Planeringen som hjälper mig att se helheten

Tankarna går verkligen runt, de lämnar, möter någon annan och kommer sedan tillbaka. Jag skrev om hur jag tänker för att skapa en helhet i min undervisning. De tankarna flög då vidare:

Och blev tillsammans med andra tankar en planeringsmodell som Susanne Jönsson skrev om på sin blogg. Nu har mina tankar kring mitt sätt att planera arbetet vuxit med en del till. För nu har de kommit tillbaka till mig igen. Precis det här tycker jag är det bästa med det utvidgade kollegiet!

När jag planerar mina teman gör jag det utifrån en struktur som gör att jag alltid har kunskapskraven tillgängliga och i fokus. Jag skapar alltid ett dokument för varje nytt tema. Där lägger jag in kunskapskraven, centrala innehållet och sedan en planering för hur vi ska jobba med innehållet. Min planering gör jag i en matris som sedan är stort  stöd i arbetet särskilt när det kör i hop sig i vardagen. Utifrån det skriver jag sedan den pedagogiska planeringen som eleverna och jag har som gemensamt dokument. Eleverna då? Får inte de vara med? Absolut. När vi har jobbat ett tag tillsammans gör vi ofta den tillsammans. Framförallt hur vi ska jobba med området.

I våras startade jag och mina elever ett tema om ekologi. De fick i uppgift att förbereda sig genom att se en film och när vi träffades i skolan jobbade vi med den här meningen  Människans beroende av och påverkan på naturen med kopplingar till organismers liv och ekologiska samband.   Eleverna jobbade i grupper för att översätta den och efter det fick alla komma med förslag på hur vi skulle kunna jobba vidare. Jag skrev sedan klart den pedagogiska planeringen tillsammans med eleverna i klassrummet. Vi bestämde även hur vi skulle avsluta temat.

När jag nu läste Susannes inlägg så insåg jag att språkmålet har jag haft i kvar i huvudet. Det ska jag skriva med i planeringen och kommunicera tydligare med eleverna i nästa tema.

Tankar möts och utvecklas, underbart!

Helhet och struktur gör att bitarna lättare faller på plats

För att inte drunkna i alla de små delar som läraryrket består av har min väg varit att se helheten. Det ställde sig på sin spets när det var dags för mig att ta ett uppdrag som i första läget verkade vara ett uppdrag som krävde mycket mer jobb än 100%. Det blev en reflektion om det på bloggen Läraravtryck när det var min dag att skriva:

24 elever  från 5 olika klasser som skulle bli en grupp. En lärare som efter 2 månader skulle skriva omdömen som på något sätt skulle ge en vink om vart eleven befann sig och ett nytt betygssystem som skulle användas för första gången i år 6. Undervisa i 8 ämnen och därmed också sätta betyg i lika många efter ungefär 4 månader. Hur löser man det?

 

 Läraren, det var jag. Jag funderade på hur i hela friden jag skulle lösa det uppdrag som just där och då kändes det som helt omöjligt att reda ut! Så här efteråt är jag väldigt glad för att jag fick det uppdraget. Jag var nämligen tvungen att tänka om. Inte helt om men göra en ordentlig förändring. Jag hade tränat en hel del på att utgå från kunskapskraven för att sedan jobba mig vidare till det central innehållet, läst det mesta som skolverket hade gett ut (det var under den hösten som mycket av materialet kom) och det var jag glad för. Glad för att jag hade tänkt på det sättet och inte stirrat mig blind på det centrala innehållet. Helheten blev lösningen! Jag gick igenom alla kunskapskraven i de ämnena jag undervisade i och sorterade in dem i ett dokument vilket gjord att jag fick en bra överblick över vart vi skulle.

2014-04-13_1954

 Utifrån kunskapskraven kunde jag sedan bygga 6 teman som vi jobbade med under året. Teman där eleverna skulle få möjlighet att utveckla sina förmågor,  jag skulle få möjlighet att se på vilket sätt de kunde visa dem och vi skulle ha jobbat med alla kunskapskraven.

Där hade jag mitt tydliga varför vi gjorde det vi gjorde. Nästa steg var att titta på undervisningen. Vad skulle vi göra och på vilket sätt. Det var många av mina käpphästar som fick stryka på foten. Bra saker som jag hade jobbat med i många år, väldigt bra saker var för sig men de fungerade inte nu i den undervisningen som skulle ge de här eleverna möjlighet att nå målen. Jag fick vända och vrida på varje del jag stoppade in i undervisningen. ”Ger det här eleverna förutsättningar att förstå vad vi gör? Ger det eleverna förutsättningar att utveckla förmågorna i kunskapskraven? Ger det mig möjlighet att få syn på elevernas förmågor och formativt bedöma elevernas arbeten och undervisningen?” Om svaret blev ja på alla frågorna så använde jag mig av det. Det innebar mer förarbete och tänk kring uppgifterna men det innebar också mindre efterarbete än tidigare. Jag hade betydligt färre uppgifter men där varje uppgift fyllde fler syften. Året hjälpte mig att höja blicken och se ett helhetsperspektiv. Helhetsperspektiv och att få väldigt bra koll på kunskapskraven i mina ämnen.

Det har gjort att det blir allt enklare att fånga de där trådarna som dyker upp när man minst anar det. Jag insåg att det är det här som gör att jag ofta tänker ”vilken tur att det här hände just nu, det passar perfekt in i det vi gör”. Det är nog inte tur. Det är ett helhetsperspektiv som gör det så mycket lättare att fånga stunden och göra sammanhangen tydliga för eleverna och som gör att vi kan knyta ihop ämnen och förmågor. Det var en utflykt i fredags som väckte de här tankarna till liv. Vi besökte Kulturarvcentrum Småland och när vår guide pratade utifrån sitt perspektiv fick jag flera tillfällen att knyta ihop det tillsammans med det vi hade pratat om tidigare under läsåret. Vi fick förstås chansen att knyta i hop det med det vi jobbat med i vårt tema, det var ju det vi önskade när vi åkte dit!

Integrerad undervisning som hela tiden bygger vidare på det man gjort istället för att addera till sak efter annan. Det tror jag leder till större förståelse för eleverna och betydligt mindre stress för mig som lärare. Jag tycker dessutom att det blir lättare att få alla bitar att falla på plats i kunskapspusslet!

/Therese

ps. med inspiration från det utvidgade kollegiet blev det en del 2 i att planera undervisningen: Planeringen som hjälper mig att se helheten d.s

 

 

Lära att lära – synliggöra det tillsammans med eleverna

Jag tänker att det krävs träning, väldigt mycket träning både för mig och för eleverna för att alla ska få möjlighet att nå målen. För mig handlar det om att tydliggöra målen för mig och för eleverna, att planera en undervisning som ger eleverna förutsättningar att nå målen och en undervisning som ger mig möjlighet att få syn på elevernas förmågor. Jag lär mig ständigt. Genom att jobba med ett formativt förhållningssätt som innebär att när eleverna visar mig vad de kan, visar de samtidigt mig något om min undervisning. Eleverna i sin tur tränar på att förstå begrepp och använda sina förmågor. Använda tidigare kunskaper in i nytt sammanhang, förstå uppgifter och sortera information, analysera och utveckla sina resonemang i alla ämnen. Det är en kod, en skolkod som eleven behöver mycket träning och många redskap för att få fatt i.

Vi tränade på kunskapskravet att ”föra resonemang om och värdera informationens användbarhet”. Eleverna (år 5) fick tillsammans två och två jobba med en uppgift om vattenkraftverk. Uppgiften innebar att man skulle välja ut lappar som bäst motiverade för- och emot att bygga vattenkraftverk.

.bild 4 pbild 6

Det var en uppgift som man kunde träna på inför nationella proven förra året. Eleverna jobbade på. Diskuterade, enades och skrev ner sina svar. Det kändes som en väldigt bra lektion. Här fick eleverna chansen att visa det som vi hade pratat mycket om den senaste tiden.

När jag och min kollega läste igenom svaren insåg vi att det vi hade sett på lektionen var ett fantastiskt engagemang och elever som kunde samarbeta två och två. När vi läste fick vi lära oss något mer. Vi fick veta att vi behövde fortsätta jobba med att läsa instruktioner. Träna på att läsa, stanna upp och fundera över vad det är som man ska göra samt fortsätta att träna på att läsa igenom innan man lämnar in en uppgift för att kontrollera att problemet är löst. Fortsätta att kombinera lässtrategier och problemlösningsstrategier. Vi fick också lära oss att vi behövde ha en genomgång och jobba med ett nytt exempel tillsammans. Ett exempel där eleverna kunde få träna på att sortera information och tränar på att resonera utifrån för- och nackdelar tillsammans i hela gruppen.

Så blev det. Nästa lektion startade vi med genomgång om lässtrategier och problemlösning genom att vi jobbade med en liknande uppgift tillsammans. Vi sorterade informationen och skrev upp våra resonemang. Samtidigt som vi skrev, funderade vi tillsammans med eleverna på hur vi kunde utveckla våra svar.

Efter genomgången fick samma par, samma uppgift om vattenkraft igen. Den här gången var det lika stort engagemang, lika bra samarbete men ett annat fokus på att förstå uppgiften. Det resonerades och motiverades i varje liten vrå i klassrummet. När arbetet var klart fick de tillbaka det arbetet de gjort första gången. De tittade och jämförde sina svar. Var det någon skillnad?

bild 2

Eleverna fick sedan reflektera enskilt kring sitt lärande. De skrev ner sina tankar i sina reflektionsböcker. De fick fundera över om de hade sett någon skillnad mellan sina svar på uppgiften och vad de trodde den skillnaden i så fall berodde på. De fick också fundera på om de hade lärt sig något.

Alla såg skillnad. Alla hade lärt sig något. Alla hade i den här stunden fått syn på vilken skillnad det blir när man stannar upp och sorterar informationen och sedan använder den.

Den här gången….nu fortsätter vi att träna igen och igen. Eleverna och jag.