Demokrati – nytt tema utifrån förslag från elever

Min plan var att nästa tema skulle handla om samhällsstrukturer och då media. Men jag fick tänka om! En dag innan jul när jag kom in i klassrummet var ett gäng i full gång och hade börjat formulera sina tankar utifrån ett förslag som inte gick att missförstå. På tavlan stod det med stora bokstäver:

Vi vill inte ha läxor. Vi vill gå 30-60 minuter längre i skolan de dagar det är tänkt att vi ska ha läxor.

Det visade sig att det var nog inte alla som instämde i förslaget som var på väg både till rektor och elevråd. Jag tänkte att här är det bäst att fånga tillfället i stunden och förklarade vad jag hade tänkt att vi skulle jobba vidare med. Jag ställde frågan: Är det så att ni hellre vill lära er mer om hur en idé blir ett förslag och framföra det på ett bra sätt med tydliga argument så kan vi jobba med ett demokratitema istället.

Nu är vi igång med Tema Demokrati!

Vi kommer jobba med:

Vad vi ska jobba med

Jag brukar göra en film av den pedagogiska planeringen som vi ska jobba utifrån. Så även den här gången:

I kunskapskraven står det att ”eleven har mycket goda kunskaper om vad demokrati är och hur demokratiska processer fungerar och visar det genom att föra välutvecklade och nyanserade resonemang om hur demokratiska värden och principer kan kopplas till hur beslut tas i elev nära sammanhang.” Genom att engagera sig i en fråga som man kan tycka olika om så kommer vi att få tillfälle att träna på många väldigt många olika kunskapskrav fast i ett sammanhang. Vi kom fram till att arbetsgången skulle vara så här:

Från idé till förslag

Vi är just nu på steg 2 där alla ska få tänka till kring vad man själv tycker med stöd av ett par olika artiklar. Arbetsgången kom vi fram till efter att ha studerat hur ett förslag blir en lag på riksdagen.se  Här finns mycket material som jag har laddat hem och som vi kommer att jobba med. Vi kommer också att jobba med retorik – hur kan man på ett bra sätt framföra sin åsikt i en debatt?

Vi har spelat ett spel från Unicef, I stormens öga, som handlar om barns rättigheter. Jag har använt det tidigare och det fungerar fantastiskt bra. I elevernas utvärderingar kunde jag läsa eleverna tyckte att de fick träna på att fatta beslut och förstå hur det kan gå till när man är i en grupp på riktigt. Dessutom insåg alla att det blir konsekvenser av beslut som fattas och att de besluten och konsekvenserna kan upplevas olika. Ett mycket bra spel som förtydligande det vi har pratat om tidigare. Det blev samtidigt en introduktion till barns rättigheter som vi också kommer att jobba vidare med.

Vi har många delar kvar i vårt tema men det är riktigt spännande att jobba tillsammans med elever som driver arbetet i klassrummet framåt. Det blir viktigt på riktigt!

 

 

En fundering om uppgifter och teorierna bakom

En till synes enkel uppgift gömmer många teoretiska tankar. Vilka tankar och varför just de tankarna? En lång reflektion för att sortera mina funderingar om det görandet som jag utför i min vardag.

Det är så många delar som ingår i varje uppgift som eleverna jobba tillsammans med. Det som i första anblicken inte verkar så komplext är det, när man börjar titta på vad man gör och varför man har valt att göra som man gör. Jag började fundera på att sätta ord på det efter att jag genomfört en lektionen om kamratrespons på muntlig text. Tankarna snurrade igång av ett par anledningar. Dels för att jag just nu har förmånen att vara handledare för en student och då vill jag kunna sätta ord på de val av uppgifter som vi gör i klassrummet. Men också för att det ofta är görandet som vi ser i olika möten och sedan pratar om, inte varför vi gör som vi gör upplever jag. Tankarna fortsatte att snurra på det temat under den fortbildningsveckan som har varit. En vecka som har varit full av fortbildningar och inspirationsföreläsningar med en otrolig och givande delakultur. Det är fantastiskt att det är en sådan kultur i skolsverige nu, både på studiedagar och under alla andra dagar på sociala medier. Det är inget jag skulle vilja vara utan, och som jag är innerligt tacksam för, men det leder mig in på många tankar. Vad grundas görandet i?

Kritiken mot en läsande klass är ett sådant exempel. Görandet är i fokus och det tycker många är fantastiskt bra. Bra att något görs. Barbro Westlund är en forskare som har lyft fram kritik mot projektet. Det är viktigt att ta fram båda sidorna och fundera över dem tänker jag. Det hon säger är att kan bli farligt för läsförståelsen att lägga väldigt fokus på enskilda delar i en metod. Hon berättar om läsforskning, sin kritik och sin rädsla för hur professionen väljer att angripa lässtrategier under ett par minuter med början 57.30  in i föreläsningen som finns på Svenska barnboksinstitutionens hemsida.

Mina 6:or och jag har precis som de flesta som undervisar i SO jobbat med valet i höst. En av delarna som ingick var att göra en radiopodd som vi sedan skulle lägga på vår klassblogg. Det gjorde vi och det var engagerade och driftiga elever som jobbade fram sina program. När radioprogrammen var klara jobbade vi med egenrespons och kamratrespons på den muntliga texten som de hade spelat in. Bakom en och samma uppgift finns många tankar, i uppgiften att jobba med kamratrespons till exempel. Tankar som ligger till grund för uppgiften. Först och främst är det vår läroplan som ligger till grund. Det är uppdraget vi har och det som ska genomföras, men vägen till målet kan se olika ut. Varför jag väljer vägen jag gör, det är den jag ska försöka sätta ord på!

Det är tankar som grundar sig i forskning och beprövad erfarenhet. Det är tankarna om bedömning för lärande där en del är att göra eleverna till varandras lärresurser. Genom att ta del av varandras arbete utifrån en form som är tydlig. Genom att det finns stödstrukturer för samtalet kan alla vara med och ta del. Christian Lundahl är en svenska forskare som jobbat med bedömning och som ger exempel på en metod för att arbeta med kamratrespons och det är att arbeta med ”checklistor” med kvaliteter för den aktuella uppgiften. Listan kan se olika ut beroende på uppgiften och beroende på det läraren vill uppmärksamma eleverna på. Det är viktigt att eleverna tränar på att hitta styrkor och svagheter men på ett sådant sätt att det inte sårar kamraten, utan genom att man lyfter fram saker som är bra och något man önskar ska utvecklas ( Bedömning för lärande, 2011).

Flera norska forskare som Olga Dysthe, Frøydis Hertzberg och  Hoel Torlaug Løkensgard samt Carolin Lidberg som är en svenska språkforskare, har sett att stödstrukturer och kamratrespons är viktiga redskap för att lärande ska ske.

Det är också vetskapen om att metasamtal, samtal om det som man lär sig, är viktigt för att förstå det man gör. Anne Palmérs forskning som visar att muntlig aktivitet som en resurs för elevers lärande, är ett viktig bidrag. Att prata om det vi gör och hur vi kan göra, om ord och begrepp, texttyper och så vidare det ger en bättre förståelse för det man gör. Genom metasamtal skapas ett gemensamt språk om det som ska läras.  Genom att ha omdöme om och värdera och tolka andras texter, muntliga som skriftliga så ger vi förutsättningar för eleverna att nå kunskapskraven. I svenska är kravet att kunna:

”Dessutom kan eleven ge utvecklade omdömen om texters innehåll och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet och kvalitet på ett relativt väl fungerande sätt.” Lgr 11 s.229

Det kunskapskravet leder mig och eleverna in i The big 5 tycker jag. Den metakognitiva förmågan och den, precis som de andra förmågorna pratar vi mycket om. Jag använder mig av The big 5 i min undervisning som ett sätt att synliggöra förmågorna för eleverna. Genom att vi lyfter fram dem och sätter ord på innehållet så skapar vi ett gemensamt språk och eleverna ges förutsättningar att knäcka skolkoden –dvs vilka kunskapskraven är, vad de innebär och hur de kan göra för att nå dem.

Sedan finns även Vygotskij med i uppgifterna. Så här beskrev jag den sociokulturella synen på lärande i en uppsats om kamratrespons för något år sedan:

Vygotskijs utvecklingsteorier handlar om att människor ständigt befinner sig under utveckling. Genom samspel med andra finns möjlighet att utvecklas mer än vad man kan göra ensam. Tillsammans med någon som kan mer närmar sig individen sin närmaste utvecklingszon, som Vygotskij beskrev som avståndet mellan det som personen kan prestera utan stöd och det som personen kan prestera med stöd av någon som kan (Säljö 2000). Det ska inte ske genom att individen lotsas fram, utan genom frågor som leder utvecklingen vidare. Den andra behöver inte vara en vuxen utan det kan även vara en annan elev. Vygotskij menade att i samspel med andra som kan mer kan individen klara mer än vad den kan göra på egen hand, och det leder till att det som man idag behöver stöd med klarar individen sedan själv och når därmed högre nivåer i sin egen utveckling (Bråten & Thurmann-Moe 1998:105). Genom ett dialogiskt samarbete blir språket det medierande redskap som gör att individen kan nå sin närmaste utvecklingszon. Säljö beskriver det så här: ”Språket är således ett kollektivt redskap för handling, som vi tar över för egna syften och sätter i arbete i våra egna projekt i social interaktion. Vi använder andras ord, och därmed indirekt deras tankar och föreställningar, och lägger in våra egna budskap i dessa” (2000:233). I ett sociokulturellt perspektiv på lärande ser man att kunskap konstrueras i en social praktik, där samtalet blir viktigt för hur individen lär sig i samspel med sin omgivning. Samtal kan beskrivas som ett sam-arbete mellan dem som är inblandade i sam-talet, det leder också till en situation där att sam-tala blir att sam-tänka (Säljö 2000:191)

 

Lgr 11 är den lärobok som är grunden för att genomföra min undervisning men för att jag ska kunna göra det bra behöver jag har grundat mina val av vägar till målet och förhållningssätt i något. Jag har formulerat min praktiska teori där jag har med många av de röster jag nämnt ovan.  När jag sedan möter föräldrar, lärare och studenter så är jag väl förankrad i vad och varför jag gör som jag gör i klassrummet. Det finns så mycket erfarenhet med in i mitt klassrum som jag kan lägga ihop med den som jag och kollegor bär med oss, vilket gör det tryggt att vidareutveckla undervisningen utifrån inspiration och tankar från andra.

Det händer så otroligt mycket i skolsverige och en vecka som fortbildningsveckan 44 är det extra synligt. Det är fantastiskt att bli inspirerad och fundera över görandet i klassrummet. I veckan lyssnade jag på Lotta Bohlin som berättade om deras pågående poesiprojekt. Det är ett arbetsområde som jag också är på gång att jobba tillsammans med mina elever. När jag nu fått ta del av Lottas tankar går jag hem och funderar över min undervisning. Hur jag tillsammans med eleverna ska ta itu med kunskapsområdet. Hur vi ska starta, genomföra och avsluta vårt tema. Förra gången blev det ett radioprogram. Inte för att radiopodden var ett ändamål i sig utan för att det var ett bra verktyg att jobba med den muntliga texten på. Digitala verktyg är just det tycker jag. Ännu ett redskap att använda i  lärandet, ett redskap som hjälper till att skapa kunskap här och nu.(Lotta Karlsson skrev ett väldigt tänkvärt inlägg på sin blogg om just det.)

När jag nu börjar fundera över nästa område kommer jag och eleverna precis som vanligt genomföra det på ett sätt som det stämmer med Lgr 11, min pedagogiska och didaktiska kompass och tro på teorier om lärande.

För min del är det viktigt att fundera över varför jag gör det jag gör och förankra det i teorier för lärande, för annars hade jag förmodligen surrat runt som en fluga mellan sockerbitar för att plocka det roligaste och bästa både här och där. Det finns ju så enormt mycket fantastiskt och roligt att välja på, och ännu fler saker blir det med alla tekniska möjligheter!

 

ps.

Några böcker som jag refererar till:

Bråten, Ivar & Thurmann-Moe, Anne Cathrine (1998). Den närmaste utvecklingszonen som utgångspunkt för pedagogisk praxis

Dysthe, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet: att skriva och samtala för att lära.

Dysthe, Olga, Hertzberg, Frøydis & Hoel, Torlaug Løkensgard (2011). Skriva för att lära
skrivande i högre utbildning.

Hoel, Torlaug Løkensgard (2001). Skriva och samtala: lärande genom responsgrupper. Lund: Studentlitteratur

Liberg, Caroline, Geijerstam, Åsa af & Folkeryd, Jenny Wiksten (2010). Utmana, utforska,
utveckla: om läs- och skrivprocessen i skolan.
Lundahl, Christian (2011). Bedömning för lärande. Stockholm: Norstedt

Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv.

I stormens öga – ett lärande spel

I vårt demokratitema  ”Jag och min omvärld” har vi jobbat med valet, demokratiska processer i elevers närhet och nu ska vi jobba med mänskliga rättigheter och barnkonventionen. För ett antal år sedan använde vi spelet I stormens öga från UNICEF till en halv tema dag och det kom jag på när jag skulle planera det här arbetet. Som tur var fanns spelet kvar. Jag tänkte att det skulle bli introduktionen till att prata om barnkonventionen och ett tillfälle att träna på att ta ställning till frågor och sedan fatta beslut.

bild_i_stormens_öga

i_stormens_öga

Det blev en introduktion och det blev så mycket mer! Det blev ett väldigt bra tillfälle att träna på direkt demokrati, framföra sina åsikter och lyssna på andra. Vi jobbade i två timmar med den kommunikativa förmågan

The_big_five

Bilden kommer Leif Mathisson i gruppen The big five på Facebook

kommunikativa_förmågan

Eleverna satt i grupper om 4 och fick olika uppdrag att ta ställning till. Genom att först själv fundera på för och nackdelar med olika beslut så fick man sedan diskutera i gruppen. Klassen skulle vara överens om det beslut som skulle fattas och vi växlade mellan två sätt att komma överens. Dels att grupperna skulle vara överens och sedan hade varje grupp en röst och dels att var och en hade en röst i stora gruppen när vi röstade. Det blev ett tillfälle att praktisera direkt demokrati i ett sammanhang. I elevernas utvärderingar var det en sak som kom fram som en positiv sak.

En annan sak som kom fram var att det var lärorikt att resonera sig fram till ett beslut och att det var intressant att lyssna på andras åsikter. Det är inte alltid lätt att fundera över vad man själv tycker, lyssna på andra och sedan fatta ett beslut. Innan spelet satte igång pratade vi om att det inte är en förlust att ändra sig om man tycker att det är någon som har andra argument som man tycker är bra. Genom att lyssna på andra kan man få nya tankar som gör att man vill ändra sig. Resonera sig fram till ett beslut är inte lätt så det blev även ett bra tillfälle att prata om samarbete och hur man kan få ett grupparbete att fungera. Spelet inböjd att träna på att se en sak ur olika perspektiv men också att fundera kring att beslut man fattar leder till olika konsekvenser. Många viktiga insikter och erfarenheter gjordes!

Det var fantastiskt att se 30 elever i år 6 jobba tillsammans mot ett mål. Barnkonventionen är nu presenterad och vi fick dessutom ett bra underlag till att prata om att ta olika perspektiv och konsekvenser av beslut. Nästa lektion ska vi fundera på vad barnkonventionen innebär. Vad det var vi fick veta genom de beslut vi tog i spelet och  på vilket sätt de hänger ihop med vilka rättigheter världens barn har.

När elever själva inser att de skapat praktik av teorin och dessutom kan sätta ord på det då har eleven själv blivit ägare till  kunskapen och att få vara med när det sker – det skulle jag beskriva som en riktig guldstund!

Föräldrautbildning om Lgr 11

Jag brukar använda föräldramöten till att visa föräldrarna det vi gör och hur vi gör det. Det kan vara hur vi räknar kort division, problemlösningsstrategier eller kunskapskrav. I år har det blivit ett annat upplägg eftersom jag har haft presentation för alla föräldrar, då vi på våra föräldramöten samlar alla föräldrar först innan vi går vidare till respektive klassrum. Vid de träffarna för f-2 och 3-6 har jag presenterat Lgr 11, kunskapskrav, förmågor och the big five på 15 minuter. Därefter har det varit ett fullt program av andra frågor. Jag fick önskemål från föräldrar om en fördjupningskurs vilket jag tyckte var en strålande idé!

Föräldrarutbildning
Välkomna till en kväll där alla föräldrar som önskar får möjlighet att få mer kunskap om dagens skola!
Det har skett många förändringar i skolan under de senaste åren. Våra kunskapskrav och betyg är ett tydligt exempel på det. Vilket kan göra att det är svårt att känna igen sig. Under kvällen kommer vi att:
– titta på skillnader mellan betygssystem
– titta närmare på kunskapskrav och förmågor
– ha Workshop – jobba med uppgifter som eleverna möter
– ha tid för att ställa frågor och föra diskussioner

 

Vi började med att titta på de olika betygssystemen som har varit och vilka skillnader det är på dem. Det är lätt att översätta dagens betyg till 1-5 gradering utifrån sin egen erfarenhet och det blir tokigt om man tänker att E är lika mycket värt som en 1:a var förr eftersom det är system som inte går att översätta.

Därefter tittade vi på the big 5 och funderade på vilka förmågor som man använder varje dag.Det blev intressanta diskussioner vid borden och vi kom även in på vilka förmågor framtiden kan tänkas kräva. När vi hade tittat på dem så gick vi över till att jobba med en uppgift som kräver många av förmågorna. En uppgift som skulle vara ett exempel på det som eleverna jobbar med i skolan. Jag hämtade den från skolverkets material Dino

.dino_1dino_2

Föräldrarna fick även de tillhörande faktatexterna och jobbade sedan med uppgiften. När de hade hunnit diskutera den fick de se elevsvar som var exempel från materialet. Elevsvaren var blandade på ett papper och uppgiften var att se hur de skulle placera in dem i en skala beroende på hur utvecklade svaren var. Precis den här uppgiften har jag gjort med elever tidigare. Det som hände då var att eleverna kunde ge massor av tips på hur de mest välutvecklade svaren kunde utvecklas vidare. Eleverna och jag skapade då en bild över hur man kan tänka kring att utveckla sina svar. Den bilden pratade föräldrarna och jag om.

enkel

För att visa samband mellan betygskriterierna och exempel på hur det skulle kunna se ut hade jag tryckt upp exempel på att visa samband ur kommentarmaterialet till kunskapskraven i Geografi. Föräldrarna fick tre olika texter om kunskapskravet om samband.

” I resonemangen beskriver eleven komplexa samband mellan natur- och kulturlandskap, naturresurser och hur befolkningen är fördelad”

geograf

De fick sedan diskutera vilken text som hängde i hop med vilket kunskapskrav. Se pp ovan. Mycket intressanta diskussioner.

Kvällen avslutades med en frågestund. Eftersom vi var så många så att det blev möjlighet till många frågor och diskussioner under hela kvällens gång så var det inte så många frågor kvar till slutet.

För min egen del var det väldigt givande att få ta del av alla de funderingar som föräldrar har om skolan och få en möjlighet att förklara och visa exempel på hur vi jobbar. Vill vi ha med föräldrarna och visa att vi är en proffesion att lita på tror jag det är viktigt att bjuda in till att få ta del av dagens skola. Inte för att kunna ta över pedagogens roll utan för att kunna lita på den. Okunskap leder till att alla åsikter grundas i den egna skolgången och det har hänt en hel del sedan dess. Det kunde vi konstatera när kvällen var slut. Jag tror att kunskap leder till trygghet och tilltro till professionen.

Så här citerar Marika Nylund Ek Barbro Westlund när det handlar om läsförståelse.

 

Jag tycker det stämmer även här!

Hem och expertgrupper- en modell för grupparbete

Det här med grupparbete är en utmaning att jobba med eftersom det inte alltid är lätt att få alla att vara delaktiga i arbetet tycker jag. Det är lätt att det slutar med att någon står helt ensam med hela arbetet. Jag har genom åren på alla sätt och vis försökt hitta former som göra att alla är med och tränar på att samarbeta i en grupp. Nu har jag hittat en form som verkligen fungerar!

Jag läste boken Stärk språket, stärk lärandet av Pauline Gibbon i somras. I boken får man många konkreta tips på hur man kan jobba för att stärka språket i en grupp samt många påminnelser om språkets betydelse i alla ämnen. Ett av tipsen handlade om grupparbeten i form av hem- och expertgrupper. Det innebär att klassen delas in ett antal grupper som kallas för hemgrupper. Därefter delas det ut olika fördjupningsområden som ska undersökas till var och en av deltagarna i hemgruppen. När alla har fått ett uppdrag bildas det nya grupper där deltagarna ska bli expert på sitt fördjupningsområde. De blivande experterna möts och börjar sitt arbete. Sedan när det är dags att redovisa går varje expert till sin hemgrupp och redovisar samt lyssnar på kompisarna som är experter på andra saker. Så här förklara Marie Andersson det i sin film om hem- och expertgrupper.

Det här har vi nu testat vid två tillfällen. Första gången jobbade vi med det i historia:

hem_och_expert

Vi kombinerade arbetet med att fundera på hur vi kunde gå till väga för att hitta svar på den här typen av frågor. Det blev en problemlösningsuppgift.

Jag valde att organisera det genom att göra lite större hemgrupper där det fanns två experter till varje fördjupningsområde. De båda experterna jobbade sedan i olika expertgrupper. Det blev ett väl fungerande sätt för när de fördjupade sig var det små grupper som skulle samarbeta och när de redovisade fick de höra liknande information två gånger samt om det var någon expert som var sjuk så fick gruppen ändå höra den informationen vid redovisningen.

När vi nu jobbade med det för andra gången så hade vi alla med oss erfarenheten från första gången. Det gjorde att jag kunde påminna alla om att det hade visat sig vara väldigt svårt att redovisa i hemgruppen om man inte såg till att man själv blev expert. Den här gången handlade arbetet om att fördjupa sig i ett av Nordens länder. Experterna jobbade intensivt med att samla information, träna på att redovisa och sedan genomföra redovisningen i sina hemgrupper. Det var stor skillnad mot första gången. Det krävs träning för att sådana här aktivitet ska bli bra, både jag och eleverna behöver få möjlighet att tänka om och göra på ett annat sätt.  

När jag läser elevernas utvärderingar om arbetet med hem- och expertgrupper så är det väldigt positiva synpunkter men som tur är kommer det även fram sådant som gör att vi kan utveckla vårt arbete vidare!

The big 5, matematik och att fånga stunden

För ett drygt år sedan hittade jag den här fina diamanten någonstans på nätet.  Diamanten

Det var det här gänget som delade med sig av den. Tur att det finns en dela kultur på sociala medier. Det underlättar arbetet enorm!  cc_diamanten

Ibland blir det inte av, det som man har tänkt sig. Men plötsligt händer det! Jag och mina elever gick igenom diamanten och pratade om vad de olika orden betydde. Efter det fick var och en fundera över vad man skulle vilja utveckla mer och om det var något som man kände sig säker på. Eleverna tog sedan med sina tankar när de skulle förbereda sina utvecklingssamtal. När vi jobbade med diamanten kom vi fram till att det var många svåra ord som vi skulle återkomma till.

Dagen efter jobbade vi med matematik och skulle avsluta en uppgift som vi hade påbörjat långt tidigare. Den uppgiften hade en ganska lång historia. Det var så att eleverna funderade på varför det alltid serverades en sorts mat. Utifrån det kom vi på att de kunde göra en undersökning och visa sina resultat i diagram för att se om det stämde. Det blev 4 områden som skulle undersökas och det blev två grupper som undersökte varje område

Diagram

På matematiklektionen dagen efter vi hade jobbat med diamanten skulle vi titta på elevernas diagram och se vad de hade kommit fram till. Vad berättar diagrammen för er? Var frågan som de skulle utgå ifrån. Eleverna satt i mindre grupper och letade information. O, vad de kom fram till mycket! Det visade sig att trots att två grupper använt samma information visade diagrammen olika resultat.Hur kunde det bli så? Vad kunde det bero på? Här fick vi tillfälle att tolka, värdera, reflektera, jämföra, se likheter och skillnader. Vi fick ett ypperligt tillfälle att kritiskt granska information och utifrån det fundera över undersökningar som görs och presenteras i tidningar och tv.

Vi såg att vi fick användning av väldigt många ord i diamanten. Nu fick vi innehåll till de svåra orden som vi hade funderade över! Vi kunde efter ett tag konstatera att vi hade varit inne i alla de 5 förmågorna under en och samma lektion!

Ibland har man förmånen att tillfällen uppstår vid rätt tidpunkt. Vilken tur att eleverna ville undersöka och se om deras antagande stämde mitt under vårt arbete med statistik och  vilken tur att jag inte hade presenterat diamanten innan. Det var nog trots allt någon mening med att den blev liggande i min ”att använda” hög!