Fältstudie skapade värde för många

Fältstudier i gegorafi kan vara en utmaning tycker jag eftersom jag har förmågan att  göra det stort och svårt för mig när jag ska planera det. I somras läste jag ifatt mig bland alla pedagogiska magasin som jag sparat och i ett av dem fick jag massor av inspiration. Jag skulle studera skolgården! Ibland har man tur att det dessutom passar väldigt väl in i omvärldens planer. Jag fick veta att vår skolgård kanske skulle förändras och byggas om lite. Perfekt – här kunde vi skaffa oss kunskaper för att sedan kunna framföra underbyggda åsikter inför ombyggnaden.

Jag utgick ifrån kunskapskraven: Eleven kan undersöka omvärlden och använder då kartor och andra geografiska källor, metoder och tekniker på ett relativt väl fungerande sätt, samt för utvecklade resonemang om olika källors användbarhet. Vid fältstudier använder eleven kartor och enkla geografiska verktyg på ett relativt ändamålsenligt sätt.

I det centrala innehållet står det: Fältstudier för att undersöka natur- och kulturlandskap, till exempel hur marken används i närmiljön samt kartan och dess uppbyggnad med färger, symboler och skala. Topografiska och tematiska kartor.

Vi startade vårt arbete med att resonera och analyser kring frågan: Vad är tanken med en skolgård? När vi kommit fram till vad syftet med en skolgård kunde vara satte eleverna igång i grupper att studera kartan över skolgården. Uppdraget var att studera skolgården utifrån frågeställningar som sedan skulle redovisas för klasskompisarna med bilder som stöd. Först studerades kartan noga och därefter gav sig grupperna ut på fältstudie på skolgården.

  • Vad ser ni när ni studerar skolgården? Var finns barnen?
  • Vad är bra med skolgården? Vad är inte bra
  • Leder skolgården till det som är tanken med den?
  • Hur har man tänkt med säkerhet? Vad ser ni?
  • Är skolgården tillgänglig för alla?
  • Finns det områden som leder till eller skapar ensamhet/mobbning/utsatthet?

Skolgård 1 skolgård 2 skolgård 3

Eleverna studerade, dokumenterade och gjorde analyser av det de såg. Därefter sammanställde de sina observationer och redoivsade det för klassen. Vi fick syn på mycket som var intressant. Eleverna kom fram till förslag som skulle behöva åtgärdas på den befintliga skolgården. Därefter använde de kunskaperna till att studera kartan över förslaget till ombyggnad. Vilka problem och möjligheter såg de på den nya kartan utifrån kunskaperna de skaffat sig?

När vi startade arbetet funderade vi också på vilka som skulle kunna ha glädje av att ta del av våra kunskaper och eleverna kom då fram till att rektorn och de som kanske ska bygga om skolgården skulle kunna ha gläjde av det.

När alla åsikter var sammanställda lämnade vi över dem till rektorn och till fastighetsbolaget som sköter vår skola och skolgård. På ett möte gick de igenom elevernas synpunkter. De blev väldigt imponerade för det var väl underbyggda och dokumenterade åsikter de fick ta del av.

Vad rätt eleverna hade när de tänkte på vilka som skulle ha glädje av deras arbete och vilket enormt engagemang det skapade. Vetskapen om att lära sig något nytt som skapar värde för sig själv också samtidigt kan vara till stort värde för andra leder till stort engagemang och intresse. Värdeskapande på riktigt!

I stormens öga – ett lärande spel

I vårt demokratitema  ”Jag och min omvärld” har vi jobbat med valet, demokratiska processer i elevers närhet och nu ska vi jobba med mänskliga rättigheter och barnkonventionen. För ett antal år sedan använde vi spelet I stormens öga från UNICEF till en halv tema dag och det kom jag på när jag skulle planera det här arbetet. Som tur var fanns spelet kvar. Jag tänkte att det skulle bli introduktionen till att prata om barnkonventionen och ett tillfälle att träna på att ta ställning till frågor och sedan fatta beslut.

bild_i_stormens_öga

i_stormens_öga

Det blev en introduktion och det blev så mycket mer! Det blev ett väldigt bra tillfälle att träna på direkt demokrati, framföra sina åsikter och lyssna på andra. Vi jobbade i två timmar med den kommunikativa förmågan

The_big_five

Bilden kommer Leif Mathisson i gruppen The big five på Facebook

kommunikativa_förmågan

Eleverna satt i grupper om 4 och fick olika uppdrag att ta ställning till. Genom att först själv fundera på för och nackdelar med olika beslut så fick man sedan diskutera i gruppen. Klassen skulle vara överens om det beslut som skulle fattas och vi växlade mellan två sätt att komma överens. Dels att grupperna skulle vara överens och sedan hade varje grupp en röst och dels att var och en hade en röst i stora gruppen när vi röstade. Det blev ett tillfälle att praktisera direkt demokrati i ett sammanhang. I elevernas utvärderingar var det en sak som kom fram som en positiv sak.

En annan sak som kom fram var att det var lärorikt att resonera sig fram till ett beslut och att det var intressant att lyssna på andras åsikter. Det är inte alltid lätt att fundera över vad man själv tycker, lyssna på andra och sedan fatta ett beslut. Innan spelet satte igång pratade vi om att det inte är en förlust att ändra sig om man tycker att det är någon som har andra argument som man tycker är bra. Genom att lyssna på andra kan man få nya tankar som gör att man vill ändra sig. Resonera sig fram till ett beslut är inte lätt så det blev även ett bra tillfälle att prata om samarbete och hur man kan få ett grupparbete att fungera. Spelet inböjd att träna på att se en sak ur olika perspektiv men också att fundera kring att beslut man fattar leder till olika konsekvenser. Många viktiga insikter och erfarenheter gjordes!

Det var fantastiskt att se 30 elever i år 6 jobba tillsammans mot ett mål. Barnkonventionen är nu presenterad och vi fick dessutom ett bra underlag till att prata om att ta olika perspektiv och konsekvenser av beslut. Nästa lektion ska vi fundera på vad barnkonventionen innebär. Vad det var vi fick veta genom de beslut vi tog i spelet och  på vilket sätt de hänger ihop med vilka rättigheter världens barn har.

När elever själva inser att de skapat praktik av teorin och dessutom kan sätta ord på det då har eleven själv blivit ägare till  kunskapen och att få vara med när det sker – det skulle jag beskriva som en riktig guldstund!

Att ställa frågor som leder till lärande

Att ställa frågorna som leder eleverna vidare till eget lärande och inte leder till att svaret serveras är en ständig utmaning. På bloggen Läraravtryck skrev jag om vår teknikdag där vi lärde oss massor, både eleverna och jag. Framförallt jag när insikten slog till!

Jag står och tittar ut över klassrummet och vårt angränsande grupprum. Ler för mig själv och tänker på alla rapporter om en skola i förfall. Det finns en annan bild tänker jag.

30 elever i år 5 är i stunden i full gång att lösa ett uppdrag. De jobbar tillsammans 3 och 3 och energin och kraften att hitta lösningar är så intensiv så man nästan kan ta på den. På tavlan står det:

Bygg ett hus som är max 10 kvadratcentimeter. Det ska vara hållbart.

bild 3

I grupperna jobbar alla med att pröva och ompröva. Det mäts. Läggs ut tegelstenar. Ändras. Vi får frågor men bollar tillbaka dem till gruppen. Har ni pratat med varandra? Hur kan ni lösa det? När de första grupperna börjar komma så långt att de ska mura sina hus samlar vi hela gruppen tillsammans. Vi ser att det är dags att fundera över skillnaden mellan area och omkrets.

Vi börjar samlingen med frågan: Vad tränar vi på idag? Svaren är många! Kreativitet, samarbete, konstruera, bygga, teknik, matematik…

Vad är skillnaden mellan omkrets och area? Eleverna ger förslag och jag ritar på tavlan. Här och där hörs ”ja, visst jag!” Det var en och annan grupp som hade räknat på omkretsen. Det som vid tidigare tillfällen rent teoretiskt funnits svar på blev nu upplevt. I allt byggande i klassrummet byggdes samtidigt en bro mellan begrepp och förståelse. Det som är den ständiga utmaningen att skapa förutsättningar för – att lyckas bygga den bron ända fram hos alla elever.

Arbetet fortsatte. Det mättes och ändrades om i byggena. I alla grupper jobbades det på. Ibland behövdes lite stöttning genom frågor som skulle få alla att reflektera. Samarbetet, konstruktionen, matematiken eller vad det nu var som behövdes reflekteras över för att arbetet skulle komma vidare.

Jag försöker vara väldigt medveten om vad jag svarar eleverna. Jag vill inte bidra till att lotsa dem igenom skolan. Istället vill jag väcka deras egen tilltro, till att tänka först innan de ber om hjälp, genom att ställa frågor tillbaka för att de ska använda sina tidigare kunskaper och våga använda dem.  ”Ska det se ut så här?” säger en elev om sitt murbruk. Det spontana svaret från mig blir ”du kanske ska ta lite mer vatten!” Det är precis där och då jag slås hårt av insikten! Där och då inser jag hur svårt det är! Hur lätt det är att ge svaret utan att det är meningen.  Hur lätt det är att i en omedveten omsorg och kanske tidspress servera våra elever svar som gör att självständigheten inte får växa. Nästa som kommer och ställer samma fråga får till svar: ”tror du att det går att mura med det?” ”Vad behöver du göra för att det ska fungera tror du?” Varenda elev som kom med frågan, och det var många, kunde direkt komma med en lösning när jag frågade dem. Vatten – mer vatten var deras svar när de fick tänka själva!

Arbetet fortsatte. I 2 1/2 timme var 30 elever koncentrerade och jobbade med sitt uppdrag som även innebar att göra en ritning till sitt hus. En ritning som sedan någon annan ska kunna använda sig av. Nästa vecka ska vi tänka kring det vi har jobbat med. Vad lärde vi oss? Varför blev resultatet som det blev? Vi ska koppla det till ett uppdrag de har haft i läxa, vilket innebar att titta på hus i sin omgivning osv

.bild 2

Listan blir lång om jag plockar ut alla de förmågor, centrala innehåll, kunskapskrav och delar från kap 1 och 2 i Lgr 11 som vi tränade under det här passet. Den listan får bli ett annat inlägg med rubriken ”helhetsperspektiv”. Istället sammanfattar jag det hela med: det blev ett pass med massor av lärande för både elever och lärare. Det är då det är som allra bäst!

Lära att lära – synliggöra det tillsammans med eleverna

Jag tänker att det krävs träning, väldigt mycket träning både för mig och för eleverna för att alla ska få möjlighet att nå målen. För mig handlar det om att tydliggöra målen för mig och för eleverna, att planera en undervisning som ger eleverna förutsättningar att nå målen och en undervisning som ger mig möjlighet att få syn på elevernas förmågor. Jag lär mig ständigt. Genom att jobba med ett formativt förhållningssätt som innebär att när eleverna visar mig vad de kan, visar de samtidigt mig något om min undervisning. Eleverna i sin tur tränar på att förstå begrepp och använda sina förmågor. Använda tidigare kunskaper in i nytt sammanhang, förstå uppgifter och sortera information, analysera och utveckla sina resonemang i alla ämnen. Det är en kod, en skolkod som eleven behöver mycket träning och många redskap för att få fatt i.

Vi tränade på kunskapskravet att ”föra resonemang om och värdera informationens användbarhet”. Eleverna (år 5) fick tillsammans två och två jobba med en uppgift om vattenkraftverk. Uppgiften innebar att man skulle välja ut lappar som bäst motiverade för- och emot att bygga vattenkraftverk.

.bild 4 pbild 6

Det var en uppgift som man kunde träna på inför nationella proven förra året. Eleverna jobbade på. Diskuterade, enades och skrev ner sina svar. Det kändes som en väldigt bra lektion. Här fick eleverna chansen att visa det som vi hade pratat mycket om den senaste tiden.

När jag och min kollega läste igenom svaren insåg vi att det vi hade sett på lektionen var ett fantastiskt engagemang och elever som kunde samarbeta två och två. När vi läste fick vi lära oss något mer. Vi fick veta att vi behövde fortsätta jobba med att läsa instruktioner. Träna på att läsa, stanna upp och fundera över vad det är som man ska göra samt fortsätta att träna på att läsa igenom innan man lämnar in en uppgift för att kontrollera att problemet är löst. Fortsätta att kombinera lässtrategier och problemlösningsstrategier. Vi fick också lära oss att vi behövde ha en genomgång och jobba med ett nytt exempel tillsammans. Ett exempel där eleverna kunde få träna på att sortera information och tränar på att resonera utifrån för- och nackdelar tillsammans i hela gruppen.

Så blev det. Nästa lektion startade vi med genomgång om lässtrategier och problemlösning genom att vi jobbade med en liknande uppgift tillsammans. Vi sorterade informationen och skrev upp våra resonemang. Samtidigt som vi skrev, funderade vi tillsammans med eleverna på hur vi kunde utveckla våra svar.

Efter genomgången fick samma par, samma uppgift om vattenkraft igen. Den här gången var det lika stort engagemang, lika bra samarbete men ett annat fokus på att förstå uppgiften. Det resonerades och motiverades i varje liten vrå i klassrummet. När arbetet var klart fick de tillbaka det arbetet de gjort första gången. De tittade och jämförde sina svar. Var det någon skillnad?

bild 2

Eleverna fick sedan reflektera enskilt kring sitt lärande. De skrev ner sina tankar i sina reflektionsböcker. De fick fundera över om de hade sett någon skillnad mellan sina svar på uppgiften och vad de trodde den skillnaden i så fall berodde på. De fick också fundera på om de hade lärt sig något.

Alla såg skillnad. Alla hade lärt sig något. Alla hade i den här stunden fått syn på vilken skillnad det blir när man stannar upp och sorterar informationen och sedan använder den.

Den här gången….nu fortsätter vi att träna igen och igen. Eleverna och jag.

Det lätta blir ibland svårt – en film kan ta tid

Skulle bara göra en film som introduktion till vårt nya tema. Inte ens lång skulle den vara. Den skulle vara en start för eleverna och samtidigt en möjlighet för föräldrarna att ta del av det som vi jobbar med när de besöker vår klassblogg.

Lyssnade på kloke Daniel Barker vid ett tillfälle när han pratade om det flippade klassrummet. Han sa att han lade inte för lång till på inspelningarna utan det fick räcka med en tagning. Det har jag tagit till mig. För annars finns det en risk att filmer aldrig någonsin blir färdiga när jag ska göra dem.

Idag, en liten kort film skulle det bli. Hur lång tid kan det ta? Lång, kan jag berätta. När det krånglar och man, d.v.s jag, gör fel hela tiden. En omtagning blev många idag av den anledningen att jag lyckades slänga ett par! Men skam den som ger sig. Nu är den klar! Snart kan vi starta vårt nästa tema. Tema 100 år.

The big 5, matematik och att fånga stunden

För ett drygt år sedan hittade jag den här fina diamanten någonstans på nätet.  Diamanten

Det var det här gänget som delade med sig av den. Tur att det finns en dela kultur på sociala medier. Det underlättar arbetet enorm!  cc_diamanten

Ibland blir det inte av, det som man har tänkt sig. Men plötsligt händer det! Jag och mina elever gick igenom diamanten och pratade om vad de olika orden betydde. Efter det fick var och en fundera över vad man skulle vilja utveckla mer och om det var något som man kände sig säker på. Eleverna tog sedan med sina tankar när de skulle förbereda sina utvecklingssamtal. När vi jobbade med diamanten kom vi fram till att det var många svåra ord som vi skulle återkomma till.

Dagen efter jobbade vi med matematik och skulle avsluta en uppgift som vi hade påbörjat långt tidigare. Den uppgiften hade en ganska lång historia. Det var så att eleverna funderade på varför det alltid serverades en sorts mat. Utifrån det kom vi på att de kunde göra en undersökning och visa sina resultat i diagram för att se om det stämde. Det blev 4 områden som skulle undersökas och det blev två grupper som undersökte varje område

Diagram

På matematiklektionen dagen efter vi hade jobbat med diamanten skulle vi titta på elevernas diagram och se vad de hade kommit fram till. Vad berättar diagrammen för er? Var frågan som de skulle utgå ifrån. Eleverna satt i mindre grupper och letade information. O, vad de kom fram till mycket! Det visade sig att trots att två grupper använt samma information visade diagrammen olika resultat.Hur kunde det bli så? Vad kunde det bero på? Här fick vi tillfälle att tolka, värdera, reflektera, jämföra, se likheter och skillnader. Vi fick ett ypperligt tillfälle att kritiskt granska information och utifrån det fundera över undersökningar som görs och presenteras i tidningar och tv.

Vi såg att vi fick användning av väldigt många ord i diamanten. Nu fick vi innehåll till de svåra orden som vi hade funderade över! Vi kunde efter ett tag konstatera att vi hade varit inne i alla de 5 förmågorna under en och samma lektion!

Ibland har man förmånen att tillfällen uppstår vid rätt tidpunkt. Vilken tur att eleverna ville undersöka och se om deras antagande stämde mitt under vårt arbete med statistik och  vilken tur att jag inte hade presenterat diamanten innan. Det var nog trots allt någon mening med att den blev liggande i min ”att använda” hög!