Följ med mig in i texten – en magisteruppsats om kamratrespons

”Följ med mig in i texten – elevers möten i text genom kamratrespons” blev titeln på magisteruppsatsen som till slut blev klar. Kombinationen nytt jobb och skriva uppsats var inte den ultimata men det är kanske det som också gör att lyckan att var i mål så stor. När man gör det omöjliga möjligt ger det en enorm erfarenhet och kunskap som kan omsättas många sammanhang!

Mitt varmaste tack…

”Är det inte det livet handlar om? Att lära sig nya saker!” sa min dotter till mig vid ett tillfälle. Att skriva uppsats är verkligen att hela tiden leva både de kloka orden och att leva den skrivundervisning som jag under många år har försökt leda mina elever igenom.
Mina elever har genom alla tider varit en källa till utveckling av mitt pedagogiska ledarskap men framförallt till kunskap om elevers lärande. Jag hoppas att mina elever har fått med sig redskap till kommande texter precis som jag har efter det här skrivandet!

Först vill jag vända mig till eleverna som varit med och gjort den här studien möjlig. Ni vet vilka ni är. Tack för att jag fick ta del av era reflektioner om skrivande och kamratrespons.

Tack också till min fantastiska familj för att ni har stöttat och peppat mig när det har varit motigt och jag har varit nära att ge upp. Tack för stödet när tid och ork inte räckt till. Med glada tillrop och möjliggörande av tid har ni varit en stor bidragande orsak till att uppsatsen till slut blev klar. Jag är tacksam för er hjälp.

Sist men inte minst vill jag tacka min handledare Ewa Bergh Nestlog, som under arbetets gång har funnits till hands med sin skärpa, kunskap och omtanke. Utan din skarpa blick, din klokskap, din kunskap och dina utmanade frågor, hade den här uppsatsen aldrig blivit klar.

Följ gärna med in i texten och ta del av den här uppsatsen om kamratrespons! Min ambition har varit att försöka förstå lite mer om vad som händer när elever i mellanåren arbetar med skrivande. Den här undersökningen kan vara en pusselbit som kan läggas till de kunskaper som redan finns om vad som händer och sker när elever arbetar med text.

Så ta gärna del av ”Följ med mig in i texten – elevers möten i text genom kamratrespons”

 

EPA – allas röster blir hörda

I min undervisning använder jag olika metoder för att få alla elever delaktiga och aktiva. Många gånger förändrar jag metoderna och utvecklar dem så att de passar mig och gruppen.

För ett antal år sedan började jag jobba med skrivande i form av in-texter och ut-texter. In-texterna var och är ett sätt för elever att samla sina tankar och i första läget skriva för sig själv. In-texterna kan sedan vara underlag för texter som skrivs till många fler mottagare. I det här arbetet började jag använda mig av det som nu kallas för EPA. EPA innebär – tänk Enskilt, sedan i Par och därefter Alla tillsammans.

När jag började gjorde jag det i kombination med att skriva. Tänk själv genom att formulera dina tankar i skrift, prata två och två, skriv igen om du vill och sedan samlade vi ihop oss i hela klassen. Vi fick fram många åsikter i de frågor vi funderade över. Något som visade sig ske som en bonus var att så många fler blev muntligt aktiva. De elever som sällan hade varit så aktiva i våra diskussioner var de som var snabbast med att vilja dela med sig av sina tankar. Det gjorde att fler röster blev hörda i klassrummet. Klassrummet blev flerstämmigt.

Jag funderade på vad det var som skedde. Vad hände som gjorde att möjligheten för fler att ta del ökade och jag fick fler tankar att samla ihop? Det visade sig att det berodde på att många plötsligt fick extra tid till att tänka efter, det fanns de som plötsligt vågade ta del av diskussioner när de kunde läsa innantill och det var flera som uttryckte att när de hade fått höra vad andra tyckte i samtalet två och två så fick de fler idéer eller blev stärkta i den tanken de hade. Därför vågade de fånga ordet i den stora gruppen trots att det tidigare hade känts läskigt.

EPA är en modell som kan utvecklas och användas på många olika sätt. När vi gick mattelyftet var det en återkommande aktivitet som vi skulle jobba med tillsammans med eleverna. Fundera på uppgiften enskilt, jobba i par och tillsist samla ihop i helgrupp. Alla elever från år 1 till 6 jobbade med modellen under matematiken. När jag tog över en ny grupp märktes det tydligt. Det var en bekant och trygg metod att använda och vi kunde göra det från dag ett.

Genom att alla får tänka eller tänka/skriva så får också fler möjlighet att vara en del av klassrumsdialogen. Allas röster kommer fram och blir viktiga. EPA kan man använda i alla åldrar och alla ämnen – oavsett om man kan skriva eller inte.  Tänka själv utan att skriva, tänka själv och rita eller skriva – det kan se olika ut. Genom att alla får en stund att samla sina tankar kring en fråga och sedan höra vad andra har tänkt kan så många fler vara delaktiga och jag vet att jag kan ställa frågan till vem som helst i klassrummet för alla har förberett sig!

Jag hittade anteckningar från en bok som var viktig för mig när jag började min resa som lärare och som jag återkommit till genom åren, Det flerstämmiga klassrummet av Olga Dysthe. Hon skriver ”Mitt huvudargument för det dialogiska klassrummet ligger i språkets centrala betydelse i inlärningsprocessen.” Hon skriver också  ”Det försiggår samtal i alla klassrum och vanligtvis också en del skrivande, men det som gör klassrummet dialogiskt är hur skrivande och samtal används för att främja inlärningen.”

Det här har jag tagit med mig och försökt omsätta på olika sätt i min praktik. När jag började använda tänk/skriv/ samtal fick jag ett bra redskap att använda. I det dialogiska klassrummet försiggår ett samspel mellan lärare och elever men också mellan elever. I det samspelet är ingår både skrivande och samtalande, samspelet mellan de båda är en viktig del i det dialogiska klassrummet. För att det ska bli ett dialogiskt klassrum fullt ut är det viktigt att låta alla också få tid att tänka.  Samspelet mellan att tänka själv, samtala och få ner sina tankar i text/bild är något som främjar språkutveckling och där med kunskapsutveckling tänker jag.

 

Litteratur: Dysthe, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet: att skriva och samtala för att lära. Lund: Studentlitteratur

Kamratrespons – så här kan det se ut

Många av inläggen här på bloggen handlar om responsarbete och då framförallt kamratrespons på text. I höstas skrev jag om hur jag påbörjar det arbetet med en ny grupp. Hur vi tillsammans skapar oss ett gemensamt språk för att tala om text och utveckla våra texter. 

Varje gång jag tar emot en ny grupp får jag påminna mig om att det är just det, en ny grupp som tillsammans med mig behöver skapa en gemensam referensram kring det vi gör. Ett gemensamt språk som samtidigt är ett metaspråk kring lärande. Många gånger blir saknaden av det gemensamma språket synligt för mig när jag ska starta tillsammans med en ny grupp och inte längre kan referera till det vi gjort tidigare. Hur gjorde jag för att vi skulle ha det där gemensamma språket i gruppen jag precis lämnade? Hur gör jag egentligen när jag startar?

Nu kan man också ta del av vårt arbete genom Läslyftsmodulen Skriva i alla ämnen för 4-6. Här får man komma med in i klassrummet en stund när vi börjar vår gemensamma resa mot att alla ska bli textmedvetna!

I inlägget Att visa och vägleda elever i skriv- och läsförmåga finns två filmer till som handlar om skrivundervisning och hur det kan se ut i vårt klassrum när vi jobbar med att utveckla skrivkompetensen.

Att visa och vägleda elever i skriv- och läsförmåga

En rapport från skolinspektionen visar att  ”skolan måste ge eleverna bättre möjligheter att utveckla sin läsförståelse och skrivförmåga och därmed också sin förmåga att tänka, kommunicera och lära. Framför allt behövs ett mer aktivt stöd från lärarna.”

Explicit undervisning i skriv- och läsförmåga blir väldigt viktigt kommer man fram till. Det finns ett antal punkter som de ser som utvecklingsområden:

• Lärare behöver i betydligt högre grad ge elever möjlighet att förstå vad de ska lära sig och varför.
• Lärare behöver i betydligt högre grad aktivt visa och vägleda eleverna samt ge dem möjlighet att samtala om texter, både egna och andras.
• Lärare och rektorer behöver följa upp hur elevernas intresse för läsning och skrivning utvecklas.

Här på bloggen är skriv- och lässtrategier ett återkommande ämne. Jag har jobbat mycket för att utveckla min undervisning inom dessa områden eftersom jag insåg att mina elever inte skulle nå de målen som finns i Lgr 11 när den kom. Jag har upptäckt att genom samtal och gemensamt arbete kring text leder det till att alla kan utveckla sina förmågor långt förbi det som var och en först tror är möjligt.

Jag har samlat länkarna till skriv och läsinlägg på bloggen här om du vill ta del av exempel på hur jag och mina elever har jobbat för att alla ska bli textmedvetna och utveckla sina förmågor.

Det finns en modul i läs- skrivportalen som handlar om att skriva i alla ämnen från Linnéuniversitetet. Där finns många väldigt bra texter att ta del av och jobba med. I modulen har vi fått den stora äran att bidra med ett par lektioner.

I den första filmen undersöker vi vilka texttyper som finns runt om oss.

 

I den andra filmen jobbar vi tillsammans för att komma igång med ett skrivande om hållbar utveckling. Vi skriver in- texter och både elever och jag reflekterar över vinsterna med det.

 

Kamratrespons är ett bra verktyg för att skapa textmedvetenhet och utveckla sin skrivkompetens tillsammans med andra.

Att jobba med textmedvetenhet på olika sätt gör att elever får redskap till läsförståelse, ökad skrivkompetens och stöd för att utveckla sina tankar tycker jag – explicit undervisning som visar och stödjer eleven ger absolut resultat!

Genom kunskaper möttes elever

Det är intressant att ta del av det engagemang som sprider sig när insikten om att det man gör har fler mottagare och de egna kunskaperna kan vara viktiga för andra. Oavsett ålder. Genom kunskaper kan elever i olika åldrar mötas. Det är väl det man kan kalla värdeskapande lärande!

Så avslutade jag blogginlägget ”Genom kunskaper kan elever i alla åldrar mötas” Elever i år 5 hade skrivit berättelser som elever i år 3 fick lyssna på och sedan ge kamratrespons på. Den responsen tog vi emot och använde som ingång till en väldigt bra lektion.

Eleverna läste responsen de hade fått, två stjärnor och en önskan. Det blev ett ordentligt sorl i klassrummet. Vi samlade ihop oss och utifrån det eleverna hade fått ta del av lyfte vi fram några punkter. Vi i femman tittade närmare på responsen som lyfte fram:

• att alla delarna fanns med – inledning, händelse och avslutning
• svåra ord – tänka på att inte ha svåra ord till yngre barn
• större text
• utveckla texten

Vi har pratat mycket om att strukturen i texten och nu hade många fått respons på att det fanns en inledning, innehåll och avslutning. Det var bra tyckte eleverna. I centrala i innehållet för svenska står det:

Skillnader i språkanvändning beroende på vem man skriver till och med vilket syfte, till exempel skillnaden mellan att skriva ett personligt sms och att skriva en faktatext.

Det blev väldigt intressanta diskussioner utifrån responsen om att inte använda för svåra ord till yngre läsare. Hur hade responsen varit om det var elever i år 9 som läst texten? Förmodligen hade de tyckt att orden var för lätta ansåg någon.  En elev påtalade med all rätt att hade vi vetat att 3:orna skulle läsa texten från början hade man kanske tänkt på språket. Mycket klokt och plötsligt blev det verkligt. Text har mottagare och då behöver man anpassa språk efter syfte och texttyp. Vi kom in på sms till farmor och kompis – skulle de se olika ut? Den här diskussionen har vi haft innan men det var ett annat engagemang i den. Något var förändrat.

Större text ledde oss till att prata om att typsnitt och  textstorlek också säger något. Semiotiska tecken. De samspelar och kan lyfta fram ett budskap eller göra det mer svår tillgängligt tillexempel.

Utveckla texter är något som vi pratar mycket om. Den här gången dök vi in på mening- och ord nivå. Vi hade precis gått luciatåg så det passade bra att inspireras av det. Vi vände och vred på ord. Prövade oss fram. Passar detta? Finns det bättre ord? När vi hade vänt och vridit på ord och jobbat med meningen tillsammans kunde vi konstatera att en text med bara långa meningar inte heller skulle bli riktigt bra. En variation är bäst och eftersom många redan är väldigt bra på att skriva de två första varianterna är det bra att träna mer på att utveckla meningar för att kunna skriva så också.

Efter att vi hade gått igenom responsen fick eleverna läsa sin text igen och då lyfta fram två bra saker och en som de sedan skulle utveckla till nästa gång. Det intressanta var att många lyfte fram ord. Till nästa gång skulle de fundera mer på vilka ord som skulle kunna passa ännu bättre.

Det elever i år tre och år fem visade oss lärare var att den undervisning de hade fått ta del av hade gett dem ett språk om text. Metaspråk om att tala om text och som alla förstod.

Det var något extra med den lektionen.  Jag har haft många liknande lektioner. Men den här gången fanns det fler röster med. Det var andra som hade haft åsikter som vi kunde använda oss av och vända och vrida på. Verklighetsförankringen blev tydlig tack vare alla de extra rösterna som fanns i klassrummet och det märktes på engagemanget. Jag tror, helt utan djupare vetenskaplig undersökning,  att det var det som var skillnaden eftersom det responsgivare från en annan klass som var annorlunda mot tidigare lektioner på samma tema. Det verkade skapade ett större värde på kunskapen!

 

Det digitala läsandet

I somras läste vi i det pedagogiska läslyftet avhandlingen Det digitala läsandet av Maria Rasmusson. Det är en avhandling som är väl värd att läsa. Genom det prdagogiska läslyftet lästes det, diskuterades i facebookgruppen och via en hangout samtalade vi om den. Den filmen kan man fortfarande ta del av.

Det fanns många saker jag tog med mig från avhandlingen men det som jag tycker är intresant är vad fördjupad kunskap direkt leder till i klassrummet. Genom att jag läste avhandlingen fick jag lite mer kunskaper som gjorde att jag ställde frågor som jag kanske inte hade tänkt på att ställa annars. Jag kunde omsätta min kunskap direkt in i klassrummet bara genom att vara medveten och ställa frågor.

Mina elever skull skapa inloggningar på vår fantastiska resurs avmkr.se. Med många elever fick jag chansen att gör en studie. Inte speciellt förberedd och vetenskaplig men det blev en liten studie i digitalt läsande. Jag bad eleverna söka reda på sidan på nätet. Därefter klicka på sli.se Jag stod med och fick då se hur eleverna gjorde när de skullle leta fram det det som sedan skulle leda dem vidare. Det fanns mycket information på sidan. Hade det varit innan avhandlingen hade jag förmodligen direkt pekat på var de skulle klicka. Nu avvaktade jag för att ge alla chansen att lösa uppgiften och jag skulle få en chans att se hur de jobbade.

Det var intressant. Det gick lätt att söka efter sidan på nätet men det var svårt att hitta det de letade efter. Jag ställde då frågan efter att vad det var som gjorde att det var så svårt. Det visade sig att man tittade inte i högerspalten där det stod sli. Anledningen till det var att det oftast är reklam där på de sidor som eleverna besöker. Facebook var ett exempel. Redan när sidan kommer upp är det en del av den som inte blir läst utifrån erfarenheten av reklam i den delan av skärmen.

Det blev ett bra tillfälle att prata om olika typer av sidor. Syftet med dem och vad man kan förvänta sig att hitta. Skillnaden mellan reklam och information men också hur man kan läsa digitala texter. Det behövs undervisning kring det digitala läsandet. Precis som Maria Rasmusson kommer fram till i sin avhandling så behövs alla de förmågor som krävs för traditionell läsning men det tillkommer fler förmågor för att hantera de digitala texterna.

För att kunna hantera de digitala texterna behöver vi även undervisa så att eleverna utvecklar ” […] färdigheter som att söka, sammanföra och tolka information och skapa sammanhang mellan löpande text, icke löpande text, visuell och verbal information.” (Rasmusson 2014, s.29)

Den viktigta frågan till mig som pedagog är; hur utvecklar jag min undervisning så att eleverna ges möjlighet till detta?

Mitt svar på det är att första steget är att ha kunskap om och vara medveten om att det behövs explicit undervisning. I avhandlingen visar Rasmusson på fem huvudkategorier som behöver finnas med i undervisningen;

• traditionell litteracy – kunskaper för att läsa och skriva traditionella texter
• multimodal litteracy – kunksaper för att förstå tecken och symboler i webbtexter
• navigation – strategier för att hitta till och på webbsidor
• it- förmågor – kunna hantera dator mm, kunskaper om webbadresser osv
• förmågan att hantera information – tolka information, känna till olika typer av texer på nätet, värdera innehållet källkritiskt

De här fem (väldigt kort sammanfattade) punkterna från avhandlingen är en god hjälp för att bredda undervisningen tänker jag. De blir ett stöd att luta sig emot när jag nu ska undervisa ännu mer medvetet för att alla ska ges förutsättningar att bli ännu bättre på digital läsning.

Ta gärna del av en längre längre sammanställning av punkterna på Lärarförbundets förstelärarblogg – Strategier för att läsa digitalt där jag har skrivit mer om ämnet.

Att läsa mellan raderna – på ett annat sätt än det vanliga

När vi jobbar med våra teman i So försöker jag koppla en skönlitterär bok som passar till området. En bok som jag högläser ur eller ibland lyckas vi få fatt i en klassuppsättning och kan göra något mer av läsningen.

Den här gången jobbade vi med Europa och då passade boken Fröken Europa bra. Den har vi dessutom i klassuppsättning och det är väldigt bra med en bok var tycker jag.

Jag läste och eleverna följde med i boken. Ibland stannade någon elev mig och vi pratade om ord som var svåra. Ibland stannade jag upp och ställde frågor. Modellade hur expertläsare kan göra utiftån RT -reciprocal teaching. Jag hittade bland annat en väldigt bra mening som vi kunde prata om:

”Martina satt stum. Aldrig hade hon tänkt på att det fanns mycket att välja mellan i Sverige eller att man inte behöver vara rädd för att någon fick veta vad man tyckte.”

Vad behöver vi veta för att förstå den här meningen? Vad menade hon? Vad vet vi om det? Det blev en väldigt bra diskussion om demokrati och yttrandefrihet. Vi pratade om att läsa mellan raderna. Då slog det mig att det var ett bra uppdrag. Att själv hitta meningar eller stycken i boken och berätta vad som finns där bakom. Jobba med läsförståelse fast angripa det på ett annat sätt genom att medvetet leta efter sådana meningar i boken.

Från klassbloggen Att lära tillsammans

Vår fantastiska bibliotikarie hakade på ideén. Läste elevernas exempel på bloggen och hade sedan samtal om det. De pratade om kopplingar.

Från skolans biblioteksblogg

Några tyckte det var lätt att hitta exempel, andra tyckte det var svårt. Vi genomförde uppdraget en gång till för att träna vidare.

Från klassbloggen Att lära tillsammans

Den här gången var alla med på hur man kunde tänka. Svårigheten visade sig den här gången vara att texten inte inbjöd till att hitta så många kopplingar. Det blev också en intressant diskussion!

Under det här året när jag har gått mattelyftet har jag blivit medveten om att många uppgifter går att twista till lite så att de ger eleverna och mig något mer än vad den vanligt ställda frågan gör. Det blir att vi angriper en företeelse på ett nytt sätt. Då händer det oftast något extra. Många gånger leder de ändrade frågorna till att eleverna själva blir medvetna om vad de gör för att sedan kunna använda sina kunskaper. Vilket i sin tur leder till större engagemang! Precis det hände när vi jobbade med att läsa mellan raderna den här gången. Kopplingar blev tydliga, det var inte längre någon som var osäker på vad det innebär.

Hur kan jag veta det? Jo, när vi jobbade med nästa bok och diskuterade den utifrån Aidan Chambers tankar kring boksamtal: bra/inte så bra, något jag undrar över, kopplingar och mönster i boken. Då reflekterade alla över kopplingar utan min hjälp och därefter diskuterade vi dem.

Det är riktigt häftigt att få vara med om sådana här guldstunder!

ps. Funderade på det här med frågor i matematik i ett inlägg på Lärarförbundets förstelärarblogg

Poesi och cirkelmodellen – en lysande kombination

Jag ser engagerade elever som sitter och småpratar vid borden
Jag hör ett kreativt sorl i klassrummet och pennor som rispar mot papper
Jag känner koncentrationen och arbetsron
Det är så här det ska vara i en skola.

Jag har alltid tyckt att det är lite klurigt att jobba med poesi med eleverna. När det kommer till skrivande av olika dikter brukar klassrumet vara fullt av suckar och pustar. Vånda över att man tror att det ska vara på ett visst sätt och det sättet kan man inte. Att jag själv tycker att det är klurigt är nog för att långt inne finns samma vånda gömd. Vi bär mycket med oss i in i vårt uppdrag.

Men de senaste åren har det blivit bättre och gått bättre. Jag hittade en bra bok med tips och de tipsen har jag kunnat utgå ifrån. I boken finns många olika former att skriva dikter på. Dessutom har jag börjat använda låttexter som ingång till att läsa och fundera över poesi.

Den här gången kombinerade jag mina tidigare efrarenheter och cirkelmodellen. Jag jobbar efter den modellen när vi skriver andra textetyper men av någon anledningen har inte poletten trillat ner förrän nu vad det gäller poesi!

Cirkelmodellen ur Stärk språket stärk lärandet

Hur har vi då jobbat? Jo, vi har;

Fas 1- bygga upp kunskap

Vi tittade tillsammans på en presentation som vår bibliotikare visade oss. Där presenterade hon olika typer av dikter och vi funderade på hur de såg ut, rytm och innehåll. Vi byggde upp ytterligare kunskaper genom att jobba med en låttext. Lyssnade och analyserade.

Fas 2 – läsa och undersöka texter

Nu var det dags att möta massor av olika dikter. Eleverna jobbade tillsammans. De läste, pratade om innehåll och tänkte kring dikter två och två. Paren valde sedan en dikt som de ville läsa för kompisarna och vi skapade nya, lite större grupper så att alla fick höra många utvalda dikter. Det blev en ordentligt ”diktbad”. Vi samlade ord och vackra fraser på ett blädderblock. Något man kunde använda sig av i kommande faser om man ville.

Fas 3 – skriva gemensam text

Vi skrev dikter tillsammans. Jag hade samlat ihop exempel på olika former som man kan skriva sin dikt i. Det var former som ”jag är…,miljödikt, namndikt”, osv. Förebilder för att underlätta skrivandet. Tillsammans skrev vi en miljödikt. Man skulle välja en miljö och beskriva den med jag ser, jag hör och jag känner. Eleverna valde klassrummet! Resultatet ses överst. Vi fick tillfälle och prata om ord. ViIlket ord passar bäst av två som betyder ungefär samma sak osv. Vi skrev också en ordklass dikt. Ett substantiv, två adjektiv som beskriver substantivet, tre verb, en mening och till sist substantivet igen.

Fotboll
rund, hård
Flyger sparkas skjuts
Den studsar mot mål
Fotboll

Fas 4 – skriva på egen hand

Vilken lektion! Efter vi hade skrivit tillsammans satte alla igång att skriva egna dikter. Full koncentration och stort engagemang. Det skrevs massor av dikter. Olika sorters. Inte bara de formerna vi hade skrivit, utan många fler. Men även helt egna dikter där man skapade sin egen form. Lektionen därefter jobbade vi med kamratrespons i grupp. Vägde ord och fraser, utvecklade tillsammans. Jag berättade om det i ett tidigare inlägg: Kamratrepons i grupp med fokus på fraser och ord! Det var väldigt uppskattat av eleverna.

Därefter har var och en fått välja någon eller några dikter att illustrera. Kombinera text och bild och jobba med kunskapskravet:

Genom att kombinera text med
olika estetiska uttryck så att de samspelar på ett ändamålsenligt och effektivt sätt kan
eleven förstärka och levandegöra sina texters budskap.

Lgr 11 s.230

Det gör vi på två sätt. Dels illustrera texten med ritad/målad bild men också tillsammans med bildläraren där eleverna i grupp kommer att kombinera rörlig bild, ljud och text. Gruppen har valt ut en av dikterna för att illustrera den. Jag ser verkligen fram emot att se filmerna!

Det är så roligt att jobba när man hittar en form som fungerar och som leder till sådant engagemang hos eleverna. Det här kommer jag absolut göra igen med nästa gäng och förhoppningsvis landar det väl då med!

(Dikterna är publicerade efter tillstånd av eleverna)

Ps: Efter önskemål finns nu ett inlägg med fler detaljer att ta del av! 

 

Att jobba med läsförståelsestrategier

Just nu läser vi många faktatexter som handlar om historia. På samma gång jobbar vi med läsförståelsestrategier. Det är ett ständigt pågående arbete men då och då behöver det fördjupas och intensifieras märker jag. Vi har använt oss av olika strategier för att angripa text och var och en har också provat på att sammanställa sin information utifrån olika dokument.

Några tyckte att bladet från en ABC- klubben fungerade bra som stöd.

Någon annan tyckte att det bästa var att jobba med VÖL- vet, önskar veta, lärt mig

Yttrligare några tycker att ha leta efter kärnmeningarna i textens stycken hjälper till att förstå texten. Kärnmeningarna som sedan förhoppningvis förklaras och förtydligas i meningarna runt omkring.

Det vi har upptäckt när vi har jobbat med kärnmeningar är att ibland är läromedel väldigt svåra att förstå, för det är bara kärnmeningar staplade på varandra och inga meningar som förklarar och förtydligar. Tanken kan vara att det ska vara lättläst men det blir precis motsatt effekt. Som en elev sa ”Det är ju bara kärnmeningar här – jag förstår inte, det blir tankeluckor!”

Det blir bra samtal både om kunskaper i ämnet vi läser om, texters uppbyggnad och förståelse av det lästa.

Jag har provat på att göra en film som sammanfattar det vi har pratat om i klassrummet. Eleverna ska få den tillsammans med text att läsa i uppdrag. Sedan får vi utvärdera om den fungerar.

Mottagare bortom klassrummet – är det viktigt?

Jag öppnar mitt fack efter jullovet och hittar ett stort, tjockt kuvert. Vänder på det och utbrister – jaaa!

När jag en stund senare hade läst brevet  fick jag ännu ett belägg för att skriva till verklig mottagare är något alldeles extra – och  där och då var det dags att omvärdera min åsikt!

Vi började höstterminen med att jobba om demokrati och mänskliga rättigheter. Till varje tema som vi jobbar med kopplar jag någon skönlitterär bok som passar. Den här gången jobbade jag och vår fantastiska bibliotekarie tillsammans. Eleverna läste boken ”Jag är en pojke med tur” av Monika Zak. Boken är en väldigt bra skildring av pojken Esmats väg till Sverige. Han kom hit alldeles ensam efter att kommit ifrån sin familj i Afganistan.

Hela texten finns på Bäckaslövskolans biblioteksblogg

Eleverna läste och diskuterade boken. När vi hade läst klar fick alla i uppdrag att fundera över kopplingar till barnkonventionen.

attlaratillsammans.blogspot.se

Genom att skriva på bloggen och sedan läsa det andra hade skrivit fick alla chans att förbereda sig inför att skriva ett brev till Monika Zak. Tillsammans hjälptes vi åt och fundera över innehåll, hur inledningen skulle kunna se ut och hur man kunde avlsuta sitt brev. Vi pratade om texttypen brev och hur man kan se att det är ett sådant. Därefter drog skrivprocessen igång. Eleverna skrev, gav respons och bearbetade sina brev. Sista dagen innan jullovet lade jag 30 brev i ett kuvert och skickade iväg det. Det blev en fin julklapp tänkte vi, eftersom det var många uppskattande ord som eleverna ville förmedla till författaren.

Vi jobbar alltid med text som att den har en mottagare, om så bara skribenten själv. All text har ett budskap och man kan använda text till att utveckla sina tankar och lärande och för att kommunicera med sin omgivning. Jag som lärare har förmedlat ett tydligt syfte med skrivandet när vi skriver i alla ämnen eftersom det är ett sätt att lära och utveckla både sina tankar och kunskaper. Texten har alltid en mottagare men den kan se lite olika ut. Det kan vara någon i klassen eller någon läsare på vår blogg.  Så har vi jobbat. Jag har tänkt att det fungerar lika bra om mottagaren finns i klassrummet och på bloggen som någon annanstans.Nu har jag ändrat mig. Det finns verkligen en poäng i att skriva till någon helt annan än dem som brukar vara läsare av texten. I ett sammanhang där man vet att det finns en tydlig mottagare, en person som kommer att läsa och förhoppningsvis till och med svara! Vi fick svar, och vilket svar sedan. Ett långt utförligt svar där alla elever fick svar på någon av de frågor som de hade ställt. Vilken glädje!

För andra gången (första gången kan man läsa om här) den här hösten har vi skrivit texter till andra än dem vi brukar och det har det verkligen hänt något.

Skrivandet  måste upplevas som viktigt och meningsfullt här och nu; skrivandet måste ha ett syfte. Lärararna måste har ett verkligt syfte klart för sig och eleverna måste känna att de skriver därför att det finns ett skäl att skriva, därför att de genom att skriva får ge uttryck för något som de är intresserade av och önskar dela med andra och därför att någon är intresserad av vad de skriver.

Det nödvändiga skrivandet av Lorentzon, Smidt (red) S. 13

Jag upplever ingen skillnad under skrivprocessen jämfört med alla andra texter vi har skrivit men det är när svaret eller responsen kommer, det är då det händer något! Det glittrar extra i ögonen på eleverna och det pratas om text, om budskap, om tankar kring det som skrivits och mottagarens svar. Och jag tror minsann att det förstärker lusten att skriva, ännu mer!

Jag har fått omvärdera min syn på att skriva text till tydligt uttalad mottagare bortom klassrummet,och bloggen, och det gör jag gärna, särskilt med tanke på att flera elever har uttryckt; Kan vi inte göra det här igen?