Vart ska vi? Var är vi? Hur tar vi oss dit?

Vart ska vi? Var är vi? Hur tar vi oss dit?

Temaområdet är avslutat och den här gången genom bland annat skriftliga frågor. Under resans gång har vi pratat om målen, stannat upp och summerat vad vi kan för tillfället och vad vi behöver lära oss mer om. Bland frågorna som vi avslutade temat med fanns två från guldgruvan ”gamla nationella prov”. Det är riktigt bra att ha tillgång till dem. Jag får tillfälle att få hjälp med att utveckla min bedöma kompetens många gånger under läsåret. Eftersom jag stöter min förmåga att bedöma mot bedömningsmaterialet som då blir ett stöd tillsammans med diskussioner som jag och mina kollegor har. Frågorna Vart ska jag? Vad kan jag om bedömning och hur ska jag utveckla min kompetens vidare för att ge eleverna bra feedback får ständigt tillfälle att vara aktuella och närvarande.

När eleverna hade gjort sitt jobb och svarat på frågorna gjorde jag mitt jobb och skrev kommentarer till dem. Sedan var det dags att använda de summativa frågorna formativt.

Jag valde ut en av frågorna som jag hade bedömningsstöd till. Vi tittade på elevexempel och pratade om skillnaderna i svaren. Sedan var det dags för enskilt arbetet, för nu skulle eleverna återigen aktiveras som ägare till sin egen utveckling

I en och samma uppgift jobbade vi med 2 av nyckelstrategierna för formativ bedömning.  Sammanställningen finns med i texten om formativ bedömning i mattelyftet.

Uppgiften var;

1. Läs mina kommentarer på dina svar noga. Fråga om du inte förstår vad jag menar.

2. Läs ditt svar på frågan …

3. Läs elevsvaren igen och fundera över var ditt svar skulle passa in, på vilken nivå

4. Skriv ner din reflektion. Var passar ditt svar in? Varför? Vad skulle du behöva för att ta dig till nästa nivå?

Det här var inte första gången vi pratade om det här eller tittade på elevexempel  och träning ger helt klart färdighet. Genom att ge strukturer och förutsättningar som leder till att aktivera eleverna som ägare av sin egen utveckling så blir de ägare. Det var många kloka tankar som delades och insikter som gjordes.

Att synliggöra lärandet.  Att äga sin egen utveckling – är det möjligt? Absolut säger jag. Det är inte att slösa med undervisningstid när man pratar metakognition och synliggör lärandet. Det är snarare tvärtom väl investerad tid eftersom det inte tar så lång stund, men det ger massor! Jag upplever att det ger eleverna förutsättningar till att ta enorma kliv vidare, men också tillfälle att stanna upp och fundera över vilka strategier som tagit en dit man är just nu och om de strategierna är hållbara. För min del hade det inte varit möjligt att jobba som lärare utan att visa eleverna hur skolkartan ser ut och var målet är. Det är inte bara jag som behöver veta vart vi ska, vart vi är just nu och möjliga vägar som tar oss till målet. Skolkoden är inget jag vill behålla för mig själv och som eleverna ska försöka gissa sig till.

”Mitt svar är på den här mellan nivån. Om jag skulle skriva det idag hade jag utvecklat mer om hur man skulle fatta beslutet. Men jag har utvecklat mycket mer nu än förra gången. Nu vet jag hur jag ska göra när jag skriver nästa gång! Får jag skriva svaret igen och göra så?”

Japp, elever kan äga sin egen utveckling!