra att läsa utan att hålla koll på klockan. För när man har läsläxa i 15 minuter så tänker man mest på tiden. Det blev mycket roligare när läsningen var det som man skulle fokusera på.

Det är mycket vi gör i skolan som leder till något annat än det som kanske var tanken. Läsläxor med tidsbegränsning är en hjälp för många men för andra blir det motsatt effekt. Fokus ligger på tiden och inte innehållet. Läsning blir något man gör en kort begränsad tid och det är inte det som är tanken tror jag. Vi var med i mattelyftet och jobbade då med problemlösning. För att göra det tydligare för eleverna och mer sammanhållet för oss pedagoger valde vi att jobba med problemlösning i en särskild skrivbok. När jag sedan fick en ny grupp och valde att jobba med all matte i samma skrivbok utifrån ett läromedel som hade många och kluriga matteuppgifter visade det sig att vi hade inte problemlösning mer. Jag blev riktigt förvånad när jag fick höra det, tills jag insåg att det handlade om de signaler som det tidigare upplägget hade sänt. Problemlösning är endast när man skriver i en viss bok. Det blev bra diskussioner om vad problem och rutinuppgifter är och att det ligger i själva uppgiften och de kunskaper man har, inte var man skriver ner sina tankar. Precis på samma sätt blev det väldigt bra diskussioner om vad läsning är, vad som behövs för att kunna läsa och hur det kan kännas när man läser för att innehållet driver läsningen framåt. Det var en och annan som fick en helt annan bild av läsning utifrån våra klassdiskussioner om läsflow.

Vi säger nästan lika mycket med det som vi gör genom vår handling – och det är svårt att få fatt i. Men i det finns många gånger inbyggda hinder för elever.Vilket gör att det är en viktig faktor att ha med i tankarna.

Det och mycket annat om läsning pratar jag med @didaktorn om. Lyssna gärna!

http://urskola.se/Produkter/190477-Didaktorn-Lasflow

läsflow

 

Ett nytt läsår, en ny klass – en ny chans

Ett nytt läsår tillsammans men en helt ny grupp. Det är alltid lika spännande att starta ett nytt samarbete. När jag startade förra läsåret var mitt fokus på att lyssna.Jag skrev om det i ett inlägg ”Lyssna -undervisningens svåraste konst”

I pedagogisk litteratur, i föreläsningar och i diskussioner om lärande pratar man, och även jag, om att ställa de stora frågorna, de feta frågorna eller öppna frågorna. Vad vi än väljer att kalla dem så är det fokus på formuleringen av frågorna och det tror jag är en väldigt viktig del i mötet i klassrummet. Vi är där för att få eleverna att utvecklas och att ”bli varma i hjärnan” som en föreläsare jag lyssnade på för ett tag sedan sa. Då behövs det uppgifter och frågor som kräver tankeansträngning. Det jag har tänkt mycket på är att det inte pratas lika mycket om lyssnandet och den konsten som det innebär. Lyssnandet för att fånga det som verkligen sägs. I stora grupper, i mindre grupper eller i mötet med den enskilda personen. Det behöver inte vara i undervisningen det kan vara även i stunden efter. Det är många gånger som poletten har trillat ner först när jag har kommit hem. Då har jag förstått vad eleven ville säga. Förmågan att lyssna var inte på topp i det mötet.

I år tänker jag fokusera på hur jag planerar undervisningen för att alla uppgifter vi gör ska ge eleverna förutsättningar att lära det som läroplanen säger. Att alla uppgifter är riktade mot de mål som eleverna ska nå. Genom åren har jag tränat och tränat på att bli allt bättre på att hålla fokus på målen och göra uppgifter och planeringar så att eleverna verkligen ska träna på det som det är tänkt. Det är så otroligt lätt att missa målet har jag märkt. Det finns massor av bra saker att göra, massor av bra uppgifter som funkat tidigare. Vi har gjort massor av bra övningar och aktiviteter, men de stämde inte med det ”varför” som vi jobbade med just då – vilket också blev synligt när jag skulle bedöma. Det vi gjort stämde inte riktigt med det som stod i kunskapskraven! Eleverna gavs inte förutsättning att visa på det som skulle bedömas och jag fick inte förutsättningarna att göra en bedömning. Träning ger resultat och uppgifterna och förutsättningnarna för bedömning blir allt bättre och därmed lättare att göra.

Ett nytt läsår, en ny termin och därmed en ny chans. Det här läsåret ska jag göra allt jag kan för att det jag gör ska ge eleverna förutsättningar att träna och lära det som är tänkt. Jag börjar direkt på terminens första dag:

  • reflekterat skrivande – en viktig del i skrivundervisningen
  • förbereda samtal genom få tänka efter och sätta ord på sina egna tankar först
  • läsförståelsestrategier – som att förutspå vad som kan hända, leta kopplingar
  • ett gemensamt språk – ord och begrepp som handlar om ämneskunskaper, lärande och vårt gemensamma arbete

Allt i en uppgift. Jag tänker börja med att läsa boken ”Frökens nya klass”. Det är en lättläst bok som handlar om en nervös fröken som ska ta emot en klass med helt nya elever.Fröken

Boken är en lättläst bok till yngre elevere men jag är säker på att den kommer fungera tillsammans med mina 5:or med.

I boken finns det ett par ställen som passar sig väldigt bra att stanna vid och prata om kopplingar i texten. Det ska vi göra. När jag har läst boken kommer alla att få starta upp sitt skrivande i reflektionsboken utifrån frågan ”vad känns roligt/nervöst/oroligt inför en ny termin?” ”Vad hoppas du på inför det här läsåret?”

Fröken i boken tänker lite på att hon och eleverna ska förstå varandra och vad som händer om det är svårt att förstå. Det ska vi fundera på tillsammans. Utifrån – tänk själv, prata tillsammans två och två och sedan tillsammans med alla.

”Gemensamt språk. Förstå varandra. Det är viktigt. Varför? När?  Vad kan man göra om man inte förstår?”

Genom det vi gör skapar vi ett mönster som vi sedan också kan prata om. Men samtalet om det sparar jag lite!

Det här läsåret fortsätter jag slipa och förfina de öppna frågorna så att elevern blir ”varma i hjärnan”, så att jag får syn på var de är och kan jobba vidare med att ta oss till målen och samtidigt ge eleverna uppgifter som på riktigt leder dem dit – i alla lägen! En utmaning, men det ska gå!

Varmt välkommen läsåret 2015/2016!

Elever gör som läraren gör och inte som läraren säger….

Elever gör som läraren gör och inte som som läraren säger brukar man säga. Jag gjorde en reflektion över det när jag stannade upp och funderade över de frågor jag fick av eleverna i vårt arbete med klassiker.

Vi jobbar med klassiker som tema. I det temat har det ingått att läsa klassiker och ha boksamtal tillsammans med vår bibliotikarie om det man har läst. Eleverna har skrivit läslogg utifrån frågor som handlar om innehåll, tema, miljöbeskrivningar, budskap mm. Vi har pratat och läst om referat och recensioner och vad som skiljer dem åt. Tillsist har vi jobbat med arbetsprocessen för att få till en färdig produkt. Vi har tittat på alla steg som behöver göras för att det ska bli en presentation på bloggen som avslutning på temat. Den slutliga produkten kan presenteras i skriven text eller som en presentation av något slag. Vi skulle bland annat jobba med kunskapskravet:

kunskapskrav svMånga delar i en och samma uppgift. Inte nog med det, vi passar även på att jobba extra med upphovsrätt eftersom arbetet ska placeras på en blogg. Jag och vår bibliotikare har jobbat med det här temat tillsammans. Både hon och jag har pratat om upphovsrätt på bilder. Det här har vi jobbat med tidigare år,  tillsammans med andra elever, men då har vi inte publicerat resultatet på en blogg för många läsare.

Skillnaden den här gången jämfört med tidigare är att eftersom vi publicerar det offentligt har fler elever än någonsin tidigare ställt frågor och varit noggranna med vilka bilder man letar efter och tänker använda. Något alldeles extra hände efter att jag hade spelat in en film om läsförståelsestrategier. I den filmen hade jag med en skylt där jag talade om att jag hade fått särskilt tillstånd av förlaget att använda boken som var med i filmen. Då började ännu fler ställa frågor. Hur kan jag veta att jag får använda bilden? Hur kan man se det? Plötsligt hade jag också flera elever som hittade bilder de ville använda och som därför tog kontakt med dem som stod bakom webbsidan. Eleverna har ringt till förlag, bibilotek och föreningar. Trots genomgångar och tips på länkar så blev det först i det pågående arbetet angeläget för var och en att verkligen förstå det vi gått igenom. Det var först då som informationen blev intressant. När man satt och letade efter bilder blev det viktigt på riktigt!

Kan återigen konstatera att elever gör som läraren gör och inte bara som läraren säger att man ska göra!

Mottagare bortom klassrummet – är det viktigt?

Jag öppnar mitt fack efter jullovet och hittar ett stort, tjockt kuvert. Vänder på det och utbrister – jaaa!

När jag en stund senare hade läst brevet  fick jag ännu ett belägg för att skriva till verklig mottagare är något alldeles extra – och  där och då var det dags att omvärdera min åsikt!

Vi började höstterminen med att jobba om demokrati och mänskliga rättigheter. Till varje tema som vi jobbar med kopplar jag någon skönlitterär bok som passar. Den här gången jobbade jag och vår fantastiska bibliotekarie tillsammans. Eleverna läste boken ”Jag är en pojke med tur” av Monika Zak. Boken är en väldigt bra skildring av pojken Esmats väg till Sverige. Han kom hit alldeles ensam efter att kommit ifrån sin familj i Afganistan.

Jag_är_en_pojke_med_tur
Hela texten finns på Bäckaslövskolans biblioteksblogg

Eleverna läste och diskuterade boken. När vi hade läst klar fick alla i uppdrag att fundera över kopplingar till barnkonventionen.

Jag_är_en_pojke_med_tur_-_sista_delen
attlaratillsammans.blogspot.se

Genom att skriva på bloggen och sedan läsa det andra hade skrivit fick alla chans att förbereda sig inför att skriva ett brev till Monika Zak. Tillsammans hjälptes vi åt och fundera över innehåll, hur inledningen skulle kunna se ut och hur man kunde avlsuta sitt brev. Vi pratade om texttypen brev och hur man kan se att det är ett sådant. Därefter drog skrivprocessen igång. Eleverna skrev, gav respons och bearbetade sina brev. Sista dagen innan jullovet lade jag 30 brev i ett kuvert och skickade iväg det. Det blev en fin julklapp tänkte vi, eftersom det var många uppskattande ord som eleverna ville förmedla till författaren.

Vi jobbar alltid med text som att den har en mottagare, om så bara skribenten själv. All text har ett budskap och man kan använda text till att utveckla sina tankar och lärande och för att kommunicera med sin omgivning. Jag som lärare har förmedlat ett tydligt syfte med skrivandet när vi skriver i alla ämnen eftersom det är ett sätt att lära och utveckla både sina tankar och kunskaper. Texten har alltid en mottagare men den kan se lite olika ut. Det kan vara någon i klassen eller någon läsare på vår blogg.  Så har vi jobbat. Jag har tänkt att det fungerar lika bra om mottagaren finns i klassrummet och på bloggen som någon annanstans.Nu har jag ändrat mig. Det finns verkligen en poäng i att skriva till någon helt annan än dem som brukar vara läsare av texten. I ett sammanhang där man vet att det finns en tydlig mottagare, en person som kommer att läsa och förhoppningsvis till och med svara! Vi fick svar, och vilket svar sedan. Ett långt utförligt svar där alla elever fick svar på någon av de frågor som de hade ställt. Vilken glädje!

För andra gången (första gången kan man läsa om här) den här hösten har vi skrivit texter till andra än dem vi brukar och det har det verkligen hänt något.

Skrivandet  måste upplevas som viktigt och meningsfullt här och nu; skrivandet måste ha ett syfte. Lärararna måste har ett verkligt syfte klart för sig och eleverna måste känna att de skriver därför att det finns ett skäl att skriva, därför att de genom att skriva får ge uttryck för något som de är intresserade av och önskar dela med andra och därför att någon är intresserad av vad de skriver.

Det nödvändiga skrivandet av Lorentzon, Smidt (red) S. 13

Jag upplever ingen skillnad under skrivprocessen jämfört med alla andra texter vi har skrivit men det är när svaret eller responsen kommer, det är då det händer något! Det glittrar extra i ögonen på eleverna och det pratas om text, om budskap, om tankar kring det som skrivits och mottagarens svar. Och jag tror minsann att det förstärker lusten att skriva, ännu mer!

Jag har fått omvärdera min syn på att skriva text till tydligt uttalad mottagare bortom klassrummet,och bloggen, och det gör jag gärna, särskilt med tanke på att flera elever har uttryckt; Kan vi inte göra det här igen?

Poddradio – att jobba med muntlig text

Engagemang. Det är ordet som bäst beskriver arbetet med poddradio som vi är mitt uppe i nu. Engagemang och vilja att spela in direkt. Se ett resultat.

Det här uppdraget att skapa en poddradio har varit en väldigt bra uppgift ur många aspekter. Eleverna har fått träna på samarbete i grupp, samspel med andra grupper om utrymme av lokal och inspelningsmöjligheter, förbereda intervjuer, planera arbetet och sedan genomföra de olika delarna. I ett sådant här projekt är det lätt att engagemanget driver på så att önskan att hoppa över vissa delar i arbetet är stor. Vi har fått tillfälle att stanna upp och prata om strategier för arbetet och hur man kan genomföra det, vid flera tillfällen. Lärande på många olika plan samtidigt.

Vårt tema handlar om demokrati och mänskliga rättigheter och då blev det naturligt att valet den 14 september blev en del i arbetet. Det var här podden kom in som ett sätt att presentera sina kunskaper.

Min tanke med att välja podd som ett sätt att sammanfatta och presentera kunskaper var att jag ville visa eleverna ett redskap till som de sedan kan använda i kommande arbeten. Men min tanke var också att jobba med den muntliga texten. Vi pratar mycket om text och texttyper och då framförallt skriftliga sådana. Det här arbetet är ett sätt att jobba med att framställa muntlig text till verkliga mottagare.

bild

Eleverna planerade frågor till intervjuer med politiker  och var sedan och genomförde dem på stan. Därefter ville man börja spela in direkt. Vi pratade då om arbetsgången. Det är linjen på bilden ovan! Vad vi hade gjort, var vi var just nu och vad som skulle komma. Det behövdes en hel del arbete för att göra manuset till programmet kom vi fram till. Struktur, innehåll och en del research för att fylla på med fakta. Tanken är att det ska bli intressanta program med en röd tråd som andra kan lyssna på om de besöker vår blogg.

Vi tittade på vår bild över text. Den har vi använt i många sammanhang som utgångspunkt när vi pratat om texttyper. Nu använde vi den igen. Vi kunde se likheter med strukturen. Det behövdes en inledning, ett innehåll med en röd tråd och en avslutning. Eleverna började planera sin struktur på programmet. Fyllde på med fakta och funderade på när deras inspelade svar på frågor skulle passa in. När den planeringen var gjord var det dags att skriva manus.

Det här är första gången jag använder poddradio tillsammans med eleverna och vi har kommit fram till att vi tränar just nu. Vi lär oss och till nästa gång har vi ännu mer erfarenheter och kan använda dem för att utveckla arbetet. Det är riktigt spännande att jobba tillsammans på det här sättet eftersom det innebär stora utmaningar för oss alla. Vi är 30 elever i en år 6 och vi har just nu 4 datorer som vi kan använda till projektet. Vi spelar in i Audacity. Några elever har valt att hitta andra sätt att spela in på än det jag visade och det funkar lika bra. Det finns massor av erfarenhet i gruppen som det gäller att ta vara på. Vi närmar oss nu målet vilket är att alla grupper ska ha ett program färdigt som vi kan lägga på vår blogg. Det är jag säker på att vi snart har lyckats med.

Jag fick besök av AV- media Kronoberg som vill se hur vi jobbade med att skapa podd.

podradio

Det blev en kort film av deras besök där jag berättar lite om arbetet.