Varför använda blogg i undervisningen?

För ett tag sedan fick jag en fråga om att använd blogg i undervisningen som redskap för lärande och ville då dela texten med mina tankar med frågeställaren. Jag hittade inte texten där jag hade förmånen att ha publicerat den, i Svenksläraren nr 1 2015, men jag hittade istället texten i datorn. Det slog mig att jag inte har sammanfattat mina tankar om blogg som lärande redskap här på bloggen och då texten inte längre är tillgänglig på nätet så lägger jag ut den här!

Blogga med klassen

Therese, jag tycker det är fusk att alla får skriva och läsa på bloggen inför avslutningen av temat. Man kan bara lära sig det som står där och sedan skriva det på provet. Jag tycker inte om det!

Så sa en elev väldigt upprört när vi hade jobbat med bloggen ett tag. Det var en reaktion jag inte hade förväntat mig.

Under flera år funderade jag på om jag skulle använda blogg i min undervisning, många gjorde det, men eftersom min digitala kompetens var liten och jag inte hade syftet klart för mig kom jag inte igång.

När jag fick höra om tankarna kring att flippa klassrummet föll bitarna på plats. Mitt syfte med en blogg blev tydligt. Jag ville använda bloggen som en mötesplats. Den skulle vara ett redskap för eget lärande men framförallt ett ställe där man kunde lära tillsammans. Bloggen skulle vara ett nav där jag kunde publicera filmer med genomgångar, förberedelser inför lektioner, skapa en gemensam kunskapsbank och en arena där eleverna kunde träna sig på att publicera text till verkliga mottagare. Jag ville också stötta elever som behövde ta del av information på olika sätt och dessutom ge alla möjlighet att repetera flera gånger om det önskades. Filmer som jag eller andra skapat kunde bli ett bra komplement till det vi pratade om i klassrummet.

Genom bloggen skapades ett forum där vi kunde träna på att tänka på att text har mottagare och att det är viktigt att tänka på hur man skriver när man sitter bakom en skärm och inte möter mottagaren öga mot öga. Texterna som eleverna publicerar är i form av kommentarer på inlägg som jag har skapat och genom att läsa kompisarnas kommentarer kan de inspirera varandra. I klassrummet jobbar vi mycket med kamratrespons där vi pratar om att det är bra att lära av varandra, det är ingen tävling om vem som skriver mest och att inspireras av andra är något positivt. Genom bloggen får eleverna ytterligare ett tillfälle att utveckla sitt eget skrivande genom att ta del av hur andra har formulerat sig.

Inför avslutningen av teman publicerar jag ett inlägg där jag har sammanställt länkar till temats tidigare inlägg, samlat filmer och lyft fram målet med temat igen. Senaste tillfället handlade om världsreligionerna. Eleverna fick till uppgift att svara på några frågor för att sortera sin egen kunskap men också för att tillsammans bygga en kunskapsbank. Alla fick då chans att läsa varandras texter och samtidigt lära av varandra inför avslutningen. Vi fick även tillfälle att fånga upp eventuella missförstånd och prata om hur man skriver en kommentar tillbaka om man tycker att det som står inte stämmer. På så sätt tränade vi också på ett källkritiskt förhållningssätt och hur man kan svara varandra på nätet. Det blev en grund för väl använd tid i klassrummet med många bra diskussioner utifrån kunskapskraven i svenska och religion.

På motsvarande vis har jag hittat ytterligare ett sätt att använda bloggen på, för att friska upp minnet inför ett nytt tema. Genom att använda resurser på bloggen fick eleverna repetera det vi gjort och där ingick också deras egna kommentarer som de skrev för ett år sedan. Samtidigt blev det ett tillfälle för eleverna att se sin egen utveckling genom att ta del av tidigare kommentarer vilket gav möjlighet till metakognitiva samtal. Vi funderade över om sättet att formulera sig hade utvecklats under året som gått och på vilket sätt i så fall.

Elevernas kommentarer är viktiga ur många aspekter. De är en extra möjlighet till formativ bedömning av min egen undervisning. Jag får ytterligare ett tillfälle att fundera över nästa steg i undervisningen på gruppnivå, som till exempel att lyfta viktiga frågor om text tillsammans i klassrummet. Det kan vara sådant som att anpassa språket till syfte och mottagare, grammatiska frågor och faktakunskaper i något ämne.

Bloggen har skapat möjligheter till att publicera ljud och bild, vilket gör att vi har börjat använda fler sätt att presentera och sammanfatta kunskaper. Vi gör filmer i olika appar och vi har provat på att spela in poddradio. Elevernas förmågor får chans att utvecklas inom fler områden och det blir på riktigt när alla vet att andra än klasskompisarna tar del av det de har gjort.

Det mest spännande med att jobba med bloggen som ett lärande redskap är att det efter hand växer fram nya möjligheter. Bland annat har jag på ett enkelt sätt gjort det möjligt för föräldrar att ta del av det vi gör. Jag har skapat en föräldrasida om bland annat läroplanen, språkutvecklande arbetssätt och digitala verktyg för att alla ska få chansen att förstå det skolsystem som vi finns i nu. När vi startar ett nytt tema brukar jag göra den pedagogiska planeringen som en film som jag lägger på bloggen, framförallt för eleverna men den finns även där till föräldrarna. Klassrummet blir synligt för många fler.

Så här långt har jag bara upptäckt en svårighet: att sålla bland alla möjligheter. Sociala medier är en guldgruva där jag hittar massor av inspiration. Eftersom jag var helt novis när jag påbörjade arbetet tog jag ett steg i taget. Jag funderade över syftet med det jag ville göra och frågade mig sedan fram på sociala medier efter redskap. När jag har hittat redskap som till exempel skärminspelning eller att skapa enkäter som man kan bädda in på bloggen, har jag jobbat med dem ett tag. Jag har satt mig in i det jag har haft behov av och det är mina pedagogiska tankar som har fått styra. För mig har det  varit viktigt att de uppgifter som vi gör och lägger på bloggen inte är för personliga. Jag vill inte locka eleverna till att skriva saker som de egentligen inte vill dela. Skrivandet på bloggen leder till att vi kan prata om nätetikett och att man behöver tänka på vad man delar för något eftersom det i sin tur kan delas till hur många andra som helst.

Reaktionerna från eleverna har varit väldigt positiva. Även eleven som citerades i inledningen var positiv när jag hade förklarat hur jag hade tänkt. Jag berättade om min syn på lärande och varför jag tyckte det var en bra ide att ta del av varandras kunskaper. Då tyckte eleven att det inte var så dumt i alla fall. – Aha, du tänkte så. Det är ju bra!

Eleverna tycker att bloggen är ett bra redskap att jobba med eftersom det är tillgängligt på ett enkelt sätt för alla. Vi ger inte en dator till varje elev, men eleverna är välkomna att använda datorerna i skolan om man inte har möjlighet hemma. När de ska använda bloggen i läxor har jag öppet till klassrummet före och efter skolan. Bloggen har vuxit till att bli en kanal där elever kan ställa frågor och de vet att de kan få svar på sina funderingar om uppdragen innan vi ses i skolan. En bonus är glädjen och stoltheten när eleverna ser att det har skrivits kommentarer från bloggläsare som inte är klasskompisar.

Det jag inte kunde föreställa mig när jag startade bloggen var att den kunde användas till så mycket. Jag har hittat ett redskap som är utvecklingsbart på många sätt, ett redskap till som ger förutsättningar för lärande. Dessutom är det väldigt roligt att själv lära sig mycket nytt. För mig är den stora utmaningen att begränsa mig bland alla de digitala möjligheter som finns. Det är lätt att fastna i de digitala resurserna i stället för tankarna som ligger till grund för lärandet.

Sammanfattning

att_lara_tillsammans

Bloggen attlaratillsammans.blogspot.se har blivit ett lärande redskap. Den används till att:

  • Skriva text till verkliga mottagare och då anpassa text efter syfte och mottagare.
  • Inspirera varandra om hur man kan skriva text. Utveckla skrivandet tillsammans.
  • Samla kunskapsbank tillsammans.
  • Ett forum att dela bild, text och ljud till andra – presentera kunskaper i ett ämne
  • Förbereda sig inför lektion – läxuppdrag. Uppdrag som elever kan genomföra utan stöd av vuxen.
  • Besök i skolan som har förberetts och efterarbetets genom att eleverna och personen i fråga fört dialog på bloggen.
  • Synliggöra undervisningen för föräldrar som är intresserade. Lektioner, Pedagogiska planeringar och tankar bakom undervisningen
  • Möjlighet att repetera för allt finns kvar. Framförallt mattefilmer har använts på så sätt av både elever och föräldrar
  • En bank av material som kan användas igen i ett nytt sammanhang

I backspegeln

Så här med lite distans till arbetet med elever och blogg som lärande redskap kan jag konstatera att det var en riktigt bra idé. Bloggen var inte ett ändamål i sig men den blev ett redskap som vi hade väldigt stor glädje av. Elever, lärare och föräldrar kunde på olika sätt använda bloggen som ett redskap för lärande och det blev ett gemensam källa till förståelse och kunskap om det som skedde i klassrummet. Blogg i undervisningen blev ett viktigt redskap för lärande och det är mitt svar på frågan – varför använda blogg i undervisningen.

Från idé till ett förslag – demokratiarbete

Från idé till ett färdigt förslag. Det har vi jobbat med i år 5 under en en period. Det var en idé från eleverna som blev inspiration till hur vi skulle jobba med demokrati den här gången. När det kom ett förslag på en förändring fångade eleverna och jag förslaget och gjorde en modell utifrån hur det går till i riksdagen. Elevinflytande som berikar undervisningen!

från förslag till lag
Länk till pdf

Idén var: Vi vill inte ha läxor! Vi vill gå 30-60 minuter mer i skolan de dagar som det är tänkt att vi ska ha läxor. Arbetsgången blev då så här:

Från idé till förslag

Vi jobbade så här:

Fördjupa sina kunskaper: Alla fick i uppdrag att ta del av artiklar i ämnet. Artiklar lästes och åsikter formulerades. När vi träffades i skolan fick man höra vad klasskompisarna tyckte.

Formulera sin åsikt. Träna på konsten att tala: Vi jobbade med retorikens grunder utifrån en arbetsgång som finns i ett svenskläromedel som heter Lingva.

  • Inventio: Tänk ut vad talet ska handla om
  • Dispositio: Tänk på hur du ska disponera ditt tal. Inledning, avhandling, avslutning. Här kopplade vi det till hur vi tänker när vi skriver texter. Vi pratade om hur vi får lyssnarna att vara vakna och följa med i talet. Den röda tråden och vilka knep i form av formuleringar som man kan använda. För det första, för det andra… Hur man kan avsluta ett tal.
  • Eloluctio: Anpassa språket efter mottagare och syfte. Bland annat fundera över ordval, språkliga bilder och hur man kan presentera sitt innehåll så att det blir behagligt att lyssna på. Tretalet – ge tre exempel av något osv.
  • Memoria: Lära sig talet. Träna, skriva stödord eller lära sig det helt utantill om man ville det.
  • Actio: Tänka på hur man står, rör sig och inte gör något som tar uppmärksamhet från talet. Tala tydligt och långsamt. Långsamt är svårt kom vi fram till. Kräver övning kom vi fram till!

Debatt: De som önskade framförde sina tal och andra spelade in dem. Vi hade tänkt oss en debatt men ändrade det istället till ett tillfälle att träna sig på att hålla tal, ställa frågor utan värderingar för att förstå vad talaren menar och därmed ett tillfälle att verkligen träna på att lyssna. Det var en viktig faktor i arbetet. Lyssna och ställa klargörande frågor istället för att värdera och tycka till i den här fasen.

Beslut om förslag att framföra: Det fanns en idé från början som efter hand växte till fyra förslag. Förslagen diskuterades och formulerades i en kort mening. Därefter röstade man på vilket förslag som man ville skulle formuleras utförligare och lämnas till rektorn.Vi röstade i Kahoot. Kahoot blev som vår egen röstningstavla, lik den som används när riksdagen röstar, eftersom vi såg resultatet direkt på vår tavla.

Förslaget formuleras: När det var dags att formulera ett förslag hade röstningen visat att klassen var nöjda som det var. Det behövdes inte formuleras något förslag och därmed hade vi kommit till ett avslut i vårt arbete.

Förslaget lämnas till rektor: Den här gången blev det inget förslag.

Det som från början var en ingivelse och idé från några i klassen slutade med att alla fick fundera över sina åsikter. Fördjupa sig i olika perspektiv på frågan och utifrån det själv ta ställning. När åsikten var formulerad fick var och en också formulera för och emot argument för sin sak. Plötsligt blev det inte längre ett allmänt tyckande utan väl underbyggda åsikter som framfördes.

Vi har jobbat med väldigt många kunskapskrav i det här arbetet. Kunskapskrav från samhällskunskap och från svenskan. Jag är riktigt imponerad över det eleverna åstadkom och hur de framförde sina argument. Utifrån den här uppgiften kunde jag visa på vad det innebär att fördjupa resonemang och för många blev det tydligt att om man kan genomföra det muntligt är det inte omöjligt att tänka på samma sätt skriftligt! Genom att koppla ihop det vi gjorde muntligt med det vi så många gånger gjort skriftligt var det många som såg hur de kunde använda sig av sina starka sidor in i det som var svårare. För någon är det munliga en enorm utmaning och för andra det skriftliga, här blev likheterna synliggjorda!

Det som gav effekt har varit den fördjupade förståelsen för bland annat begrepp. Vad det innebär att följa demokratiska beslut på riktigt, vad det innebär att majoriteten bestämmer och att det finns en poäng i att bygga under sina argument med fakta och inte bara luta sig mot sitt eget tyckande. Arbetet hade hjälpt eleverna att förstå på riktigt och därför var det mycket lättare för alla att föra fördjupade resonemang.

När det vi jobbar med i klassrummet är förankrat i elevers verklighet, där svåra begrepp omsätts i ett begripligt sammanhang och det skapar värde för både sig själv och andra att skaffa sig mer kunskaper då växer förståelsen och engagemanget. Elevinflytande är inte något hotfullt utan något berikande i undervisningen eftersom fler röster kommer in och bidrar tycker jag! 

Om någon funderar på vad eleverna tyckte om läxor så var de flesta var positiva till att ha läxor eftersom man fick träna på att ta ansvar, föräldrarna fick se vad man jobbade med i skolan och för att det kan vara bra att få träna i sin egen takt på det som man tycker är svårt hemma.

Demokrati – nytt tema utifrån förslag från elever

Min plan var att nästa tema skulle handla om samhällsstrukturer och då media. Men jag fick tänka om! En dag innan jul när jag kom in i klassrummet var ett gäng i full gång och hade börjat formulera sina tankar utifrån ett förslag som inte gick att missförstå. På tavlan stod det med stora bokstäver:

Vi vill inte ha läxor. Vi vill gå 30-60 minuter längre i skolan de dagar det är tänkt att vi ska ha läxor.

Det visade sig att det var nog inte alla som instämde i förslaget som var på väg både till rektor och elevråd. Jag tänkte att här är det bäst att fånga tillfället i stunden och förklarade vad jag hade tänkt att vi skulle jobba vidare med. Jag ställde frågan: Är det så att ni hellre vill lära er mer om hur en idé blir ett förslag och framföra det på ett bra sätt med tydliga argument så kan vi jobba med ett demokratitema istället.

Nu är vi igång med Tema Demokrati!

Vi kommer jobba med:

Vad vi ska jobba med

Jag brukar göra en film av den pedagogiska planeringen som vi ska jobba utifrån. Så även den här gången:

I kunskapskraven står det att ”eleven har mycket goda kunskaper om vad demokrati är och hur demokratiska processer fungerar och visar det genom att föra välutvecklade och nyanserade resonemang om hur demokratiska värden och principer kan kopplas till hur beslut tas i elev nära sammanhang.” Genom att engagera sig i en fråga som man kan tycka olika om så kommer vi att få tillfälle att träna på många väldigt många olika kunskapskrav fast i ett sammanhang. Vi kom fram till att arbetsgången skulle vara så här:

Från idé till förslag

Vi är just nu på steg 2 där alla ska få tänka till kring vad man själv tycker med stöd av ett par olika artiklar. Arbetsgången kom vi fram till efter att ha studerat hur ett förslag blir en lag på riksdagen.se  Här finns mycket material som jag har laddat hem och som vi kommer att jobba med. Vi kommer också att jobba med retorik – hur kan man på ett bra sätt framföra sin åsikt i en debatt?

Vi har spelat ett spel från Unicef, I stormens öga, som handlar om barns rättigheter. Jag har använt det tidigare och det fungerar fantastiskt bra. I elevernas utvärderingar kunde jag läsa eleverna tyckte att de fick träna på att fatta beslut och förstå hur det kan gå till när man är i en grupp på riktigt. Dessutom insåg alla att det blir konsekvenser av beslut som fattas och att de besluten och konsekvenserna kan upplevas olika. Ett mycket bra spel som förtydligande det vi har pratat om tidigare. Det blev samtidigt en introduktion till barns rättigheter som vi också kommer att jobba vidare med.

Vi har många delar kvar i vårt tema men det är riktigt spännande att jobba tillsammans med elever som driver arbetet i klassrummet framåt. Det blir viktigt på riktigt!

 

 

Elevinflytande, värdeskapande och engagemang

Ett citat som jag ofta återkommer till i vår läroplan är det här:

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Lgr 11 s. 7

För att så småningom ge sitt bästa i ansvarig frihet behöver man bland annat få träna på att vara delaktig, framföra sina åsikter och bli bemött. Vara medskapare och inte bara medåkare i skolans värld.

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.

Lgr 11 s. 8

Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer – det är något som jag genom åren jobbat med på olika sätt. Eleverna har varit med och planerat vårt tema genom att påverka vilka arbetsformer vi ska använda och ge förslag på hur man på bästa sätt kan visa vad man kan när vi avslutar tema. Eleverna har varit med i stora och små beslut i klassrummet men när de har fått frågan om de får vara delaktiga i undervisningen så säger de nej! Jag har nu lärt mig att sätta ord på när  demokratiska processer och även värdeskapande processer pågår i klassrummet – allt för att eleverna ska bli medvetna om vad de är med och skapar.

Vi startade en ny skrivuppgift. Vi skulle skriva en jämförande text med beskrivande delar. Texten skulle handla om religion, närmare bestämt Islam, Judendom och Kristendom. Jag frågade eleverna vilka som skulle ha ett värde av att få ta del av deras texter när de är klara. Vilka skulle kunna vara mottagare av texten? Direkt fick jag flera olika förslag. 2:orna läser om religion de skulle nog tycka att det var intressant att läsa, eller 5:orna som också läser om samma sak. De skulle kunna träna på källkritik när de läser! Eller skulle 6:orna kunna läsa dem när de ska jobba med religion. Vi kom fram till att det fanns många olika mottagare som vi skulle kunna skapa ett värde för genom våra kunskaper.

Men hur ska vi göra då undrade jag? Nu när det finns så många som skulle kunna ta del av texterna och dessutom mottagare i olika åldrar. Vi hade tidigare lärt oss om att anpassa språket till mottagare när vi jobbade med kamratrespons tillsammans med treorna. Nu kom det massor av förslag på att man kan välja vem man skriver till, vi kan jobba i grupper för att hjälpa varandra om vad man kan skriva och vilka ord man kan använda beroende på mottagare osv.

Jag fick massor av bra förslag att ta ställning till när jag ska planera kommande lektioner. När vi närmade oss slutet av den här diskussionen som innehöll massor av viktiga kunskaper och förmågor: kommunikativa förmågan, språkliga kunskaper om text visades, kreativitet och engagemang för att organisera vårt kommande skrivprojekt ställde jag frågan om vad det var som hade hänt den här stunden. Vis av tidigare erfarenheter satte vi tillsammans ord på det. Elevinflytande på riktigt. Demokratiska processer. Och planering av värdeskapande arbete. Jag tyckte det var en riktigt bra del av lektion. En sådan stund som jag skulle kalla – guldstund.

Ansvar och inflytande

Vad tyckte då eleverna? Var det bra att få vara med och ha åsikter om innehållet? Jag fick veta att det är jättebra för man känner att man får ansvar, det är roligare när man får vara med och bestämma och man blir engagerad. Dessutom är det bra för det kan vara så att läraren har tänkt på ett sätt och så kommer eleverna på fler sätt att genomföra uppgiften och då kan man välja som elev. Man kan välja att utmana sig och göra det lite svårare eller om man själv tycker att det är svårt kan man ta en väg som gör det lite lättare.  I det här fallet kan man välja vem som ska bli mottagare av en text. Det är riktigt bra!

Bäckaslövskolans stjärnord

Genom att vara väl insatt i styrdokument och mål så vet jag precis vart vi ska och jag kan vara flexibel i vilken väg vi ska ta. Det gör att de demokratiska- och värdeskapande processerna kan vara en naturlig del i vardagen och inte något extra som ska genomföras utöver allt det andra. De ingår. För mig som pedagog innebär det att släppa kontrollen över detaljplaneringen men med tanke på vad det ger i engagemang, kreativitet och lärande i klassrummet så är det inget problem. Det gör jag mer än gärna om och om igen. Guldstunder!

 

 

 

Fältstudie skapade värde för många

Fältstudier i gegorafi kan vara en utmaning tycker jag eftersom jag har förmågan att  göra det stort och svårt för mig när jag ska planera det. I somras läste jag ifatt mig bland alla pedagogiska magasin som jag sparat och i ett av dem fick jag massor av inspiration. Jag skulle studera skolgården! Ibland har man tur att det dessutom passar väldigt väl in i omvärldens planer. Jag fick veta att vår skolgård kanske skulle förändras och byggas om lite. Perfekt – här kunde vi skaffa oss kunskaper för att sedan kunna framföra underbyggda åsikter inför ombyggnaden.

Jag utgick ifrån kunskapskraven: Eleven kan undersöka omvärlden och använder då kartor och andra geografiska källor, metoder och tekniker på ett relativt väl fungerande sätt, samt för utvecklade resonemang om olika källors användbarhet. Vid fältstudier använder eleven kartor och enkla geografiska verktyg på ett relativt ändamålsenligt sätt.

I det centrala innehållet står det: Fältstudier för att undersöka natur- och kulturlandskap, till exempel hur marken används i närmiljön samt kartan och dess uppbyggnad med färger, symboler och skala. Topografiska och tematiska kartor.

Vi startade vårt arbete med att resonera och analyser kring frågan: Vad är tanken med en skolgård? När vi kommit fram till vad syftet med en skolgård kunde vara satte eleverna igång i grupper att studera kartan över skolgården. Uppdraget var att studera skolgården utifrån frågeställningar som sedan skulle redovisas för klasskompisarna med bilder som stöd. Först studerades kartan noga och därefter gav sig grupperna ut på fältstudie på skolgården.

  • Vad ser ni när ni studerar skolgården? Var finns barnen?
  • Vad är bra med skolgården? Vad är inte bra
  • Leder skolgården till det som är tanken med den?
  • Hur har man tänkt med säkerhet? Vad ser ni?
  • Är skolgården tillgänglig för alla?
  • Finns det områden som leder till eller skapar ensamhet/mobbning/utsatthet?

Skolgård 1 skolgård 2 skolgård 3

Eleverna studerade, dokumenterade och gjorde analyser av det de såg. Därefter sammanställde de sina observationer och redoivsade det för klassen. Vi fick syn på mycket som var intressant. Eleverna kom fram till förslag som skulle behöva åtgärdas på den befintliga skolgården. Därefter använde de kunskaperna till att studera kartan över förslaget till ombyggnad. Vilka problem och möjligheter såg de på den nya kartan utifrån kunskaperna de skaffat sig?

När vi startade arbetet funderade vi också på vilka som skulle kunna ha glädje av att ta del av våra kunskaper och eleverna kom då fram till att rektorn och de som kanske ska bygga om skolgården skulle kunna ha gläjde av det.

När alla åsikter var sammanställda lämnade vi över dem till rektorn och till fastighetsbolaget som sköter vår skola och skolgård. På ett möte gick de igenom elevernas synpunkter. De blev väldigt imponerade för det var väl underbyggda och dokumenterade åsikter de fick ta del av.

Vad rätt eleverna hade när de tänkte på vilka som skulle ha glädje av deras arbete och vilket enormt engagemang det skapade. Vetskapen om att lära sig något nytt som skapar värde för sig själv också samtidigt kan vara till stort värde för andra leder till stort engagemang och intresse. Värdeskapande på riktigt!

Att jobba med läsförståelsestrategier

Just nu läser vi många faktatexter som handlar om historia. På samma gång jobbar vi med läsförståelsestrategier. Det är ett ständigt pågående arbete men då och då behöver det fördjupas och intensifieras märker jag. Vi har använt oss av olika strategier för att angripa text och var och en har också provat på att sammanställa sin information utifrån olika dokument.

Några tyckte att bladet från en ABC- klubben fungerade bra som stöd.

stjärnläsare

Någon annan tyckte att det bästa var att jobba med VÖL- vet, önskar veta, lärt migVÖL_001

Yttrligare några tycker att ha leta efter kärnmeningarna i textens stycken hjälper till att förstå texten. Kärnmeningarna som sedan förhoppningvis förklaras och förtydligas i meningarna runt omkring.

Kärnmeningar

Det vi har upptäckt när vi har jobbat med kärnmeningar är att ibland är läromedel väldigt svåra att förstå, för det är bara kärnmeningar staplade på varandra och inga meningar som förklarar och förtydligar. Tanken kan vara att det ska vara lättläst men det blir precis motsatt effekt. Som en elev sa ”Det är ju bara kärnmeningar här – jag förstår inte, det blir tankeluckor!”

Det blir bra samtal både om kunskaper i ämnet vi läser om, texters uppbyggnad och förståelse av det lästa.

Jag har provat på att göra en film som sammanfattar det vi har pratat om i klassrummet. Eleverna ska få den tillsammans med text att läsa i uppdrag. Sedan får vi utvärdera om den fungerar.

En fundering om uppgifter och teorierna bakom

En till synes enkel uppgift gömmer många teoretiska tankar. Vilka tankar och varför just de tankarna? En lång reflektion för att sortera mina funderingar om det görandet som jag utför i min vardag.

Det är så många delar som ingår i varje uppgift som eleverna jobba tillsammans med. Det som i första anblicken inte verkar så komplext är det, när man börjar titta på vad man gör och varför man har valt att göra som man gör. Jag började fundera på att sätta ord på det efter att jag genomfört en lektionen om kamratrespons på muntlig text. Tankarna snurrade igång av ett par anledningar. Dels för att jag just nu har förmånen att vara handledare för en student och då vill jag kunna sätta ord på de val av uppgifter som vi gör i klassrummet. Men också för att det ofta är görandet som vi ser i olika möten och sedan pratar om, inte varför vi gör som vi gör upplever jag. Tankarna fortsatte att snurra på det temat under den fortbildningsveckan som har varit. En vecka som har varit full av fortbildningar och inspirationsföreläsningar med en otrolig och givande delakultur. Det är fantastiskt att det är en sådan kultur i skolsverige nu, både på studiedagar och under alla andra dagar på sociala medier. Det är inget jag skulle vilja vara utan, och som jag är innerligt tacksam för, men det leder mig in på många tankar. Vad grundas görandet i?

Kritiken mot en läsande klass är ett sådant exempel. Görandet är i fokus och det tycker många är fantastiskt bra. Bra att något görs. Barbro Westlund är en forskare som har lyft fram kritik mot projektet. Det är viktigt att ta fram båda sidorna och fundera över dem tänker jag. Det hon säger är att kan bli farligt för läsförståelsen att lägga väldigt fokus på enskilda delar i en metod. Hon berättar om läsforskning, sin kritik och sin rädsla för hur professionen väljer att angripa lässtrategier under ett par minuter med början 57.30  in i föreläsningen som finns på Svenska barnboksinstitutionens hemsida.

Mina 6:or och jag har precis som de flesta som undervisar i SO jobbat med valet i höst. En av delarna som ingick var att göra en radiopodd som vi sedan skulle lägga på vår klassblogg. Det gjorde vi och det var engagerade och driftiga elever som jobbade fram sina program. När radioprogrammen var klara jobbade vi med egenrespons och kamratrespons på den muntliga texten som de hade spelat in. Bakom en och samma uppgift finns många tankar, i uppgiften att jobba med kamratrespons till exempel. Tankar som ligger till grund för uppgiften. Först och främst är det vår läroplan som ligger till grund. Det är uppdraget vi har och det som ska genomföras, men vägen till målet kan se olika ut. Varför jag väljer vägen jag gör, det är den jag ska försöka sätta ord på!

Det är tankar som grundar sig i forskning och beprövad erfarenhet. Det är tankarna om bedömning för lärande där en del är att göra eleverna till varandras lärresurser. Genom att ta del av varandras arbete utifrån en form som är tydlig. Genom att det finns stödstrukturer för samtalet kan alla vara med och ta del. Christian Lundahl är en svenska forskare som jobbat med bedömning och som ger exempel på en metod för att arbeta med kamratrespons och det är att arbeta med ”checklistor” med kvaliteter för den aktuella uppgiften. Listan kan se olika ut beroende på uppgiften och beroende på det läraren vill uppmärksamma eleverna på. Det är viktigt att eleverna tränar på att hitta styrkor och svagheter men på ett sådant sätt att det inte sårar kamraten, utan genom att man lyfter fram saker som är bra och något man önskar ska utvecklas ( Bedömning för lärande, 2011).

Flera norska forskare som Olga Dysthe, Frøydis Hertzberg och  Hoel Torlaug Løkensgard samt Carolin Lidberg som är en svenska språkforskare, har sett att stödstrukturer och kamratrespons är viktiga redskap för att lärande ska ske.

Det är också vetskapen om att metasamtal, samtal om det som man lär sig, är viktigt för att förstå det man gör. Anne Palmérs forskning som visar att muntlig aktivitet som en resurs för elevers lärande, är ett viktig bidrag. Att prata om det vi gör och hur vi kan göra, om ord och begrepp, texttyper och så vidare det ger en bättre förståelse för det man gör. Genom metasamtal skapas ett gemensamt språk om det som ska läras.  Genom att ha omdöme om och värdera och tolka andras texter, muntliga som skriftliga så ger vi förutsättningar för eleverna att nå kunskapskraven. I svenska är kravet att kunna:

”Dessutom kan eleven ge utvecklade omdömen om texters innehåll och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet och kvalitet på ett relativt väl fungerande sätt.” Lgr 11 s.229

Det kunskapskravet leder mig och eleverna in i The big 5 tycker jag. Den metakognitiva förmågan och den, precis som de andra förmågorna pratar vi mycket om. Jag använder mig av The big 5 i min undervisning som ett sätt att synliggöra förmågorna för eleverna. Genom att vi lyfter fram dem och sätter ord på innehållet så skapar vi ett gemensamt språk och eleverna ges förutsättningar att knäcka skolkoden –dvs vilka kunskapskraven är, vad de innebär och hur de kan göra för att nå dem.

Sedan finns även Vygotskij med i uppgifterna. Så här beskrev jag den sociokulturella synen på lärande i en uppsats om kamratrespons för något år sedan:

Vygotskijs utvecklingsteorier handlar om att människor ständigt befinner sig under utveckling. Genom samspel med andra finns möjlighet att utvecklas mer än vad man kan göra ensam. Tillsammans med någon som kan mer närmar sig individen sin närmaste utvecklingszon, som Vygotskij beskrev som avståndet mellan det som personen kan prestera utan stöd och det som personen kan prestera med stöd av någon som kan (Säljö 2000). Det ska inte ske genom att individen lotsas fram, utan genom frågor som leder utvecklingen vidare. Den andra behöver inte vara en vuxen utan det kan även vara en annan elev. Vygotskij menade att i samspel med andra som kan mer kan individen klara mer än vad den kan göra på egen hand, och det leder till att det som man idag behöver stöd med klarar individen sedan själv och når därmed högre nivåer i sin egen utveckling (Bråten & Thurmann-Moe 1998:105). Genom ett dialogiskt samarbete blir språket det medierande redskap som gör att individen kan nå sin närmaste utvecklingszon. Säljö beskriver det så här: ”Språket är således ett kollektivt redskap för handling, som vi tar över för egna syften och sätter i arbete i våra egna projekt i social interaktion. Vi använder andras ord, och därmed indirekt deras tankar och föreställningar, och lägger in våra egna budskap i dessa” (2000:233). I ett sociokulturellt perspektiv på lärande ser man att kunskap konstrueras i en social praktik, där samtalet blir viktigt för hur individen lär sig i samspel med sin omgivning. Samtal kan beskrivas som ett sam-arbete mellan dem som är inblandade i sam-talet, det leder också till en situation där att sam-tala blir att sam-tänka (Säljö 2000:191)

 

Lgr 11 är den lärobok som är grunden för att genomföra min undervisning men för att jag ska kunna göra det bra behöver jag har grundat mina val av vägar till målet och förhållningssätt i något. Jag har formulerat min praktiska teori där jag har med många av de röster jag nämnt ovan.  När jag sedan möter föräldrar, lärare och studenter så är jag väl förankrad i vad och varför jag gör som jag gör i klassrummet. Det finns så mycket erfarenhet med in i mitt klassrum som jag kan lägga ihop med den som jag och kollegor bär med oss, vilket gör det tryggt att vidareutveckla undervisningen utifrån inspiration och tankar från andra.

Det händer så otroligt mycket i skolsverige och en vecka som fortbildningsveckan 44 är det extra synligt. Det är fantastiskt att bli inspirerad och fundera över görandet i klassrummet. I veckan lyssnade jag på Lotta Bohlin som berättade om deras pågående poesiprojekt. Det är ett arbetsområde som jag också är på gång att jobba tillsammans med mina elever. När jag nu fått ta del av Lottas tankar går jag hem och funderar över min undervisning. Hur jag tillsammans med eleverna ska ta itu med kunskapsområdet. Hur vi ska starta, genomföra och avsluta vårt tema. Förra gången blev det ett radioprogram. Inte för att radiopodden var ett ändamål i sig utan för att det var ett bra verktyg att jobba med den muntliga texten på. Digitala verktyg är just det tycker jag. Ännu ett redskap att använda i  lärandet, ett redskap som hjälper till att skapa kunskap här och nu.(Lotta Karlsson skrev ett väldigt tänkvärt inlägg på sin blogg om just det.)

När jag nu börjar fundera över nästa område kommer jag och eleverna precis som vanligt genomföra det på ett sätt som det stämmer med Lgr 11, min pedagogiska och didaktiska kompass och tro på teorier om lärande.

För min del är det viktigt att fundera över varför jag gör det jag gör och förankra det i teorier för lärande, för annars hade jag förmodligen surrat runt som en fluga mellan sockerbitar för att plocka det roligaste och bästa både här och där. Det finns ju så enormt mycket fantastiskt och roligt att välja på, och ännu fler saker blir det med alla tekniska möjligheter!

 

ps.

Några böcker som jag refererar till:

Bråten, Ivar & Thurmann-Moe, Anne Cathrine (1998). Den närmaste utvecklingszonen som utgångspunkt för pedagogisk praxis

Dysthe, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet: att skriva och samtala för att lära.

Dysthe, Olga, Hertzberg, Frøydis & Hoel, Torlaug Løkensgard (2011). Skriva för att lära
skrivande i högre utbildning.

Hoel, Torlaug Løkensgard (2001). Skriva och samtala: lärande genom responsgrupper. Lund: Studentlitteratur

Liberg, Caroline, Geijerstam, Åsa af & Folkeryd, Jenny Wiksten (2010). Utmana, utforska,
utveckla: om läs- och skrivprocessen i skolan.
Lundahl, Christian (2011). Bedömning för lärande. Stockholm: Norstedt

Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv.

Betygsnack i år 6

”Kan inte vi prata om betygen? Hur det fungerar.” önskade två elever för ett tag sedan. Jag hade gått och funderat ett tag på hur jag skulle genomföra ett sådant snack där målet med pratet både var att informera om betygen men också komma åt den oro som jag märker att betyg skapar i dessa åldrar.

När vi jobbar med våra olika teman så visar jag ofta på exempel på hur olika lösningar kan se ut och sedan pratar vi om dem. Vi har jobbat med ett återberättat skrivande ett tag nu och som en del i det arbetet har vi tittat på andra texter och funderat över vad som är bra och vad som kan utvecklas. Eleverna är fantastiskt bra på att sätta ord på och ge tips på hur skribenter kan utveckla texterna och på så sätt träna upp sin blick för att titta på text och bearbeta den. Det här har varit ett sätt att visa eleverna kartan. Den kartan över vägen till målet. Om målet är välutvecklade texter behöver man få redskap för att kunna skriva sådana. Det här tänket finns med i alla ämnen. Var är vi och vart är vi på väg!

karta

Något vi också pratat mycket om är att vägen till målet kan man inte hoppa över! Ska man använda sina kunskaper i något ämne för att se samband, se det ur olika perspektiv eller jämföra olika skeenden behöver man sortera sina kunskaper först. För att sedan använda dem. Ett tydlig exempel på det var när vi jobbade med poddradio och eleverna väldigt gärna ville hoppa ifrån att intervjua till att direkt spela in sin podd, som inte var alls planerad. Då fick vi återigen tillfälle att prata om processen, vägen till målet.

När jag nu skulle ha en lektion om betyg ville jag få med vägen till målet, hur man kan jobba med att utveckla sina kunskaper och att betyg är ett värde på hur man använder sina kunskaper just nu. Inte ett mått på personen.

Jag startade med att dela ut ett uppdrag till varje elev. Sedan fick man tyst för sig själv fundera över hur man skulle ha löst det uppdraget om det hade varit på riktigt.

uppdrag

Eleverna skrev i sina reflektionsböcker och sedan funderade vi tillsammans. Vi kunde göra en arbetsgång för hur det skulle kunna gå till. Vi sorterade det vi behövde göra för att lösa uppdraget. När vi hade pratat om vägen till målet så hade vi samtidigt skapat en bild på tavlan över processen. Jag illustrerade den på samma sätt som jag hade gjort när vi jobbade med podden. Det här med processen och att sortera sina kunskaper är inget nytt för den här gruppen eftersom det är något vi pratat mycket om som en strategi att ta sig an arbetet.

När det var gjort fick alla ett nytt uppdrag att fundera över.

Betyg

Alla fick fundera en stund för sig själva innan vi satte igång och prata om betygen. Jag visade betygskriterierna i svenska och vi funderade på de där texterna vi hade tittat på tidigare. Hur skulle de passa in med kriterierna? Vi pratade om att ett betyg inte är för alltid  utan en avstämning en gång per termin. Vi gör massor av avstämningar i form av utvecklingssamtal, feedback på arbeten men framförallt alla de små korta samtal som vi har dagligdags eleverna och jag. Det är där som lärandet sker. Vi pratade om kartan. Kartan som visar vägen till målet och att vi, när vi visar på exempel inte stressar på utan vi visar hur man kan komma till målet. Men framförallt pratade vi om att det inte är ett betyg på människan. Det är ett betyg på hur man använder kunskaper och det kan man lära sig att utveckla tillsammans med pedagogen man jobbar med.

Långsökt? Det kan tyckas så, men tillsammans med tankarna om kartan och genom exempel på olika vägar till målet så visade det sig att just tack vare att jag använt flera olika sätt som uppdragen, kartan, exempel på arbeten och mina förklaringar så var alla med. Hur kan jag veta det?

Jo, vi avslutade det hela med att eleverna fick ge min genomgång två stjärnor och en önskan! Och den hade nått fram. Det var många suckar av lättnad när man förstod att man inte är sitt betyg. Man kan utveckla sina kunskaper. Det är möjligt!

Nu jobbar vi vidare. Vi släpper betygen för stunden och fokuserar på det som vi är där för, att lära och inte bara lära för betygens skull utan för vår egen!

 

 

Lära att lära – synliggöra det tillsammans med eleverna

Jag tänker att det krävs träning, väldigt mycket träning både för mig och för eleverna för att alla ska få möjlighet att nå målen. För mig handlar det om att tydliggöra målen för mig och för eleverna, att planera en undervisning som ger eleverna förutsättningar att nå målen och en undervisning som ger mig möjlighet att få syn på elevernas förmågor. Jag lär mig ständigt. Genom att jobba med ett formativt förhållningssätt som innebär att när eleverna visar mig vad de kan, visar de samtidigt mig något om min undervisning. Eleverna i sin tur tränar på att förstå begrepp och använda sina förmågor. Använda tidigare kunskaper in i nytt sammanhang, förstå uppgifter och sortera information, analysera och utveckla sina resonemang i alla ämnen. Det är en kod, en skolkod som eleven behöver mycket träning och många redskap för att få fatt i.

Vi tränade på kunskapskravet att ”föra resonemang om och värdera informationens användbarhet”. Eleverna (år 5) fick tillsammans två och två jobba med en uppgift om vattenkraftverk. Uppgiften innebar att man skulle välja ut lappar som bäst motiverade för- och emot att bygga vattenkraftverk.

.bild 4 pbild 6

Det var en uppgift som man kunde träna på inför nationella proven förra året. Eleverna jobbade på. Diskuterade, enades och skrev ner sina svar. Det kändes som en väldigt bra lektion. Här fick eleverna chansen att visa det som vi hade pratat mycket om den senaste tiden.

När jag och min kollega läste igenom svaren insåg vi att det vi hade sett på lektionen var ett fantastiskt engagemang och elever som kunde samarbeta två och två. När vi läste fick vi lära oss något mer. Vi fick veta att vi behövde fortsätta jobba med att läsa instruktioner. Träna på att läsa, stanna upp och fundera över vad det är som man ska göra samt fortsätta att träna på att läsa igenom innan man lämnar in en uppgift för att kontrollera att problemet är löst. Fortsätta att kombinera lässtrategier och problemlösningsstrategier. Vi fick också lära oss att vi behövde ha en genomgång och jobba med ett nytt exempel tillsammans. Ett exempel där eleverna kunde få träna på att sortera information och tränar på att resonera utifrån för- och nackdelar tillsammans i hela gruppen.

Så blev det. Nästa lektion startade vi med genomgång om lässtrategier och problemlösning genom att vi jobbade med en liknande uppgift tillsammans. Vi sorterade informationen och skrev upp våra resonemang. Samtidigt som vi skrev, funderade vi tillsammans med eleverna på hur vi kunde utveckla våra svar.

Efter genomgången fick samma par, samma uppgift om vattenkraft igen. Den här gången var det lika stort engagemang, lika bra samarbete men ett annat fokus på att förstå uppgiften. Det resonerades och motiverades i varje liten vrå i klassrummet. När arbetet var klart fick de tillbaka det arbetet de gjort första gången. De tittade och jämförde sina svar. Var det någon skillnad?

bild 2

Eleverna fick sedan reflektera enskilt kring sitt lärande. De skrev ner sina tankar i sina reflektionsböcker. De fick fundera över om de hade sett någon skillnad mellan sina svar på uppgiften och vad de trodde den skillnaden i så fall berodde på. De fick också fundera på om de hade lärt sig något.

Alla såg skillnad. Alla hade lärt sig något. Alla hade i den här stunden fått syn på vilken skillnad det blir när man stannar upp och sorterar informationen och sedan använder den.

Den här gången….nu fortsätter vi att träna igen och igen. Eleverna och jag.