Snabb överblick med whiteboard online

För ett antal år sedan köpte jag in whiteboards till min klass. Ett väldigt redskap för att få alla elever aktiva och samtidigt ett enkelt sätt att se om alla hade koll på det som jag frågade efter just då, formativ bedömning av gruppens kunskaper. En extra bonus var att det var ett stöd för mig att komma ihåg att vara tyst. Det är så lätt att prata på och inte ge alla den betänketid som de behöver. Genom att eleverna skrev svar ficka alla tänka och jag fick överblick istället.

Nu undervisar jag inte längre i ett och samma klassrum utan möter istället grupper med lärare på olika ställen. Ibland har jag saknat mina whiteboards även i dessa möten. Därför blev jag så glad när jag blev presenterad för Whiteboard.fi

Whiteboard.fi är en online whiteboard där jag som lärare kan låta eleverna logga in i ett klassrum som jag har skapat. Eleverna ser min whiteboard och jag som lärare se vad alla skriver, när det skrivs. Precis som när man jobbar analogt.

whiteboard-fi

På Whiteborad.fi  låg även en bra instruktionsfilm att titta på som stöd för att komma igång och som extra bonus tog det  endast 5 minuter att få koll på hur allt fungerade!

Ett online redskap att använda för att samla ihop kunskaper, synpunkter och tankar i gruppen för att sedan på bästa sätt jobba vidare utifrån det som gruppen visat. Bra att ha lite olika varianter för att få fatt i elevers kunskaper i stunden!

Varför använda blogg i undervisningen?

För ett tag sedan fick jag en fråga om att använd blogg i undervisningen som redskap för lärande och ville då dela texten med mina tankar med frågeställaren. Jag hittade inte texten där jag hade förmånen att ha publicerat den, i Svenksläraren nr 1 2015, men jag hittade istället texten i datorn. Det slog mig att jag inte har sammanfattat mina tankar om blogg som lärande redskap här på bloggen och då texten inte längre är tillgänglig på nätet så lägger jag ut den här!

Blogga med klassen

Therese, jag tycker det är fusk att alla får skriva och läsa på bloggen inför avslutningen av temat. Man kan bara lära sig det som står där och sedan skriva det på provet. Jag tycker inte om det!

Så sa en elev väldigt upprört när vi hade jobbat med bloggen ett tag. Det var en reaktion jag inte hade förväntat mig.

Under flera år funderade jag på om jag skulle använda blogg i min undervisning, många gjorde det, men eftersom min digitala kompetens var liten och jag inte hade syftet klart för mig kom jag inte igång.

När jag fick höra om tankarna kring att flippa klassrummet föll bitarna på plats. Mitt syfte med en blogg blev tydligt. Jag ville använda bloggen som en mötesplats. Den skulle vara ett redskap för eget lärande men framförallt ett ställe där man kunde lära tillsammans. Bloggen skulle vara ett nav där jag kunde publicera filmer med genomgångar, förberedelser inför lektioner, skapa en gemensam kunskapsbank och en arena där eleverna kunde träna sig på att publicera text till verkliga mottagare. Jag ville också stötta elever som behövde ta del av information på olika sätt och dessutom ge alla möjlighet att repetera flera gånger om det önskades. Filmer som jag eller andra skapat kunde bli ett bra komplement till det vi pratade om i klassrummet.

Genom bloggen skapades ett forum där vi kunde träna på att tänka på att text har mottagare och att det är viktigt att tänka på hur man skriver när man sitter bakom en skärm och inte möter mottagaren öga mot öga. Texterna som eleverna publicerar är i form av kommentarer på inlägg som jag har skapat och genom att läsa kompisarnas kommentarer kan de inspirera varandra. I klassrummet jobbar vi mycket med kamratrespons där vi pratar om att det är bra att lära av varandra, det är ingen tävling om vem som skriver mest och att inspireras av andra är något positivt. Genom bloggen får eleverna ytterligare ett tillfälle att utveckla sitt eget skrivande genom att ta del av hur andra har formulerat sig.

Inför avslutningen av teman publicerar jag ett inlägg där jag har sammanställt länkar till temats tidigare inlägg, samlat filmer och lyft fram målet med temat igen. Senaste tillfället handlade om världsreligionerna. Eleverna fick till uppgift att svara på några frågor för att sortera sin egen kunskap men också för att tillsammans bygga en kunskapsbank. Alla fick då chans att läsa varandras texter och samtidigt lära av varandra inför avslutningen. Vi fick även tillfälle att fånga upp eventuella missförstånd och prata om hur man skriver en kommentar tillbaka om man tycker att det som står inte stämmer. På så sätt tränade vi också på ett källkritiskt förhållningssätt och hur man kan svara varandra på nätet. Det blev en grund för väl använd tid i klassrummet med många bra diskussioner utifrån kunskapskraven i svenska och religion.

På motsvarande vis har jag hittat ytterligare ett sätt att använda bloggen på, för att friska upp minnet inför ett nytt tema. Genom att använda resurser på bloggen fick eleverna repetera det vi gjort och där ingick också deras egna kommentarer som de skrev för ett år sedan. Samtidigt blev det ett tillfälle för eleverna att se sin egen utveckling genom att ta del av tidigare kommentarer vilket gav möjlighet till metakognitiva samtal. Vi funderade över om sättet att formulera sig hade utvecklats under året som gått och på vilket sätt i så fall.

Elevernas kommentarer är viktiga ur många aspekter. De är en extra möjlighet till formativ bedömning av min egen undervisning. Jag får ytterligare ett tillfälle att fundera över nästa steg i undervisningen på gruppnivå, som till exempel att lyfta viktiga frågor om text tillsammans i klassrummet. Det kan vara sådant som att anpassa språket till syfte och mottagare, grammatiska frågor och faktakunskaper i något ämne.

Bloggen har skapat möjligheter till att publicera ljud och bild, vilket gör att vi har börjat använda fler sätt att presentera och sammanfatta kunskaper. Vi gör filmer i olika appar och vi har provat på att spela in poddradio. Elevernas förmågor får chans att utvecklas inom fler områden och det blir på riktigt när alla vet att andra än klasskompisarna tar del av det de har gjort.

Det mest spännande med att jobba med bloggen som ett lärande redskap är att det efter hand växer fram nya möjligheter. Bland annat har jag på ett enkelt sätt gjort det möjligt för föräldrar att ta del av det vi gör. Jag har skapat en föräldrasida om bland annat läroplanen, språkutvecklande arbetssätt och digitala verktyg för att alla ska få chansen att förstå det skolsystem som vi finns i nu. När vi startar ett nytt tema brukar jag göra den pedagogiska planeringen som en film som jag lägger på bloggen, framförallt för eleverna men den finns även där till föräldrarna. Klassrummet blir synligt för många fler.

Så här långt har jag bara upptäckt en svårighet: att sålla bland alla möjligheter. Sociala medier är en guldgruva där jag hittar massor av inspiration. Eftersom jag var helt novis när jag påbörjade arbetet tog jag ett steg i taget. Jag funderade över syftet med det jag ville göra och frågade mig sedan fram på sociala medier efter redskap. När jag har hittat redskap som till exempel skärminspelning eller att skapa enkäter som man kan bädda in på bloggen, har jag jobbat med dem ett tag. Jag har satt mig in i det jag har haft behov av och det är mina pedagogiska tankar som har fått styra. För mig har det  varit viktigt att de uppgifter som vi gör och lägger på bloggen inte är för personliga. Jag vill inte locka eleverna till att skriva saker som de egentligen inte vill dela. Skrivandet på bloggen leder till att vi kan prata om nätetikett och att man behöver tänka på vad man delar för något eftersom det i sin tur kan delas till hur många andra som helst.

Reaktionerna från eleverna har varit väldigt positiva. Även eleven som citerades i inledningen var positiv när jag hade förklarat hur jag hade tänkt. Jag berättade om min syn på lärande och varför jag tyckte det var en bra ide att ta del av varandras kunskaper. Då tyckte eleven att det inte var så dumt i alla fall. – Aha, du tänkte så. Det är ju bra!

Eleverna tycker att bloggen är ett bra redskap att jobba med eftersom det är tillgängligt på ett enkelt sätt för alla. Vi ger inte en dator till varje elev, men eleverna är välkomna att använda datorerna i skolan om man inte har möjlighet hemma. När de ska använda bloggen i läxor har jag öppet till klassrummet före och efter skolan. Bloggen har vuxit till att bli en kanal där elever kan ställa frågor och de vet att de kan få svar på sina funderingar om uppdragen innan vi ses i skolan. En bonus är glädjen och stoltheten när eleverna ser att det har skrivits kommentarer från bloggläsare som inte är klasskompisar.

Det jag inte kunde föreställa mig när jag startade bloggen var att den kunde användas till så mycket. Jag har hittat ett redskap som är utvecklingsbart på många sätt, ett redskap till som ger förutsättningar för lärande. Dessutom är det väldigt roligt att själv lära sig mycket nytt. För mig är den stora utmaningen att begränsa mig bland alla de digitala möjligheter som finns. Det är lätt att fastna i de digitala resurserna i stället för tankarna som ligger till grund för lärandet.

Sammanfattning

att_lara_tillsammans

Bloggen attlaratillsammans.blogspot.se har blivit ett lärande redskap. Den används till att:

  • Skriva text till verkliga mottagare och då anpassa text efter syfte och mottagare.
  • Inspirera varandra om hur man kan skriva text. Utveckla skrivandet tillsammans.
  • Samla kunskapsbank tillsammans.
  • Ett forum att dela bild, text och ljud till andra – presentera kunskaper i ett ämne
  • Förbereda sig inför lektion – läxuppdrag. Uppdrag som elever kan genomföra utan stöd av vuxen.
  • Besök i skolan som har förberetts och efterarbetets genom att eleverna och personen i fråga fört dialog på bloggen.
  • Synliggöra undervisningen för föräldrar som är intresserade. Lektioner, Pedagogiska planeringar och tankar bakom undervisningen
  • Möjlighet att repetera för allt finns kvar. Framförallt mattefilmer har använts på så sätt av både elever och föräldrar
  • En bank av material som kan användas igen i ett nytt sammanhang

I backspegeln

Så här med lite distans till arbetet med elever och blogg som lärande redskap kan jag konstatera att det var en riktigt bra idé. Bloggen var inte ett ändamål i sig men den blev ett redskap som vi hade väldigt stor glädje av. Elever, lärare och föräldrar kunde på olika sätt använda bloggen som ett redskap för lärande och det blev ett gemensam källa till förståelse och kunskap om det som skedde i klassrummet. Blogg i undervisningen blev ett viktigt redskap för lärande och det är mitt svar på frågan – varför använda blogg i undervisningen.

Fokus, mod och uthållighet

Gymnastiktävling. Ser fokuserade unga. Ser lyckade hopp och fall. Ser nya tag och mycket pepp. Unga är fantastiska.

Vilket fokus och så mycket träning som ligger bakom alla dessa konster. Flickflack, salto och pik volt. När jag satt på läktaren kom jag och tänka på mina tidigare elever som jag vid terminsstart frågade  ”vad vill du lära er den här terminen? Och vad behöver du för att lära dig det?”

Var och en tänkte, funderade och skrev. Matteproblem, skriva texter förstå engelska och kunna göra något svårt i slöjden. En elev kom inte fram till något. Hen fastnade i skolfokus. Det hen ville lära sig var att göra volt på studsmattan där hemma. Det var det hen ville mer än allt just nu men det fick man väl inte skriva, för det hade inte med skolan att göra väl?

Absolut fick man det tyckte jag. Vad behöver du för att lära dig det? Hur tänker du göra? Listan blev lång. Fokus, koncentration, mod och uthållighet. Någon som kunde visa hur man kunde göra, till exempel fanns det många filmer på you tube hen tänkte titta på. Vilken fantastisk lista. När behöver man allt det mer undrade jag. När behöver man fokus, koncentration, mod, uthållighet och någon som kan lite mer?

I skolan. Allt det fokus som hen behövde för att lyckas med sin ambition konstaterade vi att hen kunde använda och omsätta i skolan med. Tänk att fritid och skoltid stödjer varandra. Det var en stor aha -upplevelse att man kunde tänka så, att man fick tänka så!

Fokus, mod att våga misslyckas och lyckas, uthållighet och koncentration och någon som kan mer som kan visa, utmana och stötta – då kommer man långt vad man än vill uppnå för mål.

Det har en av arvingarna praktiserat när hon oförtröttligt tränat och tränat på alla gymnastikens utmaningar på träningar och hemma. Med hjälp av tränare, filmer på you tube och egen inspelade filmer för att få syn på vad som behöver utvecklas vidare.

Foto: Lovisa Linnér


Att äga sin egen utveckling genom att bli visad redskap och strategier för att kunna lära mer och lära nytt var man än befinner sig i livet – tänk att alla som arbetar tillsammans med barn och unga kan finnas med och ge redskap till livslångt lärande. Det är stort!

 

Lyssna på pdf – tidseffektivt

Tekniken underlättar tillvaron många gånger och idag det finns många vägar att få information uppläst som ett väldigt bra sätt att göra information mer tillgängligt. Det finns många appar som stöttar vid läs- och skrivsvårigheter till exempel. Själv har jag då och då använt funktionen i min telefon till att lyssna på olika dokument, för att underlätta min vardag och hitta sätt att ta del av information även när det inte går att sätta sig och läsa den. Det här tänkte jag mig att jag skulle utnyttja när jag nu har börjat pendla en längre stund varje dag.  Ett perfekt tillfälle att lyssna på information som jag har tänkt ta del av.

Jag har börjat lyssna ifatt olika skolpoddar  men jag har också äntligen börjat använda den suveräna servicen att kunna lyssna på pdf:er på skolverket. En funktion som jag har sett funnits där men inte tänkt på att använda förrän nu! På skolverket finns många pdf:er som man kan lyssna på. Så himla bra.

 

Lyssna på pdf

 

Lyssna på pdf2

 

I veckan lyssnade jag på en pdf om kunskapsbedömning i träningsskolan. Det var ett väldigt bra sätt att ta dela av information. Lyssna, tänka, låta det landa och sedan läsa och strukturera upp tankarna. Insåg att när jag läser så mycket blir det en bra variation att ta del av information på ett annat sätt eftersom jag märkte att jag lade fokus på olika saker när jag lyssnade kontra läste.

Det här är en funktion som jag kommer använda mig mycket av framöver. Gillar att kunna använda restiden till något mer än transport – informationshämtning på vägen till jobbet och varva ner jobbtankarna på väg hem för att kunna ha fokus på familjen när jag kommer hem. För min del är det lätt hänt att jobbtankarna finns med hela tiden och det har jag insett inte alltid är en hållbar väg.

 

Kahoot – ett snabbt sätt att få syn på kunskaper

Det finns många sätt att snabbt utvärdera och få en bild över var man har sin grupp. Så kallade  exit-ticket av olika slag. För egen del blandar jag digitala och icke digitala sätt för att använda det som passar bäst utifrån frågeställningen. Exempel på det jag använder är padlet, vanliga gula post-it lappar, Mentimeter, bilder att identifiera sig med eller Kahoot.

Marika Nylund Ek skrev om olika verktyg på sin blogg om man vill läsa mer. Jag har då och då skrivit om det också. Här på bloggen och på Lärarförbundets förstelärarblogg där det handlade om snabb utvärdering är väl använd tid.

Ett sätt för mig att få syn på elevers kunskaper och som dessutom har blivit väldigt uppskattat är att eleverna skapar frågorna utifrån det vi jobbar med. Vi kom igång med det utifrån elevernas önskemål om att få göra frågesporter. Vi har gjort det i bland annat So och matematik. Det som har slagit mig vid alla tillfällena är att det formuleras väldigt bra frågor.

Vi har gjort så här:

Jag skapar ett google formulär där eleverna skriver in sina frågor efter väldigt tydliga instruktioner. Det behöver vara så för att det ska gå lätt att skapa en frågesport av alla frågor som kommer in.

Matemtikfrågor

 

När jag har fått in alla frågor och svar går jag till create.kahoot.it och loggar in. Där skapar jag en frågesport.

När vi sedan möts i skolan kör vi frågesporten. Jag loggar in och sätter ingång spelet. Eleverna loggar in på khoot.it med en kod de får när jag startat spelet.kahoot

Det här arbetet gör att eleverna får sätta ord på sina kunskaper när de skickar in frågor, jag får ta del av deras sätt att ställa frågor och jag får  ta del av elevernas kunskaper i gruppen när vi kör vår frågesport. Genom detta får jag en snabb överblick över mycket på kort men väldigt uppskattad tid. Frågorna är bra, de blir långt ifrån lätta när eleverna ska ställa frågor till varandra har jag märkt. Dessutom är det en extra kraft i lärandet när eleverna själva kommer med önskningar om hur vi ska göra och därmed är med och påverkar det vi gör i klassrummet.

 

 

EPA – allas röster blir hörda

I min undervisning använder jag olika metoder för att få alla elever delaktiga och aktiva. Många gånger förändrar jag metoderna och utvecklar dem så att de passar mig och gruppen.

För ett antal år sedan började jag jobba med skrivande i form av in-texter och ut-texter. In-texterna var och är ett sätt för elever att samla sina tankar och i första läget skriva för sig själv. In-texterna kan sedan vara underlag för texter som skrivs till många fler mottagare. I det här arbetet började jag använda mig av det som nu kallas för EPA. EPA innebär – tänk Enskilt, sedan i Par och därefter Alla tillsammans.

När jag började gjorde jag det i kombination med att skriva. Tänk själv genom att formulera dina tankar i skrift, prata två och två, skriv igen om du vill och sedan samlade vi ihop oss i hela klassen. Vi fick fram många åsikter i de frågor vi funderade över. Något som visade sig ske som en bonus var att så många fler blev muntligt aktiva. De elever som sällan hade varit så aktiva i våra diskussioner var de som var snabbast med att vilja dela med sig av sina tankar. Det gjorde att fler röster blev hörda i klassrummet. Klassrummet blev flerstämmigt.

Jag funderade på vad det var som skedde. Vad hände som gjorde att möjligheten för fler att ta del ökade och jag fick fler tankar att samla ihop? Det visade sig att det berodde på att många plötsligt fick extra tid till att tänka efter, det fanns de som plötsligt vågade ta del av diskussioner när de kunde läsa innantill och det var flera som uttryckte att när de hade fått höra vad andra tyckte i samtalet två och två så fick de fler idéer eller blev stärkta i den tanken de hade. Därför vågade de fånga ordet i den stora gruppen trots att det tidigare hade känts läskigt.

thinking-kid-1428260-639x505

EPA är en modell som kan utvecklas och användas på många olika sätt. När vi gick mattelyftet var det en återkommande aktivitet som vi skulle jobba med tillsammans med eleverna. Fundera på uppgiften enskilt, jobba i par och tillsist samla ihop i helgrupp. Alla elever från år 1 till 6 jobbade med modellen under matematiken. När jag tog över en ny grupp märktes det tydligt. Det var en bekant och trygg metod att använda och vi kunde göra det från dag ett.

Genom att alla får tänka eller tänka/skriva så får också fler möjlighet att vara en del av klassrumsdialogen. Allas röster kommer fram och blir viktiga. EPA kan man använda i alla åldrar och alla ämnen – oavsett om man kan skriva eller inte.  Tänka själv utan att skriva, tänka själv och rita eller skriva – det kan se olika ut. Genom att alla får en stund att samla sina tankar kring en fråga och sedan höra vad andra har tänkt kan så många fler vara delaktiga och jag vet att jag kan ställa frågan till vem som helst i klassrummet för alla har förberett sig!

Jag hittade anteckningar från en bok som var viktig för mig när jag började min resa som lärare och som jag återkommit till genom åren, Det flerstämmiga klassrummet av Olga Dysthe. Hon skriver ”Mitt huvudargument för det dialogiska klassrummet ligger i språkets centrala betydelse i inlärningsprocessen.” Hon skriver också  ”Det försiggår samtal i alla klassrum och vanligtvis också en del skrivande, men det som gör klassrummet dialogiskt är hur skrivande och samtal används för att främja inlärningen.”

Det här har jag tagit med mig och försökt omsätta på olika sätt i min praktik. När jag började använda tänk/skriv/ samtal fick jag ett bra redskap att använda. I det dialogiska klassrummet försiggår ett samspel mellan lärare och elever men också mellan elever. I det samspelet är ingår både skrivande och samtalande, samspelet mellan de båda är en viktig del i det dialogiska klassrummet. För att det ska bli ett dialogiskt klassrum fullt ut är det viktigt att låta alla också få tid att tänka.  Samspelet mellan att tänka själv, samtala och få ner sina tankar i text/bild är något som främjar språkutveckling och där med kunskapsutveckling tänker jag.

 

Litteratur: Dysthe, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet: att skriva och samtala för att lära. Lund: Studentlitteratur

Demokrati – nytt tema utifrån förslag från elever

Min plan var att nästa tema skulle handla om samhällsstrukturer och då media. Men jag fick tänka om! En dag innan jul när jag kom in i klassrummet var ett gäng i full gång och hade börjat formulera sina tankar utifrån ett förslag som inte gick att missförstå. På tavlan stod det med stora bokstäver:

Vi vill inte ha läxor. Vi vill gå 30-60 minuter längre i skolan de dagar det är tänkt att vi ska ha läxor.

Det visade sig att det var nog inte alla som instämde i förslaget som var på väg både till rektor och elevråd. Jag tänkte att här är det bäst att fånga tillfället i stunden och förklarade vad jag hade tänkt att vi skulle jobba vidare med. Jag ställde frågan: Är det så att ni hellre vill lära er mer om hur en idé blir ett förslag och framföra det på ett bra sätt med tydliga argument så kan vi jobba med ett demokratitema istället.

Nu är vi igång med Tema Demokrati!

Vi kommer jobba med:

Vad vi ska jobba med

Jag brukar göra en film av den pedagogiska planeringen som vi ska jobba utifrån. Så även den här gången:

I kunskapskraven står det att ”eleven har mycket goda kunskaper om vad demokrati är och hur demokratiska processer fungerar och visar det genom att föra välutvecklade och nyanserade resonemang om hur demokratiska värden och principer kan kopplas till hur beslut tas i elev nära sammanhang.” Genom att engagera sig i en fråga som man kan tycka olika om så kommer vi att få tillfälle att träna på många väldigt många olika kunskapskrav fast i ett sammanhang. Vi kom fram till att arbetsgången skulle vara så här:

Från idé till förslag

Vi är just nu på steg 2 där alla ska få tänka till kring vad man själv tycker med stöd av ett par olika artiklar. Arbetsgången kom vi fram till efter att ha studerat hur ett förslag blir en lag på riksdagen.se  Här finns mycket material som jag har laddat hem och som vi kommer att jobba med. Vi kommer också att jobba med retorik – hur kan man på ett bra sätt framföra sin åsikt i en debatt?

Vi har spelat ett spel från Unicef, I stormens öga, som handlar om barns rättigheter. Jag har använt det tidigare och det fungerar fantastiskt bra. I elevernas utvärderingar kunde jag läsa eleverna tyckte att de fick träna på att fatta beslut och förstå hur det kan gå till när man är i en grupp på riktigt. Dessutom insåg alla att det blir konsekvenser av beslut som fattas och att de besluten och konsekvenserna kan upplevas olika. Ett mycket bra spel som förtydligande det vi har pratat om tidigare. Det blev samtidigt en introduktion till barns rättigheter som vi också kommer att jobba vidare med.

Vi har många delar kvar i vårt tema men det är riktigt spännande att jobba tillsammans med elever som driver arbetet i klassrummet framåt. Det blir viktigt på riktigt!

 

 

Språk i Norden

Eleven kan ge exempel på nationella minoritetsspråk, föra enkla resonemang om språkliga varianter inom svenskan samt ge exempel på tydligt framträdande språkliga likheter och skillnader mellan svenskan och närliggande språk. Lgr 11 s.230

Vi har jobbat med nordiska språk  i samband med att vi har jobbat med Norden i geografi. Det är väldigt roligt att jobba med det kunskapskravet tycker jag. Nu finns det så många sidor på nätet man kan ta hjälp av och få stöttning och inspiration av.  Vi började med ”språkträdet” och tittat på hur språken hänger samman.

Vi lyssnade på olika språk, jämförde ord och letade likheter och skillnader. På vår elevblogg fanns länkar till olika sidor för att lyssna flera gånger men också fakta om våra minoritetsspråk. I klassrummt jobbade eleverna med olika uppgifter som handlade om språk. Jag hittade dem bland annat på skolverkets sida. På bloggen såg det ut så här ungefär:

Minoritetsspråk

De språk som är nationella minoritetsspråk i Sverige är finska, meänkieli, samiska, jiddissch, och romani. Ibland säger man även att vi har ett sjätte minoritetsspråk och det är teckenspråk.

På språkrådets sida, som texten ovan kommer ifrån, kan man läsa mer om språken. Man kan lyssna på språken på sveriges radio. Där finns det en sida som heter Magiska skrinet. Där finns det sagor på alla de olika språken om man vill höra längre texter.

Nordiska språk
Kolla, jämför och lyssna på de nordiska språken genom att klicka på länken. När du kommer in på sidan får du klicka dig runt på de fraser som finns! Om du klickar på följande länkar får du träffa ett barn från varje land.
När du lyssnar på Sahara och David kan du leta efter likheter och skillnader mellan språken. Titta i ordlistan nedan och se om du får någon hjälp att förstå.
Bilden är hämtad från skolverket
 När vi sedan avslutade arbetet fick alla repetera de texer vi läst och lyssna igenom de olika språken igen. Allt fanns i ett uppdrag på vår blogg.

Tillsammans fick man samtidigt skapa en kunskapsbank där man fick ta del av vad kompisarna hade lärt sig. Uppdraget var:

1. Läsa igenom de häften som vi har jobbat med i skolan.

2. Repetera det du har gjort på inlägget Språk i Norden här på bloggen. Klicka på länken så kommer du direkt till inlägget.  Läs och genomför det som står i inlägget!
3. Förhör dig själv genom att svara på enkäten. Gå sedan in på den mejlen som du angett för att se om du har svarat rätt. Du kan svara hur många gånger du vill.

4. Skriv en kommentar på inlägget där du: Skriver och berätta om vilka likheter och skillnader du hittar mellan de nordiska språken. Vad är speciellt i de olika språken? Berätta också om vad du har lärt dig om språk när du har läst häftet ”Våra nordiska språk”

5. Läs igenom vad dina kompisar har skrivit – du kan lära dig mycket av det!

Det blev en samlingsplats för sammanfattningar av det vi hade jobbat med och det bästa är att den finns kvar om man vill läsa igen!

När det gäller digitala verktyg så letar jag efter verktyg som passar det jag vill att eleverna ska få lära och för att det ska underlätta för oss alla. Nu såg jag en poäng med att skapa ett självrättande formulär i google drive. Jag tog hjälp av tillägget Fluberoo. Det tog en stund att få det att funka men tillslut så! Det var ett verktyg som fungerade bra med mina elever i år 5. eftersom de tyckte att det var bra att få svar direkt på mejlen och därefter kunde träna igen om man behövde!

 

Ett område som numera är lättare att jobba med tack vare all inspiration som finns att ta del av!

Klassrummet är en del i omvärlden

Ibland när eleverna ska utvärdera vad de har lärt sig eller kanske fundera över saker som de vill lära sig får jag frågan: måste det vara något i skolan?

Jag tycker att frågan visar att det finns en syn att skola och världen utanför är helt åtskilda och inte alltid hänger ihop. Jag försöker på många olika sätt visa på att när vi är i klassrummet så är vi en del av omvärlden. Vi finns i ett sammanhang och tack vara alla digitala möjligheter är det så mycket lättare att visa på det idag och framförallt använda dem så att klassrummet blir mer öppet och transparant. Det finns alla möjligheter att ta del av så många fleras kunskaper och dessutom stora möjligheter att skapa värde med de egna kunskaperna för många fler än dem i klassrummet eller i rummet bredvid.

Vi får besök i klassrummet lite då och då. Föräldrar, politiker och andra gäster kommer och hälsar på. Det är en ovärdelig resurs som inte får missas att ta vara på tänker jag. I veckan som gick hade vi besök av en av våra skolpolitker i stadan. Hon fick samma frågor som andra får när de kommer.

Besök

Det är så intressant att få ta del av svaren på frågorna. Vi fick veta att sättet vi hade jobbat på den förmiddagen var identiskt med formen en stor del av vardagen för en politiker. Samla information, analysera, samarbeta i grupp och presentera det som man kommit fram till! Vårt sätt att arbeta var lika. Nu hade eleverna många fler frågor till som de ville ställa men tiden tog slut och istället tog vi vår blogg till hjälp där frågor kan ställas och besvaras.

Plötsligt blir klassrummet och omvärlden inte längre uppdelad. Det är helt enkelt en värld – vår värld som vi deltar i här och nu med våra kunskaper som kan skapa värde för andra och vi tar del av andras kunskaper som skapar värde för oss!

En fundering om uppgifter och teorierna bakom

En till synes enkel uppgift gömmer många teoretiska tankar. Vilka tankar och varför just de tankarna? En lång reflektion för att sortera mina funderingar om det görandet som jag utför i min vardag.

Det är så många delar som ingår i varje uppgift som eleverna jobba tillsammans med. Det som i första anblicken inte verkar så komplext är det, när man börjar titta på vad man gör och varför man har valt att göra som man gör. Jag började fundera på att sätta ord på det efter att jag genomfört en lektionen om kamratrespons på muntlig text. Tankarna snurrade igång av ett par anledningar. Dels för att jag just nu har förmånen att vara handledare för en student och då vill jag kunna sätta ord på de val av uppgifter som vi gör i klassrummet. Men också för att det ofta är görandet som vi ser i olika möten och sedan pratar om, inte varför vi gör som vi gör upplever jag. Tankarna fortsatte att snurra på det temat under den fortbildningsveckan som har varit. En vecka som har varit full av fortbildningar och inspirationsföreläsningar med en otrolig och givande delakultur. Det är fantastiskt att det är en sådan kultur i skolsverige nu, både på studiedagar och under alla andra dagar på sociala medier. Det är inget jag skulle vilja vara utan, och som jag är innerligt tacksam för, men det leder mig in på många tankar. Vad grundas görandet i?

Kritiken mot en läsande klass är ett sådant exempel. Görandet är i fokus och det tycker många är fantastiskt bra. Bra att något görs. Barbro Westlund är en forskare som har lyft fram kritik mot projektet. Det är viktigt att ta fram båda sidorna och fundera över dem tänker jag. Det hon säger är att kan bli farligt för läsförståelsen att lägga väldigt fokus på enskilda delar i en metod. Hon berättar om läsforskning, sin kritik och sin rädsla för hur professionen väljer att angripa lässtrategier under ett par minuter med början 57.30  in i föreläsningen som finns på Svenska barnboksinstitutionens hemsida.

Mina 6:or och jag har precis som de flesta som undervisar i SO jobbat med valet i höst. En av delarna som ingick var att göra en radiopodd som vi sedan skulle lägga på vår klassblogg. Det gjorde vi och det var engagerade och driftiga elever som jobbade fram sina program. När radioprogrammen var klara jobbade vi med egenrespons och kamratrespons på den muntliga texten som de hade spelat in. Bakom en och samma uppgift finns många tankar, i uppgiften att jobba med kamratrespons till exempel. Tankar som ligger till grund för uppgiften. Först och främst är det vår läroplan som ligger till grund. Det är uppdraget vi har och det som ska genomföras, men vägen till målet kan se olika ut. Varför jag väljer vägen jag gör, det är den jag ska försöka sätta ord på!

Det är tankar som grundar sig i forskning och beprövad erfarenhet. Det är tankarna om bedömning för lärande där en del är att göra eleverna till varandras lärresurser. Genom att ta del av varandras arbete utifrån en form som är tydlig. Genom att det finns stödstrukturer för samtalet kan alla vara med och ta del. Christian Lundahl är en svenska forskare som jobbat med bedömning och som ger exempel på en metod för att arbeta med kamratrespons och det är att arbeta med ”checklistor” med kvaliteter för den aktuella uppgiften. Listan kan se olika ut beroende på uppgiften och beroende på det läraren vill uppmärksamma eleverna på. Det är viktigt att eleverna tränar på att hitta styrkor och svagheter men på ett sådant sätt att det inte sårar kamraten, utan genom att man lyfter fram saker som är bra och något man önskar ska utvecklas ( Bedömning för lärande, 2011).

Flera norska forskare som Olga Dysthe, Frøydis Hertzberg och  Hoel Torlaug Løkensgard samt Carolin Lidberg som är en svenska språkforskare, har sett att stödstrukturer och kamratrespons är viktiga redskap för att lärande ska ske.

Det är också vetskapen om att metasamtal, samtal om det som man lär sig, är viktigt för att förstå det man gör. Anne Palmérs forskning som visar att muntlig aktivitet som en resurs för elevers lärande, är ett viktig bidrag. Att prata om det vi gör och hur vi kan göra, om ord och begrepp, texttyper och så vidare det ger en bättre förståelse för det man gör. Genom metasamtal skapas ett gemensamt språk om det som ska läras.  Genom att ha omdöme om och värdera och tolka andras texter, muntliga som skriftliga så ger vi förutsättningar för eleverna att nå kunskapskraven. I svenska är kravet att kunna:

”Dessutom kan eleven ge utvecklade omdömen om texters innehåll och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet och kvalitet på ett relativt väl fungerande sätt.” Lgr 11 s.229

Det kunskapskravet leder mig och eleverna in i The big 5 tycker jag. Den metakognitiva förmågan och den, precis som de andra förmågorna pratar vi mycket om. Jag använder mig av The big 5 i min undervisning som ett sätt att synliggöra förmågorna för eleverna. Genom att vi lyfter fram dem och sätter ord på innehållet så skapar vi ett gemensamt språk och eleverna ges förutsättningar att knäcka skolkoden –dvs vilka kunskapskraven är, vad de innebär och hur de kan göra för att nå dem.

Sedan finns även Vygotskij med i uppgifterna. Så här beskrev jag den sociokulturella synen på lärande i en uppsats om kamratrespons för något år sedan:

Vygotskijs utvecklingsteorier handlar om att människor ständigt befinner sig under utveckling. Genom samspel med andra finns möjlighet att utvecklas mer än vad man kan göra ensam. Tillsammans med någon som kan mer närmar sig individen sin närmaste utvecklingszon, som Vygotskij beskrev som avståndet mellan det som personen kan prestera utan stöd och det som personen kan prestera med stöd av någon som kan (Säljö 2000). Det ska inte ske genom att individen lotsas fram, utan genom frågor som leder utvecklingen vidare. Den andra behöver inte vara en vuxen utan det kan även vara en annan elev. Vygotskij menade att i samspel med andra som kan mer kan individen klara mer än vad den kan göra på egen hand, och det leder till att det som man idag behöver stöd med klarar individen sedan själv och når därmed högre nivåer i sin egen utveckling (Bråten & Thurmann-Moe 1998:105). Genom ett dialogiskt samarbete blir språket det medierande redskap som gör att individen kan nå sin närmaste utvecklingszon. Säljö beskriver det så här: ”Språket är således ett kollektivt redskap för handling, som vi tar över för egna syften och sätter i arbete i våra egna projekt i social interaktion. Vi använder andras ord, och därmed indirekt deras tankar och föreställningar, och lägger in våra egna budskap i dessa” (2000:233). I ett sociokulturellt perspektiv på lärande ser man att kunskap konstrueras i en social praktik, där samtalet blir viktigt för hur individen lär sig i samspel med sin omgivning. Samtal kan beskrivas som ett sam-arbete mellan dem som är inblandade i sam-talet, det leder också till en situation där att sam-tala blir att sam-tänka (Säljö 2000:191)

 

Lgr 11 är den lärobok som är grunden för att genomföra min undervisning men för att jag ska kunna göra det bra behöver jag har grundat mina val av vägar till målet och förhållningssätt i något. Jag har formulerat min praktiska teori där jag har med många av de röster jag nämnt ovan.  När jag sedan möter föräldrar, lärare och studenter så är jag väl förankrad i vad och varför jag gör som jag gör i klassrummet. Det finns så mycket erfarenhet med in i mitt klassrum som jag kan lägga ihop med den som jag och kollegor bär med oss, vilket gör det tryggt att vidareutveckla undervisningen utifrån inspiration och tankar från andra.

Det händer så otroligt mycket i skolsverige och en vecka som fortbildningsveckan 44 är det extra synligt. Det är fantastiskt att bli inspirerad och fundera över görandet i klassrummet. I veckan lyssnade jag på Lotta Bohlin som berättade om deras pågående poesiprojekt. Det är ett arbetsområde som jag också är på gång att jobba tillsammans med mina elever. När jag nu fått ta del av Lottas tankar går jag hem och funderar över min undervisning. Hur jag tillsammans med eleverna ska ta itu med kunskapsområdet. Hur vi ska starta, genomföra och avsluta vårt tema. Förra gången blev det ett radioprogram. Inte för att radiopodden var ett ändamål i sig utan för att det var ett bra verktyg att jobba med den muntliga texten på. Digitala verktyg är just det tycker jag. Ännu ett redskap att använda i  lärandet, ett redskap som hjälper till att skapa kunskap här och nu.(Lotta Karlsson skrev ett väldigt tänkvärt inlägg på sin blogg om just det.)

När jag nu börjar fundera över nästa område kommer jag och eleverna precis som vanligt genomföra det på ett sätt som det stämmer med Lgr 11, min pedagogiska och didaktiska kompass och tro på teorier om lärande.

För min del är det viktigt att fundera över varför jag gör det jag gör och förankra det i teorier för lärande, för annars hade jag förmodligen surrat runt som en fluga mellan sockerbitar för att plocka det roligaste och bästa både här och där. Det finns ju så enormt mycket fantastiskt och roligt att välja på, och ännu fler saker blir det med alla tekniska möjligheter!

 

ps.

Några böcker som jag refererar till:

Bråten, Ivar & Thurmann-Moe, Anne Cathrine (1998). Den närmaste utvecklingszonen som utgångspunkt för pedagogisk praxis

Dysthe, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet: att skriva och samtala för att lära.

Dysthe, Olga, Hertzberg, Frøydis & Hoel, Torlaug Løkensgard (2011). Skriva för att lära
skrivande i högre utbildning.

Hoel, Torlaug Løkensgard (2001). Skriva och samtala: lärande genom responsgrupper. Lund: Studentlitteratur

Liberg, Caroline, Geijerstam, Åsa af & Folkeryd, Jenny Wiksten (2010). Utmana, utforska,
utveckla: om läs- och skrivprocessen i skolan.
Lundahl, Christian (2011). Bedömning för lärande. Stockholm: Norstedt

Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv.