Till en, till många eller till hela världen – vem skriver jag till? 

Under det senaste halvåret har jag funderat över hur mycket som delas på sociala medier i form av brev, mejl och kommentarer från pedagoger i olika verksamheter. Det kan vara både positiva som negativa saker som formulerats.

Pedagoger som hyllar sina elever och vill låta föräldrar veta det i ett extra mejl hem. Kommentarer som återges ur sitt sammanhang eller kanske i sitt sammanhang och hembrev som sprids vidare.

Vad anledningen är till att det sprids finns det säkert lika många förklaringar till som likes och kommentarer på inläggen. Jag funderar inte så mycket på vad anledningen är utan mer på möjligheten att skapa förtroendefulla relationer. Jag funderar på förtroendefulla relationer som skapas i ömsesidighet.

Jag funderar på hur den här offentligheten påverkar relationerna. När jag sitter vid min dator och svarar på ett av otaliga mejl, skriver veckobrev eller förmedlar fantastiska upplevelser i klassrummet, ska jag då tänka att det är till dem på sändlistan som är mottagare eller ska jag tänka att det är till många på sociala medier? Och hur påverkar det skrivandet och förmedlandet av informationen? Hur påverkar den vetskapen att jag väljer att informera eller avstå?

För egen del så är skrivandet en relativ ok uppgift. Nu för tiden. I början av min lärarkarriär var det med enorm vånda jag skrev breven. Jag var väldigt rädd för att missförstås, misstolkas och framförallt för att ha en ton i brevet som sände fel signaler. Vi skulle skriva hembrev på den skolan jag jobbade på då så det var bara att bita ihop och träna. Hade jag då vetat att jag eventuellt skrev till hela världen då hade det förmodligen  tagit ännu mer av min planeringstid än vad det gjorde. Den planeringstiden som ska räcka till så mycket.

Precis som det finns en oändligt många orsaker till att man gör information offentlig så finns det lika många olika skribenter i skolans värld. En del är briljanta på att formulera sig och gör det enkelt, en del sliter hårt och ytterligare en del tänker kanske inte alls på att mottagaren kan tolka texten på ett helt annat sätt än det var tänkt. Men alla som skriver har förmodligen till syfte att informera och berätta om det som händer i skolan.

Jag såg en tweet för någon månad sedan där en person med många följare hyllade sitt barns lärare genom att lägga ut en bild på det positiva mejlet som hade skickats och responsen var enorm från läsarna på twitter. Läraren hyllades.

När jag läste kunde jag inte låta bli att fundera på om det var det som skribenten hade i tanken när hen skrev sitt mejl, att mejlet skulle åka runt på sociala medier. Jag kunde inte heller låta bli att fundera på vad det gör för förtroendefulla relationer. Hur påverkar det när frågor av annat slag ska lyftas?

När jag ser att texter delas som är adresserade till en viss mottagare eller till en viss grupp kan jag inte heller låta bli att fundera om det i förlängningen kommer att påverka relationen och om det är skolan och pedagogerna som ensamma är ansvariga för att förtroendefulla relationer skapas?

Det kanske inte är ett problem för man kanske inte behöver ställa delakulturen mot förtroendefulla relationer eller så behöver man det.

Det funderar jag på.

 

Blogg- ett redskap för lärande

Under flera år funderade jag på att använda mig av en blogg. Många gjorde det och jag var lite nyfiken men tyvärr helt okunnig om hur man gjorde. Det var en av de bidragande orsakerna till att jag inte startade någon blogg. Den andra anledningen var att jag inte ville använda bloggen som en informationskanal, det var det enda jag var helt klar över. Jag var inte intresserad av att det skulle bli ett moment till varje vecka som skulle göras. När jag för ett och ett halvt år sedan stötte på Daniel Barker på sociala medier och hans tankar om att flippa klassrummet. Jag lyssnade på ett klipp där han berättade att han hade börjat fundera på hur han använde tiden tillsammans med eleverna i klassrummet – då kom jag på hur jag ville göra! Jag hade hittat mitt syfte och användningsområde!

Jag ville använda en blogg som en mötesplats, till ett redskap för lärande där man också kunde lära tillsammans. Den skulle vara ett nav där jag kunde publicera filmer med genomgångar, förberedelser inför lektioner, vi kunde bygga en gemensam kunskapsbank i olika frågor och det skulle vara ett bra ställe att träna på att publicera text med verkliga mottagare. Det har blivit så och så mycket mer. Jag upptäcker då och då nya sätt att använda det vi har byggt upp på bloggen.

Bloggen Att lära tillsammans startade jag som helt novis tillsammans med en klass i år 6. När jag lämnade dem och tog emot en ny klass lät jag bloggen få leva vidare i stället för att starta en ny. Eleverna som var med och startade den var väldigt stolta och ville att den skulle få leva vidare och om jag förstått det rätt så tittar en och annan in fortfarande för att se vad som händer. Det var en viktigt anledning till att jobba vidare med den.

Det som är så spännande att jobba med bloggen som ett lärande redskap är att det efter hand växer fram nya möjligheter. Jag har på ett enkelt sätt gjort det möjligt för de föräldrar som vill att ta del av det vi gör på ett helt annat sätt, vi har naturliga mottagare till text, ljud och bild och det som finns på bloggen finns kvar vilket gör att man kan gå tillbaka och repetera. Vi har också ett gemensamt forum där vi kan träna på att tänka på att all text man skriver har en mottagare och att det är viktigt hur man skriver när man sitter bakom en skärm och inte möter mottagaren öga mot öga. Man kan inspirera och inspireras av hur kompisarna väljer att skriva. Vi pratar mycket om att det är bra att lära av varandra, det är ingen tävling. Det är ett samtal som är viktig att ta men som man kanske glömmer.

I veckan har vi återigen använt den till att avsluta ett tema. Genom att svara på frågor och bygga en kunskapsbank fick alla också en chans att läsa och lära av varandra inför avslutningen. Vi hade fick även ett tillfälle att fånga upp eventuella missförstånd och att prata om hur man skriver en kommentar tillbaka om man tycker att det inte stämmer det, som står. På så sätt tränade vi också på ett källkritiskt förhållningssätt. Det blev en grund för väl använd tid i klassrummet med många bra diskussioner. Den här gången tog vi även hjälp av de tidigare 6:ornas kunskaper då de hade haft en liknande uppgift. De nuvarande eleverna kunde inspireras av tidigare elever men också använda sig av en ännu större kunskapsbank.

Nu har jag hittat ännu ett sätt att använda bloggen. Det är dags att starta ett nytt tema i historia och det var ett tag sedan vi hade det senast. På första lektionen ska vi nu friska upp minnet om det vi läste senast. Det ska vi göra genom att använda bloggen. Här hade jag samlat de resurser vi hade använt när vi avslutade temat då, uppgifter vi hade haft i läxa, utflykter vi hade varit på inom vårt historia tema. Nu kommer det till användning igen. Det ligger bara där, förberett och klart. Det blir en flipp av redan flippat klassrum! Eleverna ska få läsa och leta efter information för att sammanställa det. Dessutom läsa sina kommentarer som de skrev då. Vi har då en bra utgångspunkt för att sedan börja prata om utvecklingslinjer och jämföra med den tid vi ska läsa om nu. En liten bonus som jag anar att vi kommer att prata om är; har det hänt något med kommentarerna på bloggen? Har de utvecklats? På vilket sätt?

historia
attläratillsammans

 

Ett lärande redskap, ett lärande redskap som vi använder på många olika sätt;

  • Skriva text till verkliga mottagare och då anpassa text efter syfte och mottagare
  • Inspirera varandra om hur man kan skriva text. Utveckla skrivandet tillsammans.
  • Samla kunskapsbank tillsammans
  • Ett forum att dela bild, text och ljud till andra – presentera kunskaper i ett ämne
  • Förbereda sig inför lektion – läxuppdrag. Uppdrag som elever kan genomföra utan stöd av vuxen.
  • Synliggöra undervisningen för föräldrar som är intresserade (skrev ett inlägg om det vid ett annat tillfälle). Pedagogiska planeringar och tankar bakom undervisningen
  • Möjlighet att repetera för allt finns kvar. Framförallt mattefilmer har använts på så sätt av både elever och föräldrar
  • En bank av material som kan användas igen i ett nytt sammanhang
  • nya möjligheter dyker upp och växer fram…..

Möjligheterna är oändliga märker jag! Bloggen har växt utifrån behov och önskemål, från att vara en sida till att nu också bestå av en mattesida där både elever och jag har publicerat filmer för att underlätta lärandet, en sida för föräldrar och nu ska vi börja bygga en sida om klassiker tillsammans. Det finns bara möjligheter i vårt digitala klassrum. Möjligheter till att lära tillsammans!

blogg
Skolverket.se

 

 

 

Inte alltid lätt att pussla ihop ett tema

Så är vi äntligen igång med höstens första tema. ”Jag och min omvärld – demokrati” Den här gången var det inte lätt att sy ihop ett tema. Kunskapskraven var tydliga och det central innehållet lika så. Ändå har jag vänt och vridit på tankarna och inte riktigt kommit dit jag vill. Vad var utmaningen den här gången? Det var att sålla bland all fantastisk inspiration! Det har fullständigt svämmat över med bra tips på filmer och upplägg i det utvidgade kollegiet. Bra tips och jag skulle vilja göra väldigt många av sakerna jag sett. Det är ett angenämt problem men ibland kan jag bli lite stressad när tankarna rusar runt och blandas med tankarna om vad är det vi behöver jobba med i den här gruppen? Den här gången gör även tiden att det är en extra stor utmaning. Det är snart val och innehållet bygger b la på möten med politiker. Eleverna har varit på resa och vi har precis kommit igång med jobbet i klassrummet. Ont om tid.

Nu är vi äntligen igång! Jag har lyckats få till en plan, en pedagogisk planering och eleverna är med. Eleverna har svarat på en enkät och jag har fått veta vad de vill lära sig mer om. Vi har börjat prata om vad demokrati är, om partierna och vad de står för och vi har börjat göra research för att så småningom spela in korta podcasts. Därefter ska vi jobba vidare med mänskliga rättigheter och barnkonventionen.

Idag fick eleverna i grupper förbereda besök i alla valstugor nere på stan. Det är fantastiskt att höra elever i år 6 komma fram till så många kloka frågor. Vi tågade ner på stan och grupperna spred ut sig till olika valstugor. Själv gick jag en runda och njöt. Att se engagerade elever som med stort allvar satt tillsammans med vuxna och pratade om sina frågor. Som kom tillbaka till skolan och med liv och lust berättade vad de hade varit med om. Nu ska vi jobba vidare med att varje grupp ska bestämma inriktning på sitt radioprogram och sedan fundera på vilken information de saknar för att kunna börja skriva sina manus.

I det här temat har vi börjat med flera pusselbitar på en gång. Idag pratade vi om det, att i vanliga fall planerar jag tema så att vi ska kunna lägga vårt pussel, vårt kunskapsbyggande, i en ordning där varje bit passar i varandra. Just nu håller vi flera bitar från olika delar av pusslet, samtidigt! Ambitionen är att bitarna ska passa ihop när vi är klara!  Att helheten ska bli synlig för eleverna trots att de yttre faktorerna som att det är val snart och att jag inte har träffat mina elever så mycket som jag hade önskat så här i skolstarten, påverkar ordningen i arbetet.

När jag hade förklarat läget för eleverna började jag fundera på om det inte är så att vi kanske ändå gör något bra genom att lägga pusslet på det här sättet den här gången. För det kanske är så att när eleverna också vet att det är så vi jobbar den här gången så leder det till något extra i lärande väg. Det kanske är det här som gör att de kommer kunna använda sina kunskaper på ett bättre sätt för att de själva är med och skapar helheten genom att sortera bitarna på vägen mot målet. För målet är klart och kommunicerat och vad vi ska jobba med för vi ska nå dit är också presenterat.

Jigsaw
Bilden hittade jag här

Nu ska vi tillsammans jobba för att lägga hela pusslet, fylla på med faktakunskaper och använda dem så att helheten blir tydlig för alla när vi är kommer i mål om några veckor!