Att skapa förutsättningar för att låta elever använda kunskaper

”Hur kan man mäta ett träd?” Var frågan jag gav till eleverna. Jag hade med mig måttband, papper och penna som jag erbjöd ute i skogen. Grupperna satte igång direkt. Det var full aktivitet där alla var inriktade på att hitta en lösning och det var inte genom att säga ”såga ner trädet” utan grupperna jobbade utifrån de förutsättningar som fanns.

Jag funderar ofta på hur jag på bästa sätt ska få eleverna att använda sina kunskaper, träna på att se på en uppgift och sedan sortera det de vet för att sedan våga pröva. Jag ser att det blir svårare och svårare att få eleverna till det och då har jag funderat på varför. Vad är det som gör att det är så svårt?

Jag kan se ett motsånd hos individen som gärna vill se svaret direkt och går inte det, så i alla fall vill man inte behöva jobba så länge för att lösa uppgiften. Med tanke på  PISA resultat och då läsförståelse första hand så kan jag se att det är inte alltid läsförståelsen det handlar om utan tålamod, koncentration och strategier för problemlösning. Det här är mitt uppdrag som pedagog att förhålla mig till och jobba med, utmana och ge möjliga vägar för att lösa uppgifter som vid första anblicken verkar omöjliga. Det här har vi jobbat väldigt mycket med under det här läsåret och jag ser verkligen enorm utveckling. Vi har pratat om problemlösningsstrategier i matematik som kan användas i alla sammanhang, vi har pratat om hur man kan välja att se på en uppgift och vad olika val leder till för konsekvenser.

Men jag ser också att bilden är mer komplex än så. Jag är med och bidrar till att det blir svårt för eleven inser jag. Hur mycket jag än tänker på att förändra sättet att starta arbeten så faller jag oftare än vad jag vill tillbaka till hur jag brukar göra. I någon oombedd omsorg om att alla ska förstå så tar jag mig samtidigt rätten att inte lita på elevernas kunskaper. Det som jag ibland är så frustrerad över att de inte visar! Den oombedda omsorgen gör att instruktionerna är detaljerade och tydliga så att alla ska ha chans att lyckas. Men det jag har börjat se är att jag är en del i att göra eleverna passiva istället! Jag som så innerligt vill skapa en miljö som gör att eleverna får chansen att bli självständiga med en stark tilltro till sin egen förmåga precis som det står i läroplanen

”En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta intiativ och ta ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra.” Lgr11 sidan 9

När jag kommer på det innan, och inte efter ett arbetsområde och genomför uppgifter som den i inledningen blir jag så glad över resultatet. Vi jobbadet t ex med att bygga hus för ett tag sedan och det skapade en enorm kreativitet och mycket lärande. Tillsammans med allt arbete kring problemlösning och sättet att angripa uppgifter så ser jag att det går att förändra sättet att jobba. Mitt eget sätt och elevernas tänk kring vad skola är och hur det ska gå till. Men traditionen är stark och när jag lyssnade på Skolsnack med Ann Pihlgren som är Fil.Dr Filosofie på Stockholm universitet och som pratade om ”Lärare som lär sig och tänker får elever som lär sig och tänker” satte hon lärarrollen ett större sammanhang tyckte jag. Och det hjälpte mig.

Vi finns i en tradition och det tar tid att förändra lärarrollen och synen på skolan. Trots att vi har haft ett målorienterat system i svenska skola under många år nu, så är det i långt i från alla klassrum som rollen som pedagog har förändrats. Ann Pihlgren pratar om olika lärarroller som hon sett i sin forskning. Det är ett program som är värt att lyssna på många gånger. Att det tar tid att förändra sin roll i klassrummet är jag den förste att skriva under på. Jag jobbar med det dagligen och jag ger allt fler uppgifter som ger eleverna möjlighet att på riktigt använda sin erfarenhet och kunskap. Det betyder inte att jag släpper kollen och kontrollen  på mål och faktakunskaper för de är snarare grunden och en förutsättning som gör att eleverna får fler redskap för att utvecklas. Jag försöker angripa stoffet på ett annat sätt bara. Det som då sker när jag försöker det är i stället att det blir en samstämmighet mellan det jag säger och de uppgifter som eleverna jobbar med. Jag visar tilltro till eleverna i både ord och handling!

Så i det komplexa samspelet i klassrummet finns det många delar att förhålla sig till. När jag lyssnade på Ann Pihlgren insåg jag även hur stor del av traditionen jag själv är och att det inte är så konstigt att det tar tid att förändra sin undervisning. Men jag jobbar vidare och det kommer att bli allt fler uppgifter som visar eleverna att jag tror på dem både i ord och handling. Uppgifter som de ovan.

Det var så fantastiskt att se elverna lösa träduppgiften. Eleverna löste uppgiften med att mäta träd på olika sätt som alla var snarlika de beprövade metoder som finns, som att använda en pinne och kunskaper om liksidiga trianglar. Det blev bra matematik prat genom det. Nästa steg blir att bevisa den teorin, för det önskade eleverna. Det var flera som direkt började spåna på hur det skulle kunna gå till! Jag ser fram emot att höra de resonomangen!

Lära att lära – synliggöra det tillsammans med eleverna

Jag tänker att det krävs träning, väldigt mycket träning både för mig och för eleverna för att alla ska få möjlighet att nå målen. För mig handlar det om att tydliggöra målen för mig och för eleverna, att planera en undervisning som ger eleverna förutsättningar att nå målen och en undervisning som ger mig möjlighet att få syn på elevernas förmågor. Jag lär mig ständigt. Genom att jobba med ett formativt förhållningssätt som innebär att när eleverna visar mig vad de kan, visar de samtidigt mig något om min undervisning. Eleverna i sin tur tränar på att förstå begrepp och använda sina förmågor. Använda tidigare kunskaper in i nytt sammanhang, förstå uppgifter och sortera information, analysera och utveckla sina resonemang i alla ämnen. Det är en kod, en skolkod som eleven behöver mycket träning och många redskap för att få fatt i.

Vi tränade på kunskapskravet att ”föra resonemang om och värdera informationens användbarhet”. Eleverna (år 5) fick tillsammans två och två jobba med en uppgift om vattenkraftverk. Uppgiften innebar att man skulle välja ut lappar som bäst motiverade för- och emot att bygga vattenkraftverk.

.bild 4 pbild 6

Det var en uppgift som man kunde träna på inför nationella proven förra året. Eleverna jobbade på. Diskuterade, enades och skrev ner sina svar. Det kändes som en väldigt bra lektion. Här fick eleverna chansen att visa det som vi hade pratat mycket om den senaste tiden.

När jag och min kollega läste igenom svaren insåg vi att det vi hade sett på lektionen var ett fantastiskt engagemang och elever som kunde samarbeta två och två. När vi läste fick vi lära oss något mer. Vi fick veta att vi behövde fortsätta jobba med att läsa instruktioner. Träna på att läsa, stanna upp och fundera över vad det är som man ska göra samt fortsätta att träna på att läsa igenom innan man lämnar in en uppgift för att kontrollera att problemet är löst. Fortsätta att kombinera lässtrategier och problemlösningsstrategier. Vi fick också lära oss att vi behövde ha en genomgång och jobba med ett nytt exempel tillsammans. Ett exempel där eleverna kunde få träna på att sortera information och tränar på att resonera utifrån för- och nackdelar tillsammans i hela gruppen.

Så blev det. Nästa lektion startade vi med genomgång om lässtrategier och problemlösning genom att vi jobbade med en liknande uppgift tillsammans. Vi sorterade informationen och skrev upp våra resonemang. Samtidigt som vi skrev, funderade vi tillsammans med eleverna på hur vi kunde utveckla våra svar.

Efter genomgången fick samma par, samma uppgift om vattenkraft igen. Den här gången var det lika stort engagemang, lika bra samarbete men ett annat fokus på att förstå uppgiften. Det resonerades och motiverades i varje liten vrå i klassrummet. När arbetet var klart fick de tillbaka det arbetet de gjort första gången. De tittade och jämförde sina svar. Var det någon skillnad?

bild 2

Eleverna fick sedan reflektera enskilt kring sitt lärande. De skrev ner sina tankar i sina reflektionsböcker. De fick fundera över om de hade sett någon skillnad mellan sina svar på uppgiften och vad de trodde den skillnaden i så fall berodde på. De fick också fundera på om de hade lärt sig något.

Alla såg skillnad. Alla hade lärt sig något. Alla hade i den här stunden fått syn på vilken skillnad det blir när man stannar upp och sorterar informationen och sedan använder den.

Den här gången….nu fortsätter vi att träna igen och igen. Eleverna och jag.