Elevernas röster – tar vi vara på dem?

Sitter och jobbar med min magisteruppsats. Stunden är helt ägnad åt empirin, det material jag samlat in. En del av materialet består av elevernas åsikter och tankar. Jag läser och blir än en gång så glad över elevers åsikter, tankar och synpunkter. Röster som lyfter fram viktiga poänger utifrån sitt perspektiv. Det gömmer sig så mycket kunskap och klokskap som vi kan få ta del av om vi frågar. Bjuder in till att tala om det vi gör men också om vi lyssnar – lyssnar på riktigt.

När elever får chans att tycka till kommer det fram massor som är ett bra att jobba vidare utifrån. Klokskap om undervisningen och hur den kan utvecklas för att var och en ska lära sig ännu mer, klokskap om sin egen förmåga att lära men också klokskap om vad skolan som helhet behöver förändra.

Hur fångar vi som jobbar i skolans värld in tankar och åsikter både vad det gäller om undervisningen men också i undervisningen? Tycker att jag då och då hör: hur ska vi hinna göra det? De är för unga! De kan inte! Kan den inställning rent av leda till motsatsen? Om inte allas röster får möjlighet att göra sig hörda, lär vi inte ut något annat samtidigt då?  Din röst är inte viktig till exempel.

Jag hade förmånen att få vara med på dialogmöte där politiker, förvaltningschefer och invånare möttes i samtal om nu:et och framtiden. På en av träffarna var det två ungdomar i högstadieåldern med. De lyfte frågan om att skoldagen skulle börja senare för att det hade gett bättre effekt på elevers lärande. Jag blev nyfiken på vad de hade att säga mer om detta och började ställa frågor. De berättade, hänvisade till forskning och presenterade argument. Min nyfikenhet på elevernas kunskaper i ämnet ledde till en artikel i lokaltidningen och radiointervju. Att lyssna på unga blir en nyhet. Det är fick mig att fundera ännu mer på det här med att ta vara på allas kunskaper och röster. Inte i meningen att alla ska få som man vill utan mer utifrån att samtal kan föras, bemötas och ifrågasättas för att på så sätt tillsammans lära nya saker och kanske till och med komma fram till helt nya briljanta lösningar på saker och ting.

tidning
Artikel från Smålandsposten

Det finns så mycket kunskaper inom väldigt många områden hos eleverna som jag inte upplevde att mina första elever hade med sig in i klassrummet. Tar vi vara på dem i skolans värld? Hur möts eleverna som är i 13-års åldern och som under hösten tittade på varje debatt mellan Trump och Clinton för att det var intressant och faktiskt möjligt att ta del av idag. Hur möts eleverna som har fördjupat sig inom olika områden av intresse på sin fritid? Hur tar vi vara på den kunskapen i klassrummet och bygger vidare på den? Tar vi vara på den? För någonstans här sänder vi signaler om värdet av att var vi lär oss saker spelar roll. Det här tycker jag är en intressant fråga att fundera över. Hur passar elevernas tidigare kunskaper in i det som jag just nu ska gå igenom?  Finns våra elever i ett dialogiskt sammanhang där allas röster kommer fram för att utifrån det tillsammans fördjupa kunskaperna eller är det någons röst som står för alla kunskap?

För egen del såg jag att när undervisningen inkluderade elevers tidigare kunskaper, tankar om hur vi skulle kunna använda dem tillsammans med det vi lärde nu och vad vi behövde lära mer om. Med tanke att kunna använda våra kunskaper till värde för någon annan då   ökade motivationen. Med en liten extra twist på planeringen blev ännu fler engagerade. Ett antal inlägg om värdeskapande undervisning finns här på bloggen. Maria Wiman har skrivit ett inlägg på temat på bloggen skola365 där hon delar med sig av enkla råd och tips om hur man kan göra för att få elever ännu mer engagerade, delaktiga och intresserade av att bidra i undervisningen.

Det kan vara en bra start på vårterminen 2017 att testa att ta med eleverna ännu mer i undervisningen och genom kunskaper skapa värde för andra!

 

 

När det inte går att göra kopplingar för kunskap saknas

När man är ny på jobbet innebär det sannolikt  att man möter nya områden som man inte har så mycket kunskap om. För min del har det verkligen varit så och särskilt när det handlar om områden som inte har ingått i mitt läraruppdrag, till exempel att förstå lönesystem.

Jag var med på en väldigt bra och pedagogiskt väl genomtänkt genomgång. Jag lyssnade och försökte förstå. Många ord och begrepp hängde jag med på men när det dök upp förkortningar eller när det relaterades till tidigare systemet blev det tomt. Jag hade ingen förförståelse. Det jag hörde och såg gick inte att koppla ihop med tidigare erfarenheter och kunskaper. Det var tomt. En märklig känsla.

När jag satt där kom jag att tänka på hur viktigt det är att bygga mentalt schema när det handlar om läsning.  Mentala scheman som byggs av förförståelse för att kunna ta sig an något nytt. Det pratar  läsforskaren Caroline Liberg  om i den här filmen om läsning.

(9.05 in i filmen pratar Liberg om mentala scheman, men hela filmen är väl värd att se. Den här hämtad från Läs- och skrivportalen)

I filmen pratar Liberg  om att för att skapa motivation  och engagemang till att läsa behöver man hitta texter som berör eleverna.Men för att text och läsare ska matcha behövs också förförståelse, vilket man kan skapa genom att bygga en ram runt texten och inte bara sätta en text i handen på en elev. Det är viktigt att  prata om texten, vad den kan handla om, vad man kan få veta och ha för glädje av texten. Och varför kan texten vara intressant? Dessutom kanske man behöver samla in förkunskaper tillsammans för att förstå texten och genom det bygga ett mentalt schema för att kunna gripa an och möta texten. Bygga upp en förförståelse där det man läser kan införlivas i det mentala schemat man har. Vilket kan vara  centralt för att få blivande läsare intresserade och engagerade eftersom om boken inte på något sätt matchar det mentala schemat är det svårt att hänga upp den kunskap man får på något.

Det här tänkte jag på. Jag hörde ord och begrepp som jag inte kunde koppla in i några tidigare kunskaper och erfarenheter. Det var tomt kring många begrepp och hur jag än försökte fanns det inget att hänga upp dem på.

Jag tänkte också på att så här har många av våra elever det. Det sägs många saker i klassrummet men det finns kanske ingen synlig bro att ta sig över för att  koppla ihop det som sägs och tidigare kunskaper. Det saknas kunskaper eller är steget mellan vardagsspråk och skolspråk för stort och svårt att ta på egen hand.

För egen del kunde jag ta det lite lugnt för jag visste att jag kunde fråga en expert vid ett annat tillfälle och kunde fortsätta se ut som att jag förstod allt. Hur gör eleverna? Och kan vi läsa av det?

Eleven som inte visar att den inte förstår för att hen inte vill avslöja sig. Eleven som far runt och petar på allt och alla kan det bero på att redan vid första begreppet tappades orken för hen tycker att det verkar omöjligt att förstå?  Eleven som sitter och tittar ut genom fönstret och tänker på eftermiddagens aktivitet.Alla dessa elever har vi i våra klassrum och det som kan vara liknande beteende kan ha tusen olika orsaker. Det är många saker att fundera över. Många symtom och lika många orsaker.

Att bygga en ram kring det som ska gås igenom, sätta in det i ett sammanhang för att underlätta förståelsen och för att alla ska få en chans att bygga sina mentala schema kan hjälpa en del.Inte bara när det gäller att matcha läsare och text utan i alla sammanhang när nytt stoff ska angripas. Det kan vara så att en och annan fångas in och blir engagerad om man får hjälp att matcha  lektionsinnehåll med tidigare kunskaper. Genom  att få stöd med ord, kanske sett en film eller kanske intervjuat någon för att sedan mötas i klassrummet och ta del av kompisarnas förarbete kan underlätta för väldigt många.

Som vuxen är det helt klart lärorikt att hamna i situationer man inte behärskar för det är en bra påminnelse att tänka till på  vardagen som våra elever kanske möter. När jag berättade om min upplevelse för en tonåring  uttrycktes det spontan:

– Det är min vardag du beskriver!  Hur gör du då? frågade jag. Frågar så klart! svarade hen. Skönt att tonåringen befinner sig i ett  klassrumsklimat där det är självklart att fråga när man inte förstår.

 

Elevledda utvecklingssamtal – varför?

Elevledda utvecklingssamtal – varför då? Mitt svar på det är engagemang och en insikt om att man själv kan vara med och ta kommandot över sitt lärande.

Jag tyckte att jag hade väl fungerande utvecklingssamtal som var trepartssamtal. Alla parter kom väl förberedda till samtalen och vi kunde prata om nuläge och nästa steg precis som det står i de allmänna råden från skolverket. 

Allmänna råd s.11

När jag hörde talas om elevledda samtal var jag skeptisk och det berodde på att jag tyckte att jag redan erbjöd delaktighet och att jag funderade dessutom på vad det skulle säga om min profession om jag valde att släppa kommandot över samtalet. Hur man än vänder och vrider på det är det mitt uppdrag att ha koll på läget och förmedla det tänkte jag.

Nu har jag provat och varje gång, med varje grupp ser jag samma sak: samtalen blir bättre tack vare att eleven har fått ta kommandot och håller i samtalet. Nu när jag jobbat med det under ett antal år kan jag fundera på varför jag tänkte som jag gjorde, eftersom jag under årets alla andra dagar jobbar intensivt för att eleverna ska förstå och börja ta kommandot över sitt lärande. Det är inte bara två gånger per läsår som de gör det utan det ingår som en bärande del i min tanke om lärande. Elevledda utvecklingssamtal blir då inte något tillfällig stund för delaktighet utan en naturlig del i den vardag som eleverna och jag har ihop. Det är för mig en viktig kärna i elevledda samtal.

Jag ser ibland diskussioner som handlar om för och emot samtal som elever leder. Det jag anar i de diskussionerna är att vi har olika definition av vad vi menar med elevledda samtal. Vi kommer säkert ha olika uppfattning ändå om det men det underlättar kanske att förstå varandra om vi har visat på vad var och en menar.

I vårt arbetslag jobbar vi med samtalen så här:

I skolan:

  • Eleverna gör en kort reflektion i varje ämne utifrån ”Jag är bra på” och ”Jag behöver träna mer på” Uppdraget innebär också att träna på att skriva så att mottagaren förstå. Mottagarna är lärarna och vårdnadshavare.
  • Eleverna får skriftliga omdömen från oss lärare och läser igenom dem. Ställer frågor om det är något som är svårt att förstå. Är det på vt år 6 är betygen underlaget istället för omdömena.
  • Plockar fram något som man är nöjd med och funderar på varför och vad det visar i elevens utveckling.
  • Eleverna tränar på att hålla samtalet utifrån en samtalsmall tillsammans med en klasskompis.

Det här arbetet tar inte särskilt lång tid och den tid det tar är väl investerad tid eftersom jag ser att det leder till bra samtal och en utveckling efter samtalen utifrån det vi kommit fram till där.

Hemma:

  • Eleverna har i uppdag att vara informtionsbärare hem. Jag hjälper till med att tala om att papper har skickats hem genom veckobrevet som jag skriver. Där lyfter jag också fram att jag ser fram emot att vi ska mötas väl förberedda allihop.
  • Där hemma går man igenom några frågor och besvarar dem utifrån det man ser i omdömen och ämnesreflektioner. Eftersom eleverna är vana att fundera över eget lärande i skolan är det inte ett nytt och svårt uppdrag.

På samtalet:

samtalsmallht15 Mitt utvecklingssamtal Samtalsmall

  • Elev följer dagordningen. Jag skriver i IUP:n under tiden. Vi utvärderar mål, får höra om starka sidor och jag berättar om vad jag ser och vi sätter upp nya mål. Vi funderar ut en väg att nå dem och hur det ser ut när målet är nått.
  • Vi är oftast helt överens om vilka mål som är nästa steg.
  • När vi kommer till punkten övrigt visar det sig ofta att det jag har förberett och som jag vill lyfta fram har vi kommit in på tidigare i samtalet. Har vi inte det, lyfter jag det efter att elev och föräldrar har fått lyfta fram det de funderar på.
  • Eleven avslutar samtalet.

 

Samtalen blir effektiva, det jag ser utifrån mitt uppdrag kommer fram, föräldrar och elever får chans att lyfta viktiga frågor och framförallt så är alla väl förberedda och vi har ett trepartssamtal med den viktigaste personen i centrum.

Fröken Ann har skrivit om elevledda utvecklingssamtal tillsammans med sexåringar och hon skriver i sitt inlägg:

Eleverna har gjort strålande insatser med sina första utvecklingssamtal, många nöjda föräldrar och det mest imponerande är att det hela veckan blivit mycket synligt att elevernas medvetenhet om sitt eget lärande och sina utvecklingsområden har höjts. Ett skarpare fokus med grund i varför vi faktiskt är i skolan – för att lära, inte för att bevisa vad vi kan – har blivit synligt i gruppen.

Instämmer till fullo i den beskrivningen och ser detsamma tillsammans med 10-12- åringar. Elever som inte ser sig som bedömda i meningen dömda och utan som får redskap att ta äga sin utveckling!

Jag skulle inte vilja gå tillbaka och genomföra samtal på det sätt jag gjort tidigare. I samtalen är de skriftliga omdömena som är relativt utförliga en mycket god hjälp och det är en administration som jag tycker hjälper mig, elever och föräldrar att mötas kring en avstämning om läget. Det finns annan administration som jag gärna skulle slippa men inte den här. För den ger mig redskap att föra samtal där alla är insatta – trepartssamtal på riktigt!

Elevinflytande, värdeskapande och engagemang

Ett citat som jag ofta återkommer till i vår läroplan är det här:

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Lgr 11 s. 7

För att så småningom ge sitt bästa i ansvarig frihet behöver man bland annat få träna på att vara delaktig, framföra sina åsikter och bli bemött. Vara medskapare och inte bara medåkare i skolans värld.

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.

Lgr 11 s. 8

Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer – det är något som jag genom åren jobbat med på olika sätt. Eleverna har varit med och planerat vårt tema genom att påverka vilka arbetsformer vi ska använda och ge förslag på hur man på bästa sätt kan visa vad man kan när vi avslutar tema. Eleverna har varit med i stora och små beslut i klassrummet men när de har fått frågan om de får vara delaktiga i undervisningen så säger de nej! Jag har nu lärt mig att sätta ord på när  demokratiska processer och även värdeskapande processer pågår i klassrummet – allt för att eleverna ska bli medvetna om vad de är med och skapar.

Vi startade en ny skrivuppgift. Vi skulle skriva en jämförande text med beskrivande delar. Texten skulle handla om religion, närmare bestämt Islam, Judendom och Kristendom. Jag frågade eleverna vilka som skulle ha ett värde av att få ta del av deras texter när de är klara. Vilka skulle kunna vara mottagare av texten? Direkt fick jag flera olika förslag. 2:orna läser om religion de skulle nog tycka att det var intressant att läsa, eller 5:orna som också läser om samma sak. De skulle kunna träna på källkritik när de läser! Eller skulle 6:orna kunna läsa dem när de ska jobba med religion. Vi kom fram till att det fanns många olika mottagare som vi skulle kunna skapa ett värde för genom våra kunskaper.

Men hur ska vi göra då undrade jag? Nu när det finns så många som skulle kunna ta del av texterna och dessutom mottagare i olika åldrar. Vi hade tidigare lärt oss om att anpassa språket till mottagare när vi jobbade med kamratrespons tillsammans med treorna. Nu kom det massor av förslag på att man kan välja vem man skriver till, vi kan jobba i grupper för att hjälpa varandra om vad man kan skriva och vilka ord man kan använda beroende på mottagare osv.

Jag fick massor av bra förslag att ta ställning till när jag ska planera kommande lektioner. När vi närmade oss slutet av den här diskussionen som innehöll massor av viktiga kunskaper och förmågor: kommunikativa förmågan, språkliga kunskaper om text visades, kreativitet och engagemang för att organisera vårt kommande skrivprojekt ställde jag frågan om vad det var som hade hänt den här stunden. Vis av tidigare erfarenheter satte vi tillsammans ord på det. Elevinflytande på riktigt. Demokratiska processer. Och planering av värdeskapande arbete. Jag tyckte det var en riktigt bra del av lektion. En sådan stund som jag skulle kalla – guldstund.

Ansvar och inflytande

Vad tyckte då eleverna? Var det bra att få vara med och ha åsikter om innehållet? Jag fick veta att det är jättebra för man känner att man får ansvar, det är roligare när man får vara med och bestämma och man blir engagerad. Dessutom är det bra för det kan vara så att läraren har tänkt på ett sätt och så kommer eleverna på fler sätt att genomföra uppgiften och då kan man välja som elev. Man kan välja att utmana sig och göra det lite svårare eller om man själv tycker att det är svårt kan man ta en väg som gör det lite lättare.  I det här fallet kan man välja vem som ska bli mottagare av en text. Det är riktigt bra!

Bäckaslövskolans stjärnord

Genom att vara väl insatt i styrdokument och mål så vet jag precis vart vi ska och jag kan vara flexibel i vilken väg vi ska ta. Det gör att de demokratiska- och värdeskapande processerna kan vara en naturlig del i vardagen och inte något extra som ska genomföras utöver allt det andra. De ingår. För mig som pedagog innebär det att släppa kontrollen över detaljplaneringen men med tanke på vad det ger i engagemang, kreativitet och lärande i klassrummet så är det inget problem. Det gör jag mer än gärna om och om igen. Guldstunder!

 

 

 

Elever gör som läraren gör och inte som läraren säger….

Elever gör som läraren gör och inte som som läraren säger brukar man säga. Jag gjorde en reflektion över det när jag stannade upp och funderade över de frågor jag fick av eleverna i vårt arbete med klassiker.

Vi jobbar med klassiker som tema. I det temat har det ingått att läsa klassiker och ha boksamtal tillsammans med vår bibliotikarie om det man har läst. Eleverna har skrivit läslogg utifrån frågor som handlar om innehåll, tema, miljöbeskrivningar, budskap mm. Vi har pratat och läst om referat och recensioner och vad som skiljer dem åt. Tillsist har vi jobbat med arbetsprocessen för att få till en färdig produkt. Vi har tittat på alla steg som behöver göras för att det ska bli en presentation på bloggen som avslutning på temat. Den slutliga produkten kan presenteras i skriven text eller som en presentation av något slag. Vi skulle bland annat jobba med kunskapskravet:

kunskapskrav svMånga delar i en och samma uppgift. Inte nog med det, vi passar även på att jobba extra med upphovsrätt eftersom arbetet ska placeras på en blogg. Jag och vår bibliotikare har jobbat med det här temat tillsammans. Både hon och jag har pratat om upphovsrätt på bilder. Det här har vi jobbat med tidigare år,  tillsammans med andra elever, men då har vi inte publicerat resultatet på en blogg för många läsare.

Skillnaden den här gången jämfört med tidigare är att eftersom vi publicerar det offentligt har fler elever än någonsin tidigare ställt frågor och varit noggranna med vilka bilder man letar efter och tänker använda. Något alldeles extra hände efter att jag hade spelat in en film om läsförståelsestrategier. I den filmen hade jag med en skylt där jag talade om att jag hade fått särskilt tillstånd av förlaget att använda boken som var med i filmen. Då började ännu fler ställa frågor. Hur kan jag veta att jag får använda bilden? Hur kan man se det? Plötsligt hade jag också flera elever som hittade bilder de ville använda och som därför tog kontakt med dem som stod bakom webbsidan. Eleverna har ringt till förlag, bibilotek och föreningar. Trots genomgångar och tips på länkar så blev det först i det pågående arbetet angeläget för var och en att verkligen förstå det vi gått igenom. Det var först då som informationen blev intressant. När man satt och letade efter bilder blev det viktigt på riktigt!

Kan återigen konstatera att elever gör som läraren gör och inte bara som läraren säger att man ska göra!

Att jobba med läsförståelsestrategier

Just nu läser vi många faktatexter som handlar om historia. På samma gång jobbar vi med läsförståelsestrategier. Det är ett ständigt pågående arbete men då och då behöver det fördjupas och intensifieras märker jag. Vi har använt oss av olika strategier för att angripa text och var och en har också provat på att sammanställa sin information utifrån olika dokument.

Några tyckte att bladet från en ABC- klubben fungerade bra som stöd.

stjärnläsare

Någon annan tyckte att det bästa var att jobba med VÖL- vet, önskar veta, lärt migVÖL_001

Yttrligare några tycker att ha leta efter kärnmeningarna i textens stycken hjälper till att förstå texten. Kärnmeningarna som sedan förhoppningvis förklaras och förtydligas i meningarna runt omkring.

Kärnmeningar

Det vi har upptäckt när vi har jobbat med kärnmeningar är att ibland är läromedel väldigt svåra att förstå, för det är bara kärnmeningar staplade på varandra och inga meningar som förklarar och förtydligar. Tanken kan vara att det ska vara lättläst men det blir precis motsatt effekt. Som en elev sa ”Det är ju bara kärnmeningar här – jag förstår inte, det blir tankeluckor!”

Det blir bra samtal både om kunskaper i ämnet vi läser om, texters uppbyggnad och förståelse av det lästa.

Jag har provat på att göra en film som sammanfattar det vi har pratat om i klassrummet. Eleverna ska få den tillsammans med text att läsa i uppdrag. Sedan får vi utvärdera om den fungerar.

Vart ska vi? Var är vi? Hur tar vi oss dit?

Vart ska vi? Var är vi? Hur tar vi oss dit?

Temaområdet är avslutat och den här gången genom bland annat skriftliga frågor. Under resans gång har vi pratat om målen, stannat upp och summerat vad vi kan för tillfället och vad vi behöver lära oss mer om. Bland frågorna som vi avslutade temat med fanns två från guldgruvan ”gamla nationella prov”. Det är riktigt bra att ha tillgång till dem. Jag får tillfälle att få hjälp med att utveckla min bedöma kompetens många gånger under läsåret. Eftersom jag stöter min förmåga att bedöma mot bedömningsmaterialet som då blir ett stöd tillsammans med diskussioner som jag och mina kollegor har. Frågorna Vart ska jag? Vad kan jag om bedömning och hur ska jag utveckla min kompetens vidare för att ge eleverna bra feedback får ständigt tillfälle att vara aktuella och närvarande.

När eleverna hade gjort sitt jobb och svarat på frågorna gjorde jag mitt jobb och skrev kommentarer till dem. Sedan var det dags att använda de summativa frågorna formativt.

Jag valde ut en av frågorna som jag hade bedömningsstöd till. Vi tittade på elevexempel och pratade om skillnaderna i svaren. Sedan var det dags för enskilt arbetet, för nu skulle eleverna återigen aktiveras som ägare till sin egen utvecklingfem_nycketstrategier

I en och samma uppgift jobbade vi med 2 av nyckelstrategierna för formativ bedömning.  Sammanställningen finns med i texten om formativ bedömning i mattelyftet.

Uppgiften var;

1. Läs mina kommentarer på dina svar noga. Fråga om du inte förstår vad jag menar.

2. Läs ditt svar på frågan …

3. Läs elevsvaren igen och fundera över var ditt svar skulle passa in, på vilken nivåbedömning

4. Skriv ner din reflektion. Var passar ditt svar in? Varför? Vad skulle du behöva för att ta dig till nästa nivå?

Det här var inte första gången vi pratade om det här eller tittade på elevexempel  och träning ger helt klart färdighet. Genom att ge strukturer och förutsättningar som leder till att aktivera eleverna som ägare av sin egen utveckling så blir de ägare. Det var många kloka tankar som delades och insikter som gjordes.

Att synliggöra lärandet.  Att äga sin egen utveckling – är det möjligt? Absolut säger jag. Det är inte att slösa med undervisningstid när man pratar metakognition och synliggör lärandet. Det är snarare tvärtom väl investerad tid eftersom det inte tar så lång stund, men det ger massor! Jag upplever att det ger eleverna förutsättningar till att ta enorma kliv vidare, men också tillfälle att stanna upp och fundera över vilka strategier som tagit en dit man är just nu och om de strategierna är hållbara. För min del hade det inte varit möjligt att jobba som lärare utan att visa eleverna hur skolkartan ser ut och var målet är. Det är inte bara jag som behöver veta vart vi ska, vart vi är just nu och möjliga vägar som tar oss till målet. Skolkoden är inget jag vill behålla för mig själv och som eleverna ska försöka gissa sig till.

”Mitt svar är på den här mellan nivån. Om jag skulle skriva det idag hade jag utvecklat mer om hur man skulle fatta beslutet. Men jag har utvecklat mycket mer nu än förra gången. Nu vet jag hur jag ska göra när jag skriver nästa gång! Får jag skriva svaret igen och göra så?”

Japp, elever kan äga sin egen utveckling!

Elever som äger sin lärprocess – blir medvetna om sitt lärande

Elever som äger sin egen lärprocess, vad innebär det egentligen? Att jag som pedagog kapitulerar och lämnar ifrån mig processen och ansvaret? Nej, för mig är det långt därifrån. Det krävs ännu mer medveten tanke om varför, vad och hur jag ska jobba med lärandet i klassrummet eftersom även eleverna behöver veta och förstå vart vi är och vart vi ska. När jag tittar tillbaka på inläggen här på bloggen så ser jag att något som återkommer är ”ett gemensamt språk”. För mig är det precis det som är grunden för att eleverna ska få möjlighet att äga sin egen lärprocess. Vi behöver ha ett gemensamt språk för att kunna prata om lärandet och inte stanna i görandet.

Vi brukar träffa vår blivande klass en stund innan sommarlovet för att eleverna ska kunna gå på sommarlov och åtminstone har fått träffa höstens nya lärare en liten stund. När vi träffas har jag de senaste gångerna gett alla uppgiften att skriva en text. En berättande text om något. Är det svårt att komma på något brukar vi tillsammans komma fram till ett förslag. Jag samlar in texten och lägger undan den och där får den ligga och vänta. Precis så gjorde vi i den här gruppen också.

När skolan nu började igen i veckan så tog jag fram texten. Vi startade jobbet med att prata lite om vad vi hade jobbat med under år 5 om texter och skrivande. Det blev många olika förslag som till exempel vad gestaltande beskrivningar var, texttyper och kärnmeningar till exempel. Elevernas uppgift var sedan att läsa sin gamla text och fundera över hur man skulle skriva den nu och sedan bearbeta den utifrån de kunskaper som var och en har just nu. Skriva en ny version av texten.

Vilken utvärdering jag fick! När texten var bearbetad fick jag en kort stund med varje elev och kunde fråga vad de hade sett. Hur de hade tänkt och om det var någon skillnad på texterna. Jag lyssnade noga på eleverna när de berättade. ”Det var stor skillnad” ”Jag har utvecklat meningarna med förklaringar och jag har förtydligat” ”Nu har jag stycken och jag har gestaltat här i den här texten” ”Det var inte svårt att utveckla, förklara och förtydliga mer för jag visste hur jag kunde göra” ”Jag har använt många fler beskrivningar”  Eleverna använde de ord som vi använt när vi har pratat om text och skrivande. Det som var så roligt att få ta del av var att det var inte bara var ord. För i deras texter såg jag det de hade pratat om. Alla eleverna kunde prata om text och var medvetna om att text är något man kan utveckla, inte för att första texten var dålig utan för att man ständigt utvecklar sina tankar och lärande och där med sitt skrivande.

Jag fick en god bild av var vi är och hur vi nu kan jobba vidare. Det blev en tydlig formativ bedömning av undervisningen. Men samtidigt en bra koll på att  just i det här fallet har jag alla eleverna med mig. För det är inte alltid lätt att verkligen få fatt i det, om alla är med eller inte och vilka jag i så fall tror är med men som inte är det.. ja, det där svåra, svåra i det här jobbet! Men i just det här fallet kan jag säga att alla är med och att vi nu kan kliva vidare i vårt lärande om skrivandet. Nu kommer vi jobba ännu mer med texttriangel i år 6 och kan då koncentrera oss mer på delarna i mitten – de som brukar vara lite extra svåra. Textbindningar av olika slag.

texttriangel

 

Bilden är från sidan 13 i skolverkets bedömningsmaterial ”Språket på väg”

Ibland hittar man det där enkla och användbara i några meningar i en bok! För något år sedan läste jag en massa litteratur om skrivande och kamratrespons för det skulle bli en uppsats som handlade om elever i mellanåren och deras syn på kamratrespons på texter. Jag hittade då boken Reflekterande läsning och skrivning  av Gunilla Malloy och där fanns det här tipset som jag har använt flera gånger. Det är ett snabbt sätt att formativt bedöma vart vi är och om min undervisning verkligen leder till det som jag tänker mig när jag planerar och genomför lektionerna. På ett övergripande sätt. Jag använder den här tanken även som en del i cirkelmodellen när vi skriver texter. Genom att gå tillbaka och titta på en text som man har skrivit i den aktuella texttypen och fundera på vad man kan utveckla vidare så är den egna lärprocessen aktiverad.

Elever som äger sin egen lärprocess är medvetna om vad de lär och vad de skulle kunna utveckla vidare. Det är fantastiskt att se tycker jag!

 

Att ställa frågor som leder till lärande

Att ställa frågorna som leder eleverna vidare till eget lärande och inte leder till att svaret serveras är en ständig utmaning. På bloggen Läraravtryck skrev jag om vår teknikdag där vi lärde oss massor, både eleverna och jag. Framförallt jag när insikten slog till!

Jag står och tittar ut över klassrummet och vårt angränsande grupprum. Ler för mig själv och tänker på alla rapporter om en skola i förfall. Det finns en annan bild tänker jag.

30 elever i år 5 är i stunden i full gång att lösa ett uppdrag. De jobbar tillsammans 3 och 3 och energin och kraften att hitta lösningar är så intensiv så man nästan kan ta på den. På tavlan står det:

Bygg ett hus som är max 10 kvadratcentimeter. Det ska vara hållbart.

bild 3

I grupperna jobbar alla med att pröva och ompröva. Det mäts. Läggs ut tegelstenar. Ändras. Vi får frågor men bollar tillbaka dem till gruppen. Har ni pratat med varandra? Hur kan ni lösa det? När de första grupperna börjar komma så långt att de ska mura sina hus samlar vi hela gruppen tillsammans. Vi ser att det är dags att fundera över skillnaden mellan area och omkrets.

Vi börjar samlingen med frågan: Vad tränar vi på idag? Svaren är många! Kreativitet, samarbete, konstruera, bygga, teknik, matematik…

Vad är skillnaden mellan omkrets och area? Eleverna ger förslag och jag ritar på tavlan. Här och där hörs ”ja, visst jag!” Det var en och annan grupp som hade räknat på omkretsen. Det som vid tidigare tillfällen rent teoretiskt funnits svar på blev nu upplevt. I allt byggande i klassrummet byggdes samtidigt en bro mellan begrepp och förståelse. Det som är den ständiga utmaningen att skapa förutsättningar för – att lyckas bygga den bron ända fram hos alla elever.

Arbetet fortsatte. Det mättes och ändrades om i byggena. I alla grupper jobbades det på. Ibland behövdes lite stöttning genom frågor som skulle få alla att reflektera. Samarbetet, konstruktionen, matematiken eller vad det nu var som behövdes reflekteras över för att arbetet skulle komma vidare.

Jag försöker vara väldigt medveten om vad jag svarar eleverna. Jag vill inte bidra till att lotsa dem igenom skolan. Istället vill jag väcka deras egen tilltro, till att tänka först innan de ber om hjälp, genom att ställa frågor tillbaka för att de ska använda sina tidigare kunskaper och våga använda dem.  ”Ska det se ut så här?” säger en elev om sitt murbruk. Det spontana svaret från mig blir ”du kanske ska ta lite mer vatten!” Det är precis där och då jag slås hårt av insikten! Där och då inser jag hur svårt det är! Hur lätt det är att ge svaret utan att det är meningen.  Hur lätt det är att i en omedveten omsorg och kanske tidspress servera våra elever svar som gör att självständigheten inte får växa. Nästa som kommer och ställer samma fråga får till svar: ”tror du att det går att mura med det?” ”Vad behöver du göra för att det ska fungera tror du?” Varenda elev som kom med frågan, och det var många, kunde direkt komma med en lösning när jag frågade dem. Vatten – mer vatten var deras svar när de fick tänka själva!

Arbetet fortsatte. I 2 1/2 timme var 30 elever koncentrerade och jobbade med sitt uppdrag som även innebar att göra en ritning till sitt hus. En ritning som sedan någon annan ska kunna använda sig av. Nästa vecka ska vi tänka kring det vi har jobbat med. Vad lärde vi oss? Varför blev resultatet som det blev? Vi ska koppla det till ett uppdrag de har haft i läxa, vilket innebar att titta på hus i sin omgivning osv

.bild 2

Listan blir lång om jag plockar ut alla de förmågor, centrala innehåll, kunskapskrav och delar från kap 1 och 2 i Lgr 11 som vi tränade under det här passet. Den listan får bli ett annat inlägg med rubriken ”helhetsperspektiv”. Istället sammanfattar jag det hela med: det blev ett pass med massor av lärande för både elever och lärare. Det är då det är som allra bäst!