Mognad eller kan det vara något annat?

Genom åren har jag funderat på det här med mognad. När jag nu gick igenom alla tidningar som legat i en hög och väntat hittade jag det här citatet: vygotskij_Pedagogiska_magasinet
Ur: Pedagogiska magasinet

Jag hör ibland att man säger att elever inte är mogna för det ena eller andra lärandet. Jag har också funderat på varför jag ofta får veta att när en elev har utvecklat sina förmågor och sina kunskaper så är hen mogen för det. Det verkar som om det är lättare att förklara utveckling med mognad än med något annat.
Nu har jag tyvärr inte så stora kunskaper inom hjärnforskning och kan därför inte säga att det förhåller sig eller inte förhåller sig på ett visst sätt. Om det nu är där man kan finna förklaringar till när eventuell mognad sker. (hittade den här artikeln)  Jag kan bara ta ett steg tillbaka och titta med analytisk blick på min praktik de senaste 20 åren.

Jag funderar på och tror att det kan finnas andra faktorer som styr utveckling och lärande och inte bara mognad. Utan att det istället handlar om att elever får möjlighet att ta ansvar utifrån förmåga – eller lite utanför för att utmanas, redskap för att hantera utmaningen och stöttning när och om det behövs och framförallt tillåts ta ansvar eftersom att det finns en ömsesidig tillit?  När jag läste citatet i Pedagogiska magasinet så stärktes det antagandet. För när jag tittar på den utveckling som sker elevers när de får:

  • Redskap att veta hur – man kan jobba tillsammans med höga förväntningar
  • Tilltro till egen förmåga
  • Gemensamt språk för att prata om lärande
  • Syn på att egen ansträngning leder till utveckling
  • Bidra med eget kunnande – allas röster är viktiga
  • Äga sin utveckling – tänka kring och sätta ord på sitt lärande.
  • Utmaning

då stärks det ytterligare. Jag ser att elever kan nå så mycket längre i sitt lärande än vad de själva trodde var möjligt.

Jag kan fundera på om mognad som förklaring är ett sätt att i omsorg om att eleven inte ska behöva misslyckas, avstå möjligheten att utmana eleven att lära? En oombedd omsorg.  För tänk om den oombedda omsorgen lär eleven något helt annat än det vi tänkte oss. Tänk om den lär eleven -att de vuxna tror inte att jag kan!

Jag tror istället att alla elever bör bjudas in till att bli medskapare och få känna som James Nottingham

Från det ögonblicket kände jag mig som medforskare i vetandets värld snarare än en nybörjare som väntar sig att läraren ska fylla hjärnan med kunskap
s. 5 James Nottingham Utmanande undervisning

Stödstrukturer, en väg att nå målet

Stanna upp och fundera över nästa steg i lärandet och undervisningen, och att faktiskt vara helt överens om det steget. Det har vi gjort, elever och jag. Vi är på väg mot kunskapskraven i religion som handlar om världsreligionerna:

Kunskapskrav för betyget A i slutet av årskurs 6
Eleven har mycket goda kunskaper om några heliga platser eller rum, ritualer och levnadsregler som hör till världsreligionerna och visar det genom att föra välutvecklade och nyanserade resonemang om likheter och skillnader mellan några religioner. Eleven visar även på enkla samband mellan konkreta religiösa uttryck och centrala tankegångar inom världsreligionerna.

Lgr 11 s.192

När temat nu har pågått ett tag var det dags för oss att stanna upp och fundera över hur det går i arbetet mot målen. Är vi på rätt väg?

bedömning_religion

Var och en fick svara på frågor i sin reflektionsbok. Hur går det för dig med de olika punkterna? Har du kunskap om heliga platser? Kan du se likheter och skillnader mellan religionerna osv. En stund för att stanna upp fundera över den fortsatta vägen. Är vi på rätt håll eller saknas något för att kunna nå målen. Vad behöver var och en hjälp med? Vad behöver jag undervisa mer om?

När vi gjorde det den är gången visade det sig att vi var helt överens om vad som behövdes jobbas vidare med. Den tanken jag hade på vad vi skulle jobba vidare med, var just det som även visade sig var precis det som eleverna ville. Vi behöver använda alla de kunskaper vi nu samlat på oss. Det är mycket fakta och det kan vara svårt att hålla isär vad som tillhör vad i religionerna. Vi behöver först sortera alla kunskaper och få en överblick för att kunna se likheter och skillnader. Det ska vi göra genom att sortera det vi vet i en stor matris. Därefter kan vi börja analysera.matris

Vi behöver också jobba vidare med religiösa uttryck och centrala tankegångar i religionerna.

central_tankegångar_i_religion

När vi nu ska jobba vidare ska vi använda oss av stödstrukturer för att sortera tankarna och kunskaperna. Alla ska få chans att fundera själva, sedan i mindre grupp och därefter sammanställer vi tillsammans.

Genom att stanna upp och reflektera över målen får alla chansen att hålla fokus mot det vi ska. Dessutom blir det ett bra tillfälle för eleverna att äga sin egen utveckling. Sätta ord på vad som är lätt och svårt och sedan se att deras bidrag till undervisningen gör att den tillgodoser deras lärande. Nu jobbar vi vidare, använder kunskaperna för att nå målen.

Betygsnack i år 6

”Kan inte vi prata om betygen? Hur det fungerar.” önskade två elever för ett tag sedan. Jag hade gått och funderat ett tag på hur jag skulle genomföra ett sådant snack där målet med pratet både var att informera om betygen men också komma åt den oro som jag märker att betyg skapar i dessa åldrar.

När vi jobbar med våra olika teman så visar jag ofta på exempel på hur olika lösningar kan se ut och sedan pratar vi om dem. Vi har jobbat med ett återberättat skrivande ett tag nu och som en del i det arbetet har vi tittat på andra texter och funderat över vad som är bra och vad som kan utvecklas. Eleverna är fantastiskt bra på att sätta ord på och ge tips på hur skribenter kan utveckla texterna och på så sätt träna upp sin blick för att titta på text och bearbeta den. Det här har varit ett sätt att visa eleverna kartan. Den kartan över vägen till målet. Om målet är välutvecklade texter behöver man få redskap för att kunna skriva sådana. Det här tänket finns med i alla ämnen. Var är vi och vart är vi på väg!

karta

Något vi också pratat mycket om är att vägen till målet kan man inte hoppa över! Ska man använda sina kunskaper i något ämne för att se samband, se det ur olika perspektiv eller jämföra olika skeenden behöver man sortera sina kunskaper först. För att sedan använda dem. Ett tydlig exempel på det var när vi jobbade med poddradio och eleverna väldigt gärna ville hoppa ifrån att intervjua till att direkt spela in sin podd, som inte var alls planerad. Då fick vi återigen tillfälle att prata om processen, vägen till målet.

När jag nu skulle ha en lektion om betyg ville jag få med vägen till målet, hur man kan jobba med att utveckla sina kunskaper och att betyg är ett värde på hur man använder sina kunskaper just nu. Inte ett mått på personen.

Jag startade med att dela ut ett uppdrag till varje elev. Sedan fick man tyst för sig själv fundera över hur man skulle ha löst det uppdraget om det hade varit på riktigt.

uppdrag

Eleverna skrev i sina reflektionsböcker och sedan funderade vi tillsammans. Vi kunde göra en arbetsgång för hur det skulle kunna gå till. Vi sorterade det vi behövde göra för att lösa uppdraget. När vi hade pratat om vägen till målet så hade vi samtidigt skapat en bild på tavlan över processen. Jag illustrerade den på samma sätt som jag hade gjort när vi jobbade med podden. Det här med processen och att sortera sina kunskaper är inget nytt för den här gruppen eftersom det är något vi pratat mycket om som en strategi att ta sig an arbetet.

När det var gjort fick alla ett nytt uppdrag att fundera över.

Betyg

Alla fick fundera en stund för sig själva innan vi satte igång och prata om betygen. Jag visade betygskriterierna i svenska och vi funderade på de där texterna vi hade tittat på tidigare. Hur skulle de passa in med kriterierna? Vi pratade om att ett betyg inte är för alltid  utan en avstämning en gång per termin. Vi gör massor av avstämningar i form av utvecklingssamtal, feedback på arbeten men framförallt alla de små korta samtal som vi har dagligdags eleverna och jag. Det är där som lärandet sker. Vi pratade om kartan. Kartan som visar vägen till målet och att vi, när vi visar på exempel inte stressar på utan vi visar hur man kan komma till målet. Men framförallt pratade vi om att det inte är ett betyg på människan. Det är ett betyg på hur man använder kunskaper och det kan man lära sig att utveckla tillsammans med pedagogen man jobbar med.

Långsökt? Det kan tyckas så, men tillsammans med tankarna om kartan och genom exempel på olika vägar till målet så visade det sig att just tack vare att jag använt flera olika sätt som uppdragen, kartan, exempel på arbeten och mina förklaringar så var alla med. Hur kan jag veta det?

Jo, vi avslutade det hela med att eleverna fick ge min genomgång två stjärnor och en önskan! Och den hade nått fram. Det var många suckar av lättnad när man förstod att man inte är sitt betyg. Man kan utveckla sina kunskaper. Det är möjligt!

Nu jobbar vi vidare. Vi släpper betygen för stunden och fokuserar på det som vi är där för, att lära och inte bara lära för betygens skull utan för vår egen!

 

 

Inte alltid lätt att pussla ihop ett tema

Så är vi äntligen igång med höstens första tema. ”Jag och min omvärld – demokrati” Den här gången var det inte lätt att sy ihop ett tema. Kunskapskraven var tydliga och det central innehållet lika så. Ändå har jag vänt och vridit på tankarna och inte riktigt kommit dit jag vill. Vad var utmaningen den här gången? Det var att sålla bland all fantastisk inspiration! Det har fullständigt svämmat över med bra tips på filmer och upplägg i det utvidgade kollegiet. Bra tips och jag skulle vilja göra väldigt många av sakerna jag sett. Det är ett angenämt problem men ibland kan jag bli lite stressad när tankarna rusar runt och blandas med tankarna om vad är det vi behöver jobba med i den här gruppen? Den här gången gör även tiden att det är en extra stor utmaning. Det är snart val och innehållet bygger b la på möten med politiker. Eleverna har varit på resa och vi har precis kommit igång med jobbet i klassrummet. Ont om tid.

Nu är vi äntligen igång! Jag har lyckats få till en plan, en pedagogisk planering och eleverna är med. Eleverna har svarat på en enkät och jag har fått veta vad de vill lära sig mer om. Vi har börjat prata om vad demokrati är, om partierna och vad de står för och vi har börjat göra research för att så småningom spela in korta podcasts. Därefter ska vi jobba vidare med mänskliga rättigheter och barnkonventionen.

Idag fick eleverna i grupper förbereda besök i alla valstugor nere på stan. Det är fantastiskt att höra elever i år 6 komma fram till så många kloka frågor. Vi tågade ner på stan och grupperna spred ut sig till olika valstugor. Själv gick jag en runda och njöt. Att se engagerade elever som med stort allvar satt tillsammans med vuxna och pratade om sina frågor. Som kom tillbaka till skolan och med liv och lust berättade vad de hade varit med om. Nu ska vi jobba vidare med att varje grupp ska bestämma inriktning på sitt radioprogram och sedan fundera på vilken information de saknar för att kunna börja skriva sina manus.

I det här temat har vi börjat med flera pusselbitar på en gång. Idag pratade vi om det, att i vanliga fall planerar jag tema så att vi ska kunna lägga vårt pussel, vårt kunskapsbyggande, i en ordning där varje bit passar i varandra. Just nu håller vi flera bitar från olika delar av pusslet, samtidigt! Ambitionen är att bitarna ska passa ihop när vi är klara!  Att helheten ska bli synlig för eleverna trots att de yttre faktorerna som att det är val snart och att jag inte har träffat mina elever så mycket som jag hade önskat så här i skolstarten, påverkar ordningen i arbetet.

När jag hade förklarat läget för eleverna började jag fundera på om det inte är så att vi kanske ändå gör något bra genom att lägga pusslet på det här sättet den här gången. För det kanske är så att när eleverna också vet att det är så vi jobbar den här gången så leder det till något extra i lärande väg. Det kanske är det här som gör att de kommer kunna använda sina kunskaper på ett bättre sätt för att de själva är med och skapar helheten genom att sortera bitarna på vägen mot målet. För målet är klart och kommunicerat och vad vi ska jobba med för vi ska nå dit är också presenterat.

Jigsaw
Bilden hittade jag här

Nu ska vi tillsammans jobba för att lägga hela pusslet, fylla på med faktakunskaper och använda dem så att helheten blir tydlig för alla när vi är kommer i mål om några veckor!

Elever som äger sin lärprocess – blir medvetna om sitt lärande

Elever som äger sin egen lärprocess, vad innebär det egentligen? Att jag som pedagog kapitulerar och lämnar ifrån mig processen och ansvaret? Nej, för mig är det långt därifrån. Det krävs ännu mer medveten tanke om varför, vad och hur jag ska jobba med lärandet i klassrummet eftersom även eleverna behöver veta och förstå vart vi är och vart vi ska. När jag tittar tillbaka på inläggen här på bloggen så ser jag att något som återkommer är ”ett gemensamt språk”. För mig är det precis det som är grunden för att eleverna ska få möjlighet att äga sin egen lärprocess. Vi behöver ha ett gemensamt språk för att kunna prata om lärandet och inte stanna i görandet.

Vi brukar träffa vår blivande klass en stund innan sommarlovet för att eleverna ska kunna gå på sommarlov och åtminstone har fått träffa höstens nya lärare en liten stund. När vi träffas har jag de senaste gångerna gett alla uppgiften att skriva en text. En berättande text om något. Är det svårt att komma på något brukar vi tillsammans komma fram till ett förslag. Jag samlar in texten och lägger undan den och där får den ligga och vänta. Precis så gjorde vi i den här gruppen också.

När skolan nu började igen i veckan så tog jag fram texten. Vi startade jobbet med att prata lite om vad vi hade jobbat med under år 5 om texter och skrivande. Det blev många olika förslag som till exempel vad gestaltande beskrivningar var, texttyper och kärnmeningar till exempel. Elevernas uppgift var sedan att läsa sin gamla text och fundera över hur man skulle skriva den nu och sedan bearbeta den utifrån de kunskaper som var och en har just nu. Skriva en ny version av texten.

Vilken utvärdering jag fick! När texten var bearbetad fick jag en kort stund med varje elev och kunde fråga vad de hade sett. Hur de hade tänkt och om det var någon skillnad på texterna. Jag lyssnade noga på eleverna när de berättade. ”Det var stor skillnad” ”Jag har utvecklat meningarna med förklaringar och jag har förtydligat” ”Nu har jag stycken och jag har gestaltat här i den här texten” ”Det var inte svårt att utveckla, förklara och förtydliga mer för jag visste hur jag kunde göra” ”Jag har använt många fler beskrivningar”  Eleverna använde de ord som vi använt när vi har pratat om text och skrivande. Det som var så roligt att få ta del av var att det var inte bara var ord. För i deras texter såg jag det de hade pratat om. Alla eleverna kunde prata om text och var medvetna om att text är något man kan utveckla, inte för att första texten var dålig utan för att man ständigt utvecklar sina tankar och lärande och där med sitt skrivande.

Jag fick en god bild av var vi är och hur vi nu kan jobba vidare. Det blev en tydlig formativ bedömning av undervisningen. Men samtidigt en bra koll på att  just i det här fallet har jag alla eleverna med mig. För det är inte alltid lätt att verkligen få fatt i det, om alla är med eller inte och vilka jag i så fall tror är med men som inte är det.. ja, det där svåra, svåra i det här jobbet! Men i just det här fallet kan jag säga att alla är med och att vi nu kan kliva vidare i vårt lärande om skrivandet. Nu kommer vi jobba ännu mer med texttriangel i år 6 och kan då koncentrera oss mer på delarna i mitten – de som brukar vara lite extra svåra. Textbindningar av olika slag.

texttriangel

 

Bilden är från sidan 13 i skolverkets bedömningsmaterial ”Språket på väg”

Ibland hittar man det där enkla och användbara i några meningar i en bok! För något år sedan läste jag en massa litteratur om skrivande och kamratrespons för det skulle bli en uppsats som handlade om elever i mellanåren och deras syn på kamratrespons på texter. Jag hittade då boken Reflekterande läsning och skrivning  av Gunilla Malloy och där fanns det här tipset som jag har använt flera gånger. Det är ett snabbt sätt att formativt bedöma vart vi är och om min undervisning verkligen leder till det som jag tänker mig när jag planerar och genomför lektionerna. På ett övergripande sätt. Jag använder den här tanken även som en del i cirkelmodellen när vi skriver texter. Genom att gå tillbaka och titta på en text som man har skrivit i den aktuella texttypen och fundera på vad man kan utveckla vidare så är den egna lärprocessen aktiverad.

Elever som äger sin egen lärprocess är medvetna om vad de lär och vad de skulle kunna utveckla vidare. Det är fantastiskt att se tycker jag!

 

Gästbloggar på bedomningforlarande.se om kamratrespons

Bedömning för lärande är ett bra sätt att jobba efter om eleverna ska få äga sin egen utveckling tänker jag. Jag tänker att medvetenheten om hur man kan göra för att utvecklas leder till ett större intresse. Det här var något som jag saknade under min egen skolgång. Det var som att det fanns en väg till att lära, men ingen berättade hur man kunde göra utan det fanns underförstått och outtalat. Tyvärr kom jag inte på det förrän efter gymnasiet. Vad koden handlade om. Bedömning för lärande blir ett sätt att lyfta fram koden i ljuset tänker jag. När jag fick möjligheten att gästblogga på Bedömning för lärande så insåg jag att det innefattar så många delar som inte längre är helt synliga för mig. De ingår i en helhet:

Bedömning för lärande är och innebär så väldigt många delar inser jag när jag ska sätta ord på vad jag och mina elever gör som gör att bedömningen leder till lärande. Det jag också inser är att jag själv inte längre tänker på alla delar var för sig utan alla ingår som en del i att se på arbetet i klassrummet med ett formativt förhållningssätt. Var är vi nu? Vart ska vi? Hur tar vi oss dit? Och i det arbetet handlar bedömning för lärande minst lika mycket om mitt lärande som pedagog. Vad är det eleverna visar mig? Och vad kan jag göra för att eleverna ska få förutsättningar att nå målen? Bilden blir komplex och jag får begränsa mig om inte blogginlägget ska bli en hel bok! Eftersom jag tänker att arbetet i klassrummet ska leda till att eleverna äger sin egen kunskapsutveckling på det sättet att de vet var de är och har redskap för att utveckla sina kunskaper vidare. Mitt uppdrag blir att ständigt föra en dialog på individ och gruppnivå som visar på vägar att ta, explicit undervisning om hur man kan tänka eller göra men också ge eleverna ett gemensamt språk som gör att vi förstår varandra och förstår mål och kvaliteter i kunskapskraven.

Tillslut valde jag att skriva om hur vi arbetar med kamratrespons i min klass och mina  tankar kring det.  Hela inlägget ”Eleverna som lärresurs för varandra” finns att läsa här!

Att någon tror på mig

Sitter i soffan med en kopp kaffe som sakta kallnar medan tårarna rinner. På tv:n har precis två unga människor och deras lärare läst texter ur boken Jag. Texterna berör. Jag tittar på nyhetsmorgon där Jenny Strömstedt intervjuar två av skribenterna och deras lärare på Jämtlands gymnasium.

Eleverna hade i början av läsåret fått i uppgift att skriva en berättelse som skulle inledas med Jag. Läraren Sara fick in texter som inte kunde stanna hos henne, texter som fler borde få ta del av. De bestämde att det skulle bli en bok. Texterna var ungdomarnas berättelser om sitt liv som innehöll krokiga vägar och upplevelser. Texter av elever som inte var så skriv- och läsvana trots att de nu gick på gymnasiet. En otroligt bedrift av skribenterna.

I intervjun säger en av killarna som är med:

det var ingen som trodde på mig, alla behöver känna att man är bra på något. När jag gick i 8:an sa de att jag inte skulle komma in på gymnasiet.

Det gör ont. Det gör ont i hela mig när jag hör det. Det finns säkert olika syn på just den här människans skolgång, men bara genom att det sitter en person som säger att ingen sett vad han är bra på och trott på honom under sin tid i skolan gör att vi verkligen har ett problem i svensk skola. Det problemet heter inte Pisa, eller betyg, eller nationella prov. Det problemet heter brist på tilltro. Det tror jag leder till de problem som vi i vanliga fall möts av i alla tidningar och nyhetssändningar.

Att någon tror på mig, visar det och ger möjligheter det är grunden för att kunna utvecklas, lära och växa.

Att någon tror på mig kanske är något vi ska jobba med i hela skoldiskussionen. Det betyder inte att man inte ska vara kritisk och ifrågasättande. En kritisk vän behöver vi alla. Det betyder istället att om vi visar tilltro så kan vi lyfta och utveckla skolan genom att få människor att växa.

Tilltro!

Planeringen som hjälper mig att se helheten

Tankarna går verkligen runt, de lämnar, möter någon annan och kommer sedan tillbaka. Jag skrev om hur jag tänker för att skapa en helhet i min undervisning. De tankarna flög då vidare:

Och blev tillsammans med andra tankar en planeringsmodell som Susanne Jönsson skrev om på sin blogg. Nu har mina tankar kring mitt sätt att planera arbetet vuxit med en del till. För nu har de kommit tillbaka till mig igen. Precis det här tycker jag är det bästa med det utvidgade kollegiet!

När jag planerar mina teman gör jag det utifrån en struktur som gör att jag alltid har kunskapskraven tillgängliga och i fokus. Jag skapar alltid ett dokument för varje nytt tema. Där lägger jag in kunskapskraven, centrala innehållet och sedan en planering för hur vi ska jobba med innehållet. Min planering gör jag i en matris som sedan är stort  stöd i arbetet särskilt när det kör i hop sig i vardagen. Utifrån det skriver jag sedan den pedagogiska planeringen som eleverna och jag har som gemensamt dokument. Eleverna då? Får inte de vara med? Absolut. När vi har jobbat ett tag tillsammans gör vi ofta den tillsammans. Framförallt hur vi ska jobba med området.

I våras startade jag och mina elever ett tema om ekologi. De fick i uppgift att förbereda sig genom att se en film och när vi träffades i skolan jobbade vi med den här meningen  Människans beroende av och påverkan på naturen med kopplingar till organismers liv och ekologiska samband.   Eleverna jobbade i grupper för att översätta den och efter det fick alla komma med förslag på hur vi skulle kunna jobba vidare. Jag skrev sedan klart den pedagogiska planeringen tillsammans med eleverna i klassrummet. Vi bestämde även hur vi skulle avsluta temat.

När jag nu läste Susannes inlägg så insåg jag att språkmålet har jag haft i kvar i huvudet. Det ska jag skriva med i planeringen och kommunicera tydligare med eleverna i nästa tema.

Tankar möts och utvecklas, underbart!

Helhet och struktur gör att bitarna lättare faller på plats

För att inte drunkna i alla de små delar som läraryrket består av har min väg varit att se helheten. Det ställde sig på sin spets när det var dags för mig att ta ett uppdrag som i första läget verkade vara ett uppdrag som krävde mycket mer jobb än 100%. Det blev en reflektion om det på bloggen Läraravtryck när det var min dag att skriva:

24 elever  från 5 olika klasser som skulle bli en grupp. En lärare som efter 2 månader skulle skriva omdömen som på något sätt skulle ge en vink om vart eleven befann sig och ett nytt betygssystem som skulle användas för första gången i år 6. Undervisa i 8 ämnen och därmed också sätta betyg i lika många efter ungefär 4 månader. Hur löser man det?

 

 Läraren, det var jag. Jag funderade på hur i hela friden jag skulle lösa det uppdrag som just där och då kändes det som helt omöjligt att reda ut! Så här efteråt är jag väldigt glad för att jag fick det uppdraget. Jag var nämligen tvungen att tänka om. Inte helt om men göra en ordentlig förändring. Jag hade tränat en hel del på att utgå från kunskapskraven för att sedan jobba mig vidare till det central innehållet, läst det mesta som skolverket hade gett ut (det var under den hösten som mycket av materialet kom) och det var jag glad för. Glad för att jag hade tänkt på det sättet och inte stirrat mig blind på det centrala innehållet. Helheten blev lösningen! Jag gick igenom alla kunskapskraven i de ämnena jag undervisade i och sorterade in dem i ett dokument vilket gjord att jag fick en bra överblick över vart vi skulle.

2014-04-13_1954

 Utifrån kunskapskraven kunde jag sedan bygga 6 teman som vi jobbade med under året. Teman där eleverna skulle få möjlighet att utveckla sina förmågor,  jag skulle få möjlighet att se på vilket sätt de kunde visa dem och vi skulle ha jobbat med alla kunskapskraven.

Där hade jag mitt tydliga varför vi gjorde det vi gjorde. Nästa steg var att titta på undervisningen. Vad skulle vi göra och på vilket sätt. Det var många av mina käpphästar som fick stryka på foten. Bra saker som jag hade jobbat med i många år, väldigt bra saker var för sig men de fungerade inte nu i den undervisningen som skulle ge de här eleverna möjlighet att nå målen. Jag fick vända och vrida på varje del jag stoppade in i undervisningen. ”Ger det här eleverna förutsättningar att förstå vad vi gör? Ger det eleverna förutsättningar att utveckla förmågorna i kunskapskraven? Ger det mig möjlighet att få syn på elevernas förmågor och formativt bedöma elevernas arbeten och undervisningen?” Om svaret blev ja på alla frågorna så använde jag mig av det. Det innebar mer förarbete och tänk kring uppgifterna men det innebar också mindre efterarbete än tidigare. Jag hade betydligt färre uppgifter men där varje uppgift fyllde fler syften. Året hjälpte mig att höja blicken och se ett helhetsperspektiv. Helhetsperspektiv och att få väldigt bra koll på kunskapskraven i mina ämnen.

Det har gjort att det blir allt enklare att fånga de där trådarna som dyker upp när man minst anar det. Jag insåg att det är det här som gör att jag ofta tänker ”vilken tur att det här hände just nu, det passar perfekt in i det vi gör”. Det är nog inte tur. Det är ett helhetsperspektiv som gör det så mycket lättare att fånga stunden och göra sammanhangen tydliga för eleverna och som gör att vi kan knyta ihop ämnen och förmågor. Det var en utflykt i fredags som väckte de här tankarna till liv. Vi besökte Kulturarvcentrum Småland och när vår guide pratade utifrån sitt perspektiv fick jag flera tillfällen att knyta ihop det tillsammans med det vi hade pratat om tidigare under läsåret. Vi fick förstås chansen att knyta i hop det med det vi jobbat med i vårt tema, det var ju det vi önskade när vi åkte dit!

Integrerad undervisning som hela tiden bygger vidare på det man gjort istället för att addera till sak efter annan. Det tror jag leder till större förståelse för eleverna och betydligt mindre stress för mig som lärare. Jag tycker dessutom att det blir lättare att få alla bitar att falla på plats i kunskapspusslet!

/Therese

ps. med inspiration från det utvidgade kollegiet blev det en del 2 i att planera undervisningen: Planeringen som hjälper mig att se helheten d.s

 

 

Att ställa frågor som leder till lärande

Att ställa frågorna som leder eleverna vidare till eget lärande och inte leder till att svaret serveras är en ständig utmaning. På bloggen Läraravtryck skrev jag om vår teknikdag där vi lärde oss massor, både eleverna och jag. Framförallt jag när insikten slog till!

Jag står och tittar ut över klassrummet och vårt angränsande grupprum. Ler för mig själv och tänker på alla rapporter om en skola i förfall. Det finns en annan bild tänker jag.

30 elever i år 5 är i stunden i full gång att lösa ett uppdrag. De jobbar tillsammans 3 och 3 och energin och kraften att hitta lösningar är så intensiv så man nästan kan ta på den. På tavlan står det:

Bygg ett hus som är max 10 kvadratcentimeter. Det ska vara hållbart.

bild 3

I grupperna jobbar alla med att pröva och ompröva. Det mäts. Läggs ut tegelstenar. Ändras. Vi får frågor men bollar tillbaka dem till gruppen. Har ni pratat med varandra? Hur kan ni lösa det? När de första grupperna börjar komma så långt att de ska mura sina hus samlar vi hela gruppen tillsammans. Vi ser att det är dags att fundera över skillnaden mellan area och omkrets.

Vi börjar samlingen med frågan: Vad tränar vi på idag? Svaren är många! Kreativitet, samarbete, konstruera, bygga, teknik, matematik…

Vad är skillnaden mellan omkrets och area? Eleverna ger förslag och jag ritar på tavlan. Här och där hörs ”ja, visst jag!” Det var en och annan grupp som hade räknat på omkretsen. Det som vid tidigare tillfällen rent teoretiskt funnits svar på blev nu upplevt. I allt byggande i klassrummet byggdes samtidigt en bro mellan begrepp och förståelse. Det som är den ständiga utmaningen att skapa förutsättningar för – att lyckas bygga den bron ända fram hos alla elever.

Arbetet fortsatte. Det mättes och ändrades om i byggena. I alla grupper jobbades det på. Ibland behövdes lite stöttning genom frågor som skulle få alla att reflektera. Samarbetet, konstruktionen, matematiken eller vad det nu var som behövdes reflekteras över för att arbetet skulle komma vidare.

Jag försöker vara väldigt medveten om vad jag svarar eleverna. Jag vill inte bidra till att lotsa dem igenom skolan. Istället vill jag väcka deras egen tilltro, till att tänka först innan de ber om hjälp, genom att ställa frågor tillbaka för att de ska använda sina tidigare kunskaper och våga använda dem.  ”Ska det se ut så här?” säger en elev om sitt murbruk. Det spontana svaret från mig blir ”du kanske ska ta lite mer vatten!” Det är precis där och då jag slås hårt av insikten! Där och då inser jag hur svårt det är! Hur lätt det är att ge svaret utan att det är meningen.  Hur lätt det är att i en omedveten omsorg och kanske tidspress servera våra elever svar som gör att självständigheten inte får växa. Nästa som kommer och ställer samma fråga får till svar: ”tror du att det går att mura med det?” ”Vad behöver du göra för att det ska fungera tror du?” Varenda elev som kom med frågan, och det var många, kunde direkt komma med en lösning när jag frågade dem. Vatten – mer vatten var deras svar när de fick tänka själva!

Arbetet fortsatte. I 2 1/2 timme var 30 elever koncentrerade och jobbade med sitt uppdrag som även innebar att göra en ritning till sitt hus. En ritning som sedan någon annan ska kunna använda sig av. Nästa vecka ska vi tänka kring det vi har jobbat med. Vad lärde vi oss? Varför blev resultatet som det blev? Vi ska koppla det till ett uppdrag de har haft i läxa, vilket innebar att titta på hus i sin omgivning osv

.bild 2

Listan blir lång om jag plockar ut alla de förmågor, centrala innehåll, kunskapskrav och delar från kap 1 och 2 i Lgr 11 som vi tränade under det här passet. Den listan får bli ett annat inlägg med rubriken ”helhetsperspektiv”. Istället sammanfattar jag det hela med: det blev ett pass med massor av lärande för både elever och lärare. Det är då det är som allra bäst!