Snabb överblick med whiteboard online

För ett antal år sedan köpte jag in whiteboards till min klass. Ett väldigt redskap för att få alla elever aktiva och samtidigt ett enkelt sätt att se om alla hade koll på det som jag frågade efter just då, formativ bedömning av gruppens kunskaper. En extra bonus var att det var ett stöd för mig att komma ihåg att vara tyst. Det är så lätt att prata på och inte ge alla den betänketid som de behöver. Genom att eleverna skrev svar ficka alla tänka och jag fick överblick istället.

Nu undervisar jag inte längre i ett och samma klassrum utan möter istället grupper med lärare på olika ställen. Ibland har jag saknat mina whiteboards även i dessa möten. Därför blev jag så glad när jag blev presenterad för Whiteboard.fi

Whiteboard.fi är en online whiteboard där jag som lärare kan låta eleverna logga in i ett klassrum som jag har skapat. Eleverna ser min whiteboard och jag som lärare se vad alla skriver, när det skrivs. Precis som när man jobbar analogt.

whiteboard-fi

På Whiteborad.fi  låg även en bra instruktionsfilm att titta på som stöd för att komma igång och som extra bonus tog det  endast 5 minuter att få koll på hur allt fungerade!

Ett online redskap att använda för att samla ihop kunskaper, synpunkter och tankar i gruppen för att sedan på bästa sätt jobba vidare utifrån det som gruppen visat. Bra att ha lite olika varianter för att få fatt i elevers kunskaper i stunden!

När summativt blir formativt på riktigt

Det är intressant att titta på sitt eget lärande som lärare tycker jag. Jag har under ganska lång tid haft ambitionen att de uppgifter vi gör som är summativa också ska användas formativt, mer än bara genom kommentarer. Jag har då och då lyckats få till det. En uppgift som man bedömer, ger feedback på och som vi sedan jobbar vidare med för att direkt använda feedbacken. Då och då. Jag återkommer och återkopplar till feedbacken till eleverna men inte rent praktiskt. Använder det inte alla gånger som jag har önskat och haft som ambition från början.

Plötsligt inser jag att nu har jag gjort det flera gånger under den här höstterminen utan att lägga så mycket kraft på att tänka att jag ska göra det. Det har skett naturligt!

Mattediagnosen som eleverna gjorde jobbade vi vidare med på lektionen efter. Vi utgick då från:

  • Undersök de uppgifter där jag har markerat. Kan du förstå hur du har tänkt?
  • Vad upptäcker du? Är det något du kan eller är det något du behöver min hjälp för att bli säker på?

Ett bra tillfälle att jobba vidare med att bli medveten om sitt eget lärande och ta ansvar för att var och en själv ska förstå vad som är svårt, för att jag sedan på bästa sätt ska kunnna hjälpa till.  VIlka bra diskussioner det blev med var och en.

I geografi har vi jobbat med jordens inre och yttre krafter. Eleverna har fått skriva om hur de påverkar människor och natur i en summativ uppgift. Sedan har vi jobbat vidare med att titta på olika exempel utifrån ett bedömings material i geografi. Vad ser vi för skilllnader mellan svaren? Vad innebär ett enkelt, relativt välutvecklat och välutvecklat svar. Vi behövde skapa ett gemensamt språk för att mina kommentarer på den summativa uppgiften skulle bli tydligare.  Vårt nästa steg var att titta på de egna svaren för att utifrån respons från mig, nyvunnen kunskap om kunskapkraven och ett påbörjat gemnsamt språk om hur man kan utveckla sina svar utvecka ett svar hos sig och ett svar hos kompisen. Då behöver man leta fram sina kunskaper om jordens inre och yttre krafter igen! Uppgiften blev formativ och kunskaperna hamnade i fokus.

11252636_10153408983079322_4714664233265432452_o
Från Bedömning för lärande

Någon gång hörde jag att man behöver göra något 21 gånger för att det ska bil en vana. Vet inte var jag hörde det eller om det är en sanning. Jag kan däremot konstatera att för mig är det så. Jag behöver göra något väldigt medvetet många gånger för att det ska bli en naturlig del i undervisningen. Det gäller alltså att hänga i och hålla ut för att inte goda idéer ska rinna ut i sanden och jag ska trilla tillbaka i gamla vanor!

Dokumentation – att hitta en form som underlättar

Jag har funderat mycket över och provat på olika vägar att dokumentera det jag ser när eleverna visar sina kunskaper. Många gånger har formen varit ett större problem än dokumentationen i sig för den har inte varit lätttillgänglig och smidig. Det blev extra synligt när det var dags att sätta betyg för första gången i år 6 för något år sedan. Jag hade noteringar på flera ställen och det var inte helt lätt att få en överblick över vilka kunskapskrav som var nådda. Det tog lång tid och mycket jobb att sammanställa och sätta betyget. Jag lovade mig själv att inte sätta mig i en sådan situation igen – jag höll på att gå under.

Under lektionerna sker det massor varje gång och det är klart att det noteras, men om jag inte har ett enkelt sätt att sätta det på pränt så har jag väldigt svårt att plocka fram all den informationen när det är dags för att skriva omdömen eller sätta betyg. Därför har jag lagt ner tid på att hitta en form som både underlättar mitt arbete och sprider ut det under hela terminen istället för när det är dags att skriva ner den till utvecklingssamtalen och betygssättningen.

Nu finns jag i en kommun som inte har ett så väl fungernade digitalt verktyg. Det har gjort att jag har fått hitta andra sätt. Vad det gäller att göra betygsättningen något mer underlättad och greppbar har jag valt att ”måla kunskapskraven”. Efter varje avslutat område tar jag fram min pärm med en flik för varje elev med kunskapskraven i de ämnen som jag undervisar i och färglägger det eleverna har visat mig.

Betyg_1
Ett skapat exempel på hur det kan se ut

Betyg_2

Jag skriver noteringar om vilka teman vi har jobbat med och när i tiden det har skett. Det här gör att jag får en tydlig visuell bild över åren som gått. Eftersom jag jobbar med elever i år 5 med så skriver jag även skrifliga omdömen under det året. Det blir lite dubbelt arbete men det betalar sig vid betygsättning i år 6.

Vi har kommit överens om att vi gör så här även i år 4:a vilket gör att när jag möter eleverna i år 5 så ser jag vilka kunskapskrav de har jobbat med och hur det gick då. Jag får en hjälp att se så inga kunskapskrev missas och att vi jobbar med dem vid flera tillfällen för att eleverna verkligen ska få chansen att möta varje kunskapkrav flera gånger, att utveckla sina förmågor och kunskaper och visa det vid upprepade tillfällen. Systemet kan också vara till god hjälp vid samtal med elever om de vill se bilden av årens arbete. Det är inte alla som vill det men möjligheten finns.

Det finns säkert fantastiska digitala verktyg för detta men så länge vi inte har det hos oss så fortsätter jag analogt och anledningen till det är:

  • jag sparar tid vid betygsättning
  • jag får en visuell överblick över vilka kunskaper eleverna visat
  • jag får syn på att inga kunskapskrav missas och att vi jobbar med dem flera gånger
  • jag har sammanställd information samlat på ett ställe
  • eftersom vi alla gör det som jobbar i 4-6 sker det en bra överlämning vad det gäller kunskapskreven mellan år 4 och 5

Sedan är det de dagliga noteringarna och avstämningar mitt i våra teman. De gör jag i ett dokument för varje elev. Lättillgänligt och formativt för att få koll på var vi är och vart vi ska. De anteckningarna är viktiga och tar inte så lång stund. Dokumenten är öppna när jag går igenom arbeten och rättar prov. De underlättar när det är dags för att skriva omdömen och gör det jobbet lättare.

Men hur ska man hinna det? får jag ofta höra. Jag funderar mer på hur klarar man av att ha koll om man inte noterar. Det gör inte jag! Därför hinner jag. Det är stor skillnad på min koll på elevers kunskaper och förmågor idag och för ett antal år sedan. Den stora skillnaden är att jag är så mycket mer medveten om var jag har alla. Tidigare fanns all koll i mitt huvud. Vi jobbade på och eleverna lärde sig mycket då med, men till varje samtal höll jag på att jobba ihjäl mig när det skulle kommuniceras. Så är det inte idag. Det är mycket jobb, men det är hanterbart, ganska effektivt och utspritt på hela terminen istället. Det är ett sätt som fungerar bra för mig!

Verkliga mottagare och kamratrespons på samma gång

Kamratrespons är något som jag och mina elever jobbar mycket med i flera ämnen. Det är också något som jag återkommer till i mina texter här på bloggen. Jag tycker att det är ett väl fungerande verktyg för att bli medveten om text och hur man kan utveckla sitt skrivande. Det är samtidigt ett bra verktyg för att få inspiration och lära sig mer tillsammans med andra.

Att skriva till verkliga mottagare är något som också lyfter elevers texter. Jag har ofta tyckt att det har varit lite svårt att skapa de förutsättnignarna tidigare. Det har blivit enorma projekt i så fall, särskilt då vi inte har tillgång till enkla publiceringsverktyg som finns i iPads. Ett sätt att lösa det har varit att använda en blogg tillsammans med eleverna och där träna på att publicera text till många mottagare. Sedan vet jag att andra jobbar mycket med attt publicera text genom sociala medier men jag är inte helt bekväm med det då jag har yngre elever som inte har tagit del av de möjligeterna än. Jag försöker hitta fler vägar utifrån de förutsättningar vi har för att jobba med verkliga mottagare av arbetet som eleverna gör.

Den här terminen har mina elever skrivit en reseberättelse utifrån en resa de har gjort tillsammans. Eftersom nästa års 6:ors också ska göra en sådan resa så blev de naturliga mottagare av våra texter. Eleverna skrev sina texeter och vi lämande dem vidare. Vi hoppades på att få någon slags respons på det vi hade skrivit men vi kunde inte ana att det skulle bli så bra! Mina fantastiska kollegor fångade bollen och bestämde sig för att deras elever skulle skriva ett brev tillbaka till var och en. Ett brev som innehåll två stjärnor och en önskan men också tankar om den kommande resan och vad som var kul att få veta inför den.

brev

När mina elever fick sina brev läste de dem med stort intresse och det ledde till intressanta diskussioner. Vi funderade på om de kunde se vilka instruktioner brevskrivarna hade fått. Vilken respons de hade gett och hur man kunde använda den vid nästa skrivande. Det var också några som hade fått två brev tillbaka där responsen var motsatt i de breven vilket blev interssant att prata om.  Hur olika man kan se på text och vad skribenten själv hade tänkt när reseberättelsen skrevs.

Flera elever har kommit och önskat att få jobba så igen. Det finns helt klart en poäng i att göra skrivandet ännu mer meningsfullt genom att skriva till andra som återkopplar. Den här gången genomförde vi det på ett enkelt sätt visade sig ge alla mycket!

– Kan vi inte göra så här igen? Snälla, det var så roligt att få ett brev med respons på det sättet!

– Absolut, svarar jag på det!