När summativt blir formativt på riktigt

Det är intressant att titta på sitt eget lärande som lärare tycker jag. Jag har under ganska lång tid haft ambitionen att de uppgifter vi gör som är summativa också ska användas formativt, mer än bara genom kommentarer. Jag har då och då lyckats få till det. En uppgift som man bedömer, ger feedback på och som vi sedan jobbar vidare med för att direkt använda feedbacken. Då och då. Jag återkommer och återkopplar till feedbacken till eleverna men inte rent praktiskt. Använder det inte alla gånger som jag har önskat och haft som ambition från början.

Plötsligt inser jag att nu har jag gjort det flera gånger under den här höstterminen utan att lägga så mycket kraft på att tänka att jag ska göra det. Det har skett naturligt!

Mattediagnosen som eleverna gjorde jobbade vi vidare med på lektionen efter. Vi utgick då från:

  • Undersök de uppgifter där jag har markerat. Kan du förstå hur du har tänkt?
  • Vad upptäcker du? Är det något du kan eller är det något du behöver min hjälp för att bli säker på?

Ett bra tillfälle att jobba vidare med att bli medveten om sitt eget lärande och ta ansvar för att var och en själv ska förstå vad som är svårt, för att jag sedan på bästa sätt ska kunnna hjälpa till.  VIlka bra diskussioner det blev med var och en.

I geografi har vi jobbat med jordens inre och yttre krafter. Eleverna har fått skriva om hur de påverkar människor och natur i en summativ uppgift. Sedan har vi jobbat vidare med att titta på olika exempel utifrån ett bedömings material i geografi. Vad ser vi för skilllnader mellan svaren? Vad innebär ett enkelt, relativt välutvecklat och välutvecklat svar. Vi behövde skapa ett gemensamt språk för att mina kommentarer på den summativa uppgiften skulle bli tydligare.  Vårt nästa steg var att titta på de egna svaren för att utifrån respons från mig, nyvunnen kunskap om kunskapkraven och ett påbörjat gemnsamt språk om hur man kan utveckla sina svar utvecka ett svar hos sig och ett svar hos kompisen. Då behöver man leta fram sina kunskaper om jordens inre och yttre krafter igen! Uppgiften blev formativ och kunskaperna hamnade i fokus.

11252636_10153408983079322_4714664233265432452_o
Från Bedömning för lärande

Någon gång hörde jag att man behöver göra något 21 gånger för att det ska bil en vana. Vet inte var jag hörde det eller om det är en sanning. Jag kan däremot konstatera att för mig är det så. Jag behöver göra något väldigt medvetet många gånger för att det ska bli en naturlig del i undervisningen. Det gäller alltså att hänga i och hålla ut för att inte goda idéer ska rinna ut i sanden och jag ska trilla tillbaka i gamla vanor!

Dokumentation – att hitta en form som underlättar

Jag har funderat mycket över och provat på olika vägar att dokumentera det jag ser när eleverna visar sina kunskaper. Många gånger har formen varit ett större problem än dokumentationen i sig för den har inte varit lätttillgänglig och smidig. Det blev extra synligt när det var dags att sätta betyg för första gången i år 6 för något år sedan. Jag hade noteringar på flera ställen och det var inte helt lätt att få en överblick över vilka kunskapskrav som var nådda. Det tog lång tid och mycket jobb att sammanställa och sätta betyget. Jag lovade mig själv att inte sätta mig i en sådan situation igen – jag höll på att gå under.

Under lektionerna sker det massor varje gång och det är klart att det noteras, men om jag inte har ett enkelt sätt att sätta det på pränt så har jag väldigt svårt att plocka fram all den informationen när det är dags för att skriva omdömen eller sätta betyg. Därför har jag lagt ner tid på att hitta en form som både underlättar mitt arbete och sprider ut det under hela terminen istället för när det är dags att skriva ner den till utvecklingssamtalen och betygssättningen.

Nu finns jag i en kommun som inte har ett så väl fungernade digitalt verktyg. Det har gjort att jag har fått hitta andra sätt. Vad det gäller att göra betygsättningen något mer underlättad och greppbar har jag valt att ”måla kunskapskraven”. Efter varje avslutat område tar jag fram min pärm med en flik för varje elev med kunskapskraven i de ämnen som jag undervisar i och färglägger det eleverna har visat mig.

Betyg_1
Ett skapat exempel på hur det kan se ut

Betyg_2

Jag skriver noteringar om vilka teman vi har jobbat med och när i tiden det har skett. Det här gör att jag får en tydlig visuell bild över åren som gått. Eftersom jag jobbar med elever i år 5 med så skriver jag även skrifliga omdömen under det året. Det blir lite dubbelt arbete men det betalar sig vid betygsättning i år 6.

Vi har kommit överens om att vi gör så här även i år 4:a vilket gör att när jag möter eleverna i år 5 så ser jag vilka kunskapskrav de har jobbat med och hur det gick då. Jag får en hjälp att se så inga kunskapskrev missas och att vi jobbar med dem vid flera tillfällen för att eleverna verkligen ska få chansen att möta varje kunskapkrav flera gånger, att utveckla sina förmågor och kunskaper och visa det vid upprepade tillfällen. Systemet kan också vara till god hjälp vid samtal med elever om de vill se bilden av årens arbete. Det är inte alla som vill det men möjligheten finns.

Det finns säkert fantastiska digitala verktyg för detta men så länge vi inte har det hos oss så fortsätter jag analogt och anledningen till det är:

  • jag sparar tid vid betygsättning
  • jag får en visuell överblick över vilka kunskaper eleverna visat
  • jag får syn på att inga kunskapskrav missas och att vi jobbar med dem flera gånger
  • jag har sammanställd information samlat på ett ställe
  • eftersom vi alla gör det som jobbar i 4-6 sker det en bra överlämning vad det gäller kunskapskreven mellan år 4 och 5

Sedan är det de dagliga noteringarna och avstämningar mitt i våra teman. De gör jag i ett dokument för varje elev. Lättillgänligt och formativt för att få koll på var vi är och vart vi ska. De anteckningarna är viktiga och tar inte så lång stund. Dokumenten är öppna när jag går igenom arbeten och rättar prov. De underlättar när det är dags för att skriva omdömen och gör det jobbet lättare.

Men hur ska man hinna det? får jag ofta höra. Jag funderar mer på hur klarar man av att ha koll om man inte noterar. Det gör inte jag! Därför hinner jag. Det är stor skillnad på min koll på elevers kunskaper och förmågor idag och för ett antal år sedan. Den stora skillnaden är att jag är så mycket mer medveten om var jag har alla. Tidigare fanns all koll i mitt huvud. Vi jobbade på och eleverna lärde sig mycket då med, men till varje samtal höll jag på att jobba ihjäl mig när det skulle kommuniceras. Så är det inte idag. Det är mycket jobb, men det är hanterbart, ganska effektivt och utspritt på hela terminen istället. Det är ett sätt som fungerar bra för mig!

Formativ bedömning med hjälp av digitala verkyg – gör livet som lärare lättare

Digitala resuser gör livet som lärare lite enklare. Digitala resuser erbjuder sådana möjligheter till att genomföra så mycket som gör undervisningen mer intressant för eleverna och det gör dessutom jobbet så mycket roligare för mig.

Efter att i många år varit hänvisad till ett par stationära datorer som jag och en sisådär 25 elever samsades om till att idag ha tillgång till tre iPads gör att tillvaron är som ett smörgårsbord av möjligheter att välja bland.

När jag påbörjade min digitala resa för snart två år sedan så gjorde jag det utifrån den tillgången jag hade. Sakta men säkert såg jag nya möjligheter som jag ville prova på. Bland annat ville jag skapa matematikfilmer med mina elever. Jag ville att de skulle förklara något begrepp, visa hur man kan tänka för att sedan yngre elever skulle få lära av de filmerna men också ge eleverna en extra möjlighet att sätta ord på sina kunskaper. Det kunde jag genomföra tack vare att vi har fantastiska Avmkr som resurs i Kronobergs län. De hjälper oss i regionen med digitala verktyg. Jag tog mig till dem och fick låna ett antal iPads då och då för att kunna genomföra det jag hade tänkt mig. Idag har jag tillgång till 3 stycken iPads i klassrummet. Det underlättar betydligt när jag och mina 30 elever ska genomföra liknande projekt.

Det finns en stor bonus till när man jobbar med att sätta ord på sina kunskaper genom att resonera muntligt och spela in resonemanget. Det ger mig som lärare ytterligare en möjlighet att få lyssna på varje elev. Genom att alla får i uppgift att förklara ett begrepp eller hur man kan tänka när man beräknar något får jag samtidigt fatt i det man är säker på och det som kanske är missuppfattat. Alla elevers röster når fram på ett enkelt sätt. Det här blir en möjlighet till att få syn på förmågorna. Och dessutom ett bra tillfälle att formativt fundera över undervisningens innehåll. Planera nästa steg.

bild_youtube

Vi använder oftast Explain Everything när eleverna spelar in och förklarar sina begrepp. Den appen fungerar väldigt bra eftersom man kombinerar både skrift och tal och dessutom är den lätt att använda har mina elever tyckt.

Skolappar
Läs mer om appen på skolappar.nu

 

I alla ämnen behöver elever använda sina kommunikativa förmågor för att te x resonera och fördjupa resonemangen. Kunskapskravet i matematik som handlar om att samtala det tycker jag är en utmaning. Det är inte helt lätt att få syn på allas förmåga och att dessutom samtidigt bedöma dem. Vi pratar och resonerar mycket i matematik både i par och i grupp, men ändå tycker jag det är knepigt ibland. Jag funderade på hur jag skulle kunna få fler tillfällen att få syn på hur de matematiska resonemangen fördes.

Kunskapskrav matematik
Lgr 11 sidan 69

Jag har testat att låta eleverna resonera om en matematikuppgift i en liten grupp och spela in sitt samtal. Det har varit riktigt bra för att jag kunde lyssna i lugn och ro på alla elever och alla elever fick verkligen komma till tals. Jag skapade mig ett redskap till som hjälper mig att få underlag för att kunna göra en bedömning av kunskapskraven. Det är dessutom ett bra sätt att formativt bedöma undervisningen och få fatt i vad vi behöver jobba vidare med både matematiskt och hur man kan fördjupa ett samtal och föra det vidare.

Det jag har lärt mig så här långt är att  det inte är vilka uppgifter som helst som passar i ett sådant här sammanhang. Det gäller att hitta uppgifter som gör att eleverna resonerar muntligt och inte endast skriftligt när man spelar in med bara ljud! Ganska självklart kanske, men det behövdes upplevas för att inses! Jag har också lärt mig att för att det ska fungera väl behöver jag tala om för mina elever att det bara är jag som kommer att lyssna, att jag är tydlig med hur det är tänkt att användas är en förutsättning för att elevern ska kunna koncentrera sig på uppgiften och inte inspelningen.  När vi har haft uppgifter där man ensam spelar in och förklarar ett begrepp har vi gjort på samma sätt, vem som är mottagaren är tydligt uttlat. Skulle det vara någon som önskar att lägga ut sin film på vår klassblogg så gör vi det. Däremot om målet är att filmerna ska publiceras för att andra ska få ta del, då är de förutsättningarna tydligt uttalade från början så att alla vet det när uppgiften genomförs.

Digitala resusera är verkligen fantastiskt till mycket – bland annat formativ bedömning. Jag är så glad att jag nu har jag ett redskap till som underlättar min tillvaro som lärare och som dessutom frigör min tid i klassrummet. Det är också ett sätt att flippa klassrummet tänker jag!

 

 

 

 

Stödstrukturer, en väg att nå målet

Stanna upp och fundera över nästa steg i lärandet och undervisningen, och att faktiskt vara helt överens om det steget. Det har vi gjort, elever och jag. Vi är på väg mot kunskapskraven i religion som handlar om världsreligionerna:

Kunskapskrav för betyget A i slutet av årskurs 6
Eleven har mycket goda kunskaper om några heliga platser eller rum, ritualer och levnadsregler som hör till världsreligionerna och visar det genom att föra välutvecklade och nyanserade resonemang om likheter och skillnader mellan några religioner. Eleven visar även på enkla samband mellan konkreta religiösa uttryck och centrala tankegångar inom världsreligionerna.

Lgr 11 s.192

När temat nu har pågått ett tag var det dags för oss att stanna upp och fundera över hur det går i arbetet mot målen. Är vi på rätt väg?

bedömning_religion

Var och en fick svara på frågor i sin reflektionsbok. Hur går det för dig med de olika punkterna? Har du kunskap om heliga platser? Kan du se likheter och skillnader mellan religionerna osv. En stund för att stanna upp fundera över den fortsatta vägen. Är vi på rätt håll eller saknas något för att kunna nå målen. Vad behöver var och en hjälp med? Vad behöver jag undervisa mer om?

När vi gjorde det den är gången visade det sig att vi var helt överens om vad som behövdes jobbas vidare med. Den tanken jag hade på vad vi skulle jobba vidare med, var just det som även visade sig var precis det som eleverna ville. Vi behöver använda alla de kunskaper vi nu samlat på oss. Det är mycket fakta och det kan vara svårt att hålla isär vad som tillhör vad i religionerna. Vi behöver först sortera alla kunskaper och få en överblick för att kunna se likheter och skillnader. Det ska vi göra genom att sortera det vi vet i en stor matris. Därefter kan vi börja analysera.matris

Vi behöver också jobba vidare med religiösa uttryck och centrala tankegångar i religionerna.

central_tankegångar_i_religion

När vi nu ska jobba vidare ska vi använda oss av stödstrukturer för att sortera tankarna och kunskaperna. Alla ska få chans att fundera själva, sedan i mindre grupp och därefter sammanställer vi tillsammans.

Genom att stanna upp och reflektera över målen får alla chansen att hålla fokus mot det vi ska. Dessutom blir det ett bra tillfälle för eleverna att äga sin egen utveckling. Sätta ord på vad som är lätt och svårt och sedan se att deras bidrag till undervisningen gör att den tillgodoser deras lärande. Nu jobbar vi vidare, använder kunskaperna för att nå målen.

Vart ska vi? Var är vi? Hur tar vi oss dit?

Vart ska vi? Var är vi? Hur tar vi oss dit?

Temaområdet är avslutat och den här gången genom bland annat skriftliga frågor. Under resans gång har vi pratat om målen, stannat upp och summerat vad vi kan för tillfället och vad vi behöver lära oss mer om. Bland frågorna som vi avslutade temat med fanns två från guldgruvan ”gamla nationella prov”. Det är riktigt bra att ha tillgång till dem. Jag får tillfälle att få hjälp med att utveckla min bedöma kompetens många gånger under läsåret. Eftersom jag stöter min förmåga att bedöma mot bedömningsmaterialet som då blir ett stöd tillsammans med diskussioner som jag och mina kollegor har. Frågorna Vart ska jag? Vad kan jag om bedömning och hur ska jag utveckla min kompetens vidare för att ge eleverna bra feedback får ständigt tillfälle att vara aktuella och närvarande.

När eleverna hade gjort sitt jobb och svarat på frågorna gjorde jag mitt jobb och skrev kommentarer till dem. Sedan var det dags att använda de summativa frågorna formativt.

Jag valde ut en av frågorna som jag hade bedömningsstöd till. Vi tittade på elevexempel och pratade om skillnaderna i svaren. Sedan var det dags för enskilt arbetet, för nu skulle eleverna återigen aktiveras som ägare till sin egen utvecklingfem_nycketstrategier

I en och samma uppgift jobbade vi med 2 av nyckelstrategierna för formativ bedömning.  Sammanställningen finns med i texten om formativ bedömning i mattelyftet.

Uppgiften var;

1. Läs mina kommentarer på dina svar noga. Fråga om du inte förstår vad jag menar.

2. Läs ditt svar på frågan …

3. Läs elevsvaren igen och fundera över var ditt svar skulle passa in, på vilken nivåbedömning

4. Skriv ner din reflektion. Var passar ditt svar in? Varför? Vad skulle du behöva för att ta dig till nästa nivå?

Det här var inte första gången vi pratade om det här eller tittade på elevexempel  och träning ger helt klart färdighet. Genom att ge strukturer och förutsättningar som leder till att aktivera eleverna som ägare av sin egen utveckling så blir de ägare. Det var många kloka tankar som delades och insikter som gjordes.

Att synliggöra lärandet.  Att äga sin egen utveckling – är det möjligt? Absolut säger jag. Det är inte att slösa med undervisningstid när man pratar metakognition och synliggör lärandet. Det är snarare tvärtom väl investerad tid eftersom det inte tar så lång stund, men det ger massor! Jag upplever att det ger eleverna förutsättningar till att ta enorma kliv vidare, men också tillfälle att stanna upp och fundera över vilka strategier som tagit en dit man är just nu och om de strategierna är hållbara. För min del hade det inte varit möjligt att jobba som lärare utan att visa eleverna hur skolkartan ser ut och var målet är. Det är inte bara jag som behöver veta vart vi ska, vart vi är just nu och möjliga vägar som tar oss till målet. Skolkoden är inget jag vill behålla för mig själv och som eleverna ska försöka gissa sig till.

”Mitt svar är på den här mellan nivån. Om jag skulle skriva det idag hade jag utvecklat mer om hur man skulle fatta beslutet. Men jag har utvecklat mycket mer nu än förra gången. Nu vet jag hur jag ska göra när jag skriver nästa gång! Får jag skriva svaret igen och göra så?”

Japp, elever kan äga sin egen utveckling!

Från frö till blomma – bedömning för lärande

Det finns många varianter för att snabbt få fatt i om eleverna är med på det vi gått igenom eller inte alls. Det svåraste med det, oavsett vilken metod, är nog att faktiskt genomföra det. Jag hade en genomgång förra veckan om att skriva och utveckla text. Vi tog upp flera nya, svåra saker och när vi var klara skulle jag givetvis ha använt exit tickets!

bildJag skulle bett alla skriva vad de hade lärt sig på en lapp och på en annan lapp skulle de skrivit vad de vill att jag skulle förklara igen. Vad det gäller den genomgången får jag istället hålla ordentlig span på elevernas texter när de kommer in till mig för att se om jag kan se någon skillnad och framförallt lyssna på vad eleverna säger när de pratar om sin text med mig eller kompisarna. Det går det med men det tar lite längre tid!

Användandet av exit ticket är något som fortfarande inte sker helt naturligt för mig. Jag behöver ha tänkt på att jag ska göra det innan märker jag. Däremot använder jag väldigt ofta den mer allmänna blomstersymbolen från frö till blomma. Vi har fyra bilder som hänger väl synligt i klassrummet. På bilderna är det ett frö, ett frö som börjat gro, en planta som börjat växa och en fullt blommande planta. De här symbolerna återkommer vi ofta till när vi går igenom något till exempel i matten.

Solros

Bild från www.fotoakuten.se 

Idag jobbade vi med ekvationer och uttryck. Eleverna löste uppgifter på sina små whiteboards och när jag vi hade varit igång ett tag bad jag dem rita den symbolen som passade bäst för dem just nu. Hade fröet landat i jorden? Hade det börjat gro? Växte det på ordentligt eller var det så att det stod i full blom? Jag kunde gå runt och få en snabb överblick på läget just då. Det funkar riktigt bra med sådan snabb återkoppling!

Det har genom åren även kommit till någon nivå, inte på bild men muntligt. Det är ”nu har jag fröet i handen – nivån”! Det innebär att viljan att förstå är på och snart hamnar fröet i marken och då kommer minsann att gro!

Det finns massor av varianter av snabb återkoppling hos olika lärare har jag sett. Jag tror att det är viktigt att ha ett sätt som passar elever och pedagog. Ett sätt där alla förstår innebörden av symboler eller ord. Det är då det blir ett gemensamt språk om lärandet och en viktig snabb återkoppling så att jag kan fortsätta lektionen på rätt nivå!

Gästbloggar på bedomningforlarande.se om kamratrespons

Bedömning för lärande är ett bra sätt att jobba efter om eleverna ska få äga sin egen utveckling tänker jag. Jag tänker att medvetenheten om hur man kan göra för att utvecklas leder till ett större intresse. Det här var något som jag saknade under min egen skolgång. Det var som att det fanns en väg till att lära, men ingen berättade hur man kunde göra utan det fanns underförstått och outtalat. Tyvärr kom jag inte på det förrän efter gymnasiet. Vad koden handlade om. Bedömning för lärande blir ett sätt att lyfta fram koden i ljuset tänker jag. När jag fick möjligheten att gästblogga på Bedömning för lärande så insåg jag att det innefattar så många delar som inte längre är helt synliga för mig. De ingår i en helhet:

Bedömning för lärande är och innebär så väldigt många delar inser jag när jag ska sätta ord på vad jag och mina elever gör som gör att bedömningen leder till lärande. Det jag också inser är att jag själv inte längre tänker på alla delar var för sig utan alla ingår som en del i att se på arbetet i klassrummet med ett formativt förhållningssätt. Var är vi nu? Vart ska vi? Hur tar vi oss dit? Och i det arbetet handlar bedömning för lärande minst lika mycket om mitt lärande som pedagog. Vad är det eleverna visar mig? Och vad kan jag göra för att eleverna ska få förutsättningar att nå målen? Bilden blir komplex och jag får begränsa mig om inte blogginlägget ska bli en hel bok! Eftersom jag tänker att arbetet i klassrummet ska leda till att eleverna äger sin egen kunskapsutveckling på det sättet att de vet var de är och har redskap för att utveckla sina kunskaper vidare. Mitt uppdrag blir att ständigt föra en dialog på individ och gruppnivå som visar på vägar att ta, explicit undervisning om hur man kan tänka eller göra men också ge eleverna ett gemensamt språk som gör att vi förstår varandra och förstår mål och kvaliteter i kunskapskraven.

Tillslut valde jag att skriva om hur vi arbetar med kamratrespons i min klass och mina  tankar kring det.  Hela inlägget ”Eleverna som lärresurs för varandra” finns att läsa här!