Chambers metod i nytt sammanhang

Aidan Chambers har utvecklat en numera välkänd struktur i hur man kan genomföra boksamtal för att få läsaren att bli en tänkande läsare. Han menar att väl fungerande boksamtal hjälper eleverna att sätt ord på sin läsupplevelse och genom det utveckla sin kommunikativa förmåga. Det leder i sin tur till att förmågan att  kunna uttrycka sig och samtala om olika saker i livet. Strukturen har jag använt många gånger i boksamtal tillsammans med mina elever när vi har haft boksamtal om skönlitterära böcker. Metoden som Aidan Chambers har arbetat fram kallar han ”Tell me”, på svenska ”Jag undrar”.

Strukturen  för samtal ser ut så här:

Jag undrar…..

….. var det något du  gillade?

….. var det du inte gillade?

…..  var det något du inte förstår?

…. lade du märke till några mönster eller kopplingar?

Mönster och kopplingar inom skönlitteratur kan vara inom:

  • Inom texten -upprepningar, rim rytm
  • Text till text – genre, intertextualitet ( hur olika texter anspelar på andra texter)
  • Text till sig själv – erfarenheter anknytning – vad känner jag igen hos mig själv?
  • Text till omvärld – t ex vilken omvärldskunskap är det vi behöver för att förstå

Tillsammans med eleverna valde jag oftast att göra fyra spalter på tavlan där vi samlade våra tankar i stödord. Utifrån det vi sedan hade sammanställt såg vi många trådar att dra i för att få en bra diskussion om boken vi hade läst.

Metoden är väldigt användbar på andra texter också. Jag har förmånen att vara en del av teamet som håller i handledarutbildningen på Linnéuniversitet för handledare i Läslyftet. Våra träffar handlar både om ämnesdidaktik men också om teorier om handledning och praktisk användande av modeller att omsätt i handledningssituationer på hemmaplan. Den här gången har vi använt Chambers modell ur ett handledningsperspektiv utifrån muntlig text. Det visade sig vara ett bra verktyg.  Chambers modell fungerade alldeles utmärkt  även på andra texttyper än den skönlitterära.

Vi valde att applicerar frågemodellen på föreläsningar:

  • Vad tyckte du om i fråga om idéerna i föreläsningen
  • Vad tyckt du inte om
  • Finns det något du undrar över som rör idéerna i föreläsningen eller samtalet
  • Vika kopplingar ser du mellan olika idéer? Vilka kopplingar ser du till egna erfarenheter? Vilka mönster uppfattar du i vårt samtal?

Det blev intressanta diskussioner och reflektioner om de föreläsningar som alla hade lyssnat på. Deltagarna i gruppen turades om att vara samtalsledare för att samtalet skulle ledas av någon med ansvar att hålla fokus. De fyra olika infallsvinklarna att se på den text man har tagit del av, i det här fallet muntlig text,  gjorde att det gruppen hade något att luta sig emot. Det tror jag gjorde att det blev fokus på innehåll och att reflektionerna fördjupades. Det är dessutom en enkel metod att förhålla sig till då det är få punkter att komma ihåg. Inför kommande träffar på hemmaplan har alla nu fått prova på en modell som är direkt omsättningsbar till texter och filmer i läslyftets moduler men också direkt in i klassrummet tillsammans med eleverna vid andra textsamtal än skönlitterära.

Metoden kan formuleras om för att passa in i olika sammanhang och där fungera väl upptäckte vi. Hade jag jobbat tillsammans med elever hade jag direkt provat på att jobba med metoden vid läsning av faktatexter eller efter att ha sett en film. Nu kommer jag använda metoden i de sammanhang jag ingår i nu. Jag har ytterligare ett redskap att använda vid samtal om  text, muntlig som skriftlig, Det är precis det här som är poängen med metoder tänker jag. Fundera över dem, anpassa dem och sedan omsätta dem i sammanhang där de uppfyller en viktig uppgift, även om inte metoden används på det sätt som kanske var ursprungstanken!

Vad har du gjort på jobbet idag?

– Vad har du gjort på jobbet idag? frågar arvingen. – Mycket, jag måste har gjort massor för jag är helt slut i huvudet. Men vad har jag egentligen gjort? Jag måste tänka efter.

Som lärare hade jag aldrig svårt att svara på det. Handfast. Tydligt och direkt i reaktionerna. Respons från elever var omedelbar, högen som skulle rättas väldigt tydlig och planeringarna för morgondagen ej möjliga att skjuta på en enda sekund. Idag har jag varit igång hela dagen men när jag sak sätta ord på det på en kort stund hittar jag inga. Jo, en sak som gav en omedelbar respons – jag visade ett digitalt verktyg som en rektor ville använda på en konferens. Det var uppskattat. Insåg att jag nog behöver bli bättre på att stanna upp och se vad det är jag gör där vid skrivbordet

Idag har jag:

  • Haft väldigt intressant samtal med elevhälsochefen om inkludering. Det är en väldig förmån att jobba nära varandra. Eleven i fokus ur elevhälsoperspektiv och systematiskt kvalitetsarbetesperspektiv.
  • Fixat inbjudan och gjort förberedelser för att träffa kommunens förstelärare i ett nätverk. En sak som varit viktig för förstelärares arbete enligt utvärderingar har varit att ha möjlighet att ingå i ett nätverk där erfarenheter byts och inspiration ges. Idag gick inbjudan ut.
  • Planerat inför en heldag där politiker, förvaltning och rektorer/förskolechefer möts. En gång per halvår genomförs en viktigt dag. Planering pågår för att det ska bli en givande och lärorik dag för många delar av styrkedjan.
  • Lagt sista handen vid informationsblad och övrigt material till läralönelyftet. Funderar lite på hur många timmar av min tid som gått till lärarlönelyftet. Planering, diskussioner, inläsning, samtal med skolverket, diskussioner igen osv Det är många arbetstimmar i varje kommun, för varje förvaltning och för varje skolledare. Hur genomför man det här på allra bästa sätt? är en återkommande fråga.
  • Visat digitalt verktyg för skolledare. Det blir bra till en kommande konferens som hen ska genomföra.
  • Fått en väldigt bra genomgång om möjligheter och svårigheter med organisation i flera av våra verksamheter. Som kvalitetsutvecklare spänner sig mitt område från förskolan till gymnasiet och Vux. Väldigt spännande och mycket att lära. Ett av mina första uppdrag handlade om kvalitetsarbete i särskolan.
  • Haft intressant samtal om vad som är kvalitet. Hur vi får fram kvaliteten i våra verksamheter i våra systematiska kvalitetsredovisningar.
  • Förberett en fråga inför fackligt möte
  • Fått iväg våra frågor till kommande kvalitetsavstämning  till våra rektorer/förskolechefer.
  • Börjat läsa rapporten från Skolinspektionen om förskolans arbete som kom idag. Direkt drog tankarna igång om hur vi kan använda detta i vårt arbete i förskolans nätverk.
  • Sammanfattat gårdagens första träff med PraEst och språklärarna i kursen vi har kört igång om språkutvecklande arbetssätt i alla ämnen.En variant på läslyftet som jag håller i. Började förbereda nästa träff.

Det var nog det.

card-catalog-194280_1280.jpg

Många, många lådor att hålla koll på alltså många olika projekt igång. Men många av aktiviteterna går tätt in i varandra och stöttar varandra. Ibland behöver jag helt klart stanna upp och tänka till för att hitta rätt låda. Att jobba så är ett väldigt roligt jobb måste jag säga, men det krävs lite träning i att inte få feedback på arbetet direkt från eleverna  – de som är verksamhetens fokus!

– Vad har du gjort på jobbet idag? En hel del måste jag säga. En lång lista på saker. Bland annat…

Det är inte så dumt att stanna upp och sammanfatta det man har gjort under en stund. I flödet av görandet är det lätt att en känsla av att inget blir gjort/ blir klart tar överhand. Ska försöka sammanfatta oftare.

En dag på förvaltningen. En dag i en kvalitetsutvecklares dagbok!

 

Att våga kasta sig ut – 6 månader senare

I 6 månader har jag nu haft mitt uppdrag som kvalitetstutvecklare/Bitr utbildningschef. För mig var det ett steg att ta som var i jämförelse med ge sig ut på en seglats runt havet där inget är förutsägbart. Lämna det trygga, det säkra och det lagom oförutsägbara. Under de första månaderna efter att jag hade bestämt mig för att våga kasta mig ut i det okända rann tårarna varje gång jag sa att jag skulle lämna klassrummet. På riktigt. Lämna klassrummet. Jag som är lärare.

Jag tycker att läraryrket är fantastiskt och jag stormtrivs i ett klassrum tillsammans med elever. Det finns inget som slår upplevelsen att få dela ögonblicket och möta blicken när det glittrar i ögonen på en elev som just har förstått något svårt och som har utmanat sig själv i att lära nytt och lyckats.

Det valde jag att lämna. Och jag har inte ångrat mig en sekund än. Även om jag saknar eleverna. När terminen började var det första gången på 20 år som jag inte förberedde ett klassrum och mottagandet av en grupp elever. Det var en väldigt konstig känsla. När jag klev in i klassrum på våra skolor i kommunen hade jag lite svårt att lämna dem igen. Det finns så mycket roligt jag skulle kunna göra tillsammans med elever. Istället har jag nu fått planera och genomföra många intressanta och roliga saker tillsammans med lärare och rektorer/förskolechefer istället. Det är inte alls dumt det heller! Lärande är fortfarande mitt huvuduppdrag.

Jag har fått lära mig så enormt mycket på 6 månader. En helhetssyn på skolan som jag har saknat inser jag nu. Perspektivet har vidgats, förståelse för att vissa beslut måste fattas, åsikter som jag inte hade uttryckt som lärare i klassrummet har jag nu en annan bakgrundskunskap till och en förändrad syn på. Helheten hade jag haft glädje av i mitt  jobb som lärare ser jag nu. Precis som jag har väldigt glädje av mina kunskaper om att jobba tillsammans med barn och ungdomar i detta jobbet.

Vad gör du på jobbet? är en fråga som jag numera ofta får. I början var den lite svår att svara på. Nu är det inga som helst problem. Många intressanta uppdrag. Lärarlönelyftet, Läslyftet, Nyanländas lärande – riktad insats från skolverket, skolinspektion, nätverk för förstelärare, nätverk tillsammans med förskolechefer och förskolelärare om kvalitetsarbete och det systematiska kvalitetsarbetet på förvaltningsnivå. Och lite till. I en liten kommun är man få att lösa många uppgifter men det ger också en insyn och kunskap om mycket. Det är fantastiskt lärorikt.

Det hade inte gått att hålla sig flytande i detta uppdrag om jag inte än en gång har förmånen att få jobba i ett team där man jobbar tillsammans, stöttar  och hjälper varandra. Värme och omtanke med vårt uppdrag i fokus är en bra beskrivning. Ett team där ordet tillsammans är ledordet. Vi blir bättre tillsammans. Ett ord som i alla tider varit viktigt för mig och än en gång möter jag en chef och kollegor som också tycker precis så!

If you never

När jag tvekade som mest över att lämna klassrummet och eleverna så sa en klok 11-åring till mig: Men mamma, är det inte det livet handlar om? Att lära sig nya saker! Och det hade hen väldigt rätt i. Det är ju det jag säger hela tiden utom just då när det kändes väldigt osäkert.

Jag är glad att jag vågade anta utmaningen att kasta mig ut på okänt hav mot ett äventyr där jag varje dag får lära mig nya saker. Och den dagen längtan till en elevgrupp och att vara närmare elevens lärande blir för stor då hoppas jag det finns ett klassrum till mig igen!

En har ont i magen..

En har ont i magen.

En är fylld av förväntan.

En är orolig för ny skola, nya klass och tänk om hen inte får några kompisar.

En är nyfiken.

En är ledsen.

En är fylld av lust att lära. För nu ska det svåra förstås.

En är nervös.

En har precis lärt sig några ord på svenska.

En är uppgiven. Förväntan är låg på att få lära sig något nytt. Det är så lätt i skolan.

En vill börja på nytt.

En är rädd.

En är lättad och lycklig för nu börjar skolan igen.

 

Det närmar sig skolstart. Ett nytt läsår med massor av nya kunskaper att lära, kunskaper att använda och människor att möta.  Många små och stora som har olika tankar om det kommande läsåret.

Jag tror att vi alla tänker och gör allt vi kan för att alla elever ska känna sig välkomna, vara en del i gruppen och få vara och växa som den unika egenart av den person som var och en än är. Ändå är det i den intensiva skolstarten men också sedan i den intensiva vardagen lätt att fastna i görandet. Göra saker som man brukar för att det brukar bli bra, utan att stanna upp och tänka efter om det är bra i den här gruppen, för den här eleven och eller i den här situationen. Hur rutinerad och engagerad man än är i den rollen man har.

Det kanske inte är så dumt att alla stannar upp och fundera över:

– Hur har du planerat för att möta alla dessa olika individer som kommer till dig?

– Hur har ni i arbetslaget planerat för att möta alla på bästa sätt?

– Hur har ledningen på enheten planerat för att ta emot alla dessa små och stora elever och vuxna som ska mötas varje dag för att läsåret ska bli ett riktigt, riktigt bara läsår för alla?

– Hur har ni på förvaltningen planerat för att förutsättningarna ska bli så bra som möjligt?

Det är ett stort ansvar vi har, alla vi som på något sätt jobbar i skolans värld! Men vilken fantastisk möjlighet att vara med och skapa förutsättningar för att varje individ ska få skaffa sig kunskaper, utveckla förmågor och genom möten och kommunikation med andra komma så långt som är möjligt för var och en!

Innan eleverna kliver in i våra skolor är det nog bra att ha funderat över vilka kännetecken som visar att vi är på väg åt den riktning som vi har planerat för – hur kommer det att se ut när vi är i mål? Och vad gör vi om vi inte ser det vi förväntar oss under läsårets gång? Hur kan vi då planera om?

Varmt välkommen läsåret 2016/2017!

 

Bygga tema av kunskapskraven

För några år sedan fick jag utmaningen att ta emot elever från flera klasser när de skulle börja årskurs 6. För att klara det var jag tvungen att se över min undervisningen.

De dokument och de tankar som jag jobbade fram då har följt med mig sedan dess för jag såg att det var ett bra sätt att hantera läroplanens alla kunskapskrav. Jag behövde organisera min undervisning så att de uppgifter jag gav eleverna skulle stödja flera kunskapskrav.  Jag har många gånger ”planerat med mig själv” då jag har undervisat i många av de ämnen eleverna i åk 5-6 har. Men jag har även samarbetat och skapat tema tillsammans med kollegor. Det sista är något jag föredrar helt klart. Kunskaperna verkar bli mycket djupare när sammanhanget blir mer begripligt och man jobbar med områden ur flera ämnes perspektiv på en gång. Förståelsen blir djupare.

Så här gjorde jag:

  1. Jag tittade över alla kunskapskrav i de ämnen som jag undervisade i.

När jag hade lyft fram dem som stödord i mitt dokument satte jag igång att se vilka beröringspunkter jag kunde hitta.

2. Jag byggde teman att arbeta med under året och jag funderade över vilka områden i svenska som också kunde ingå. Skrev, funderade och ändrade.

3. När jag hade kommit fram till  mina teman började jag göra mina pedagogiska planeringar. Jag gjorde inte dem helt klara utan när jag hade en struktur och tanke bjöd jag in eleverna på olika sätt.

PP_jag_och_min_omvärld
Exempel på pedagogisk planering – från 2012

3. Vår organisation på skolan jag jobbade på förändrades under åren och vi jobbade tillsammans med en klass i två år. Det gjorde att när vi lämnade över klassen behövde vi ha lite koll på det centrala innehållet. Vi gjorde en indelning av det centrala innehållet som varje år utvärderades. Jag tog emot eleverna i år 5 och kunde då bygga mina teman utifrån de områden som fanns med i år 5 och 6. Vi gjorde en indelning för Teknik/No  och en för SO.

år_4.png
Årskursöversikt för åk 4-6 Teknik och No

Ord och begrepp för att benämna och samtala om tekniska lösningar ska det stå på sista raden.

årskursindelning
Årskursöversikt för åk 4-6, SO

 

Det här blev stödstrukturer för mig i mitt arbete som sparade mycket tid och gav mig hjälp att hålla fokus på målet vi skulle ta oss till. Tillsammans med underlag att dokumentera elevernas kunskaper ( vi hade inget bra digitalt system) blev det ett för mig väl fungerade sätt att planera, genomföra och dokumentera undervisningen.

 

Att göra teori till praktik

Jag fick några frågor för ett bra tag sedan. Frågor som jag inte direkt kunde ge ett svar på då men som inte har velat lämna mig utan att bli besvarade och därför har jag fortsatt att fundera över dem.

”Hur gör du för att omsätta forskning i praktiken? Det verkar så lätt för dig att göra teori till praktik – hur tänker du när du använder teorin?

Det vi ska göra i skola idag ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Men vad innebär det i min praktik att det är vetenskapligt förankrat? Hur omsätter man teorier in i praktiken? Det var riktigt bra frågor som min kollega ställde. Frågor som jag inte hade funderat så mycket i den mening  – hur gör jag?

Idag hittade jag svaret på frågorna i form av ett citat som jag hade sparat i en gammal kalender.  När jag läste citatet insåg jag att det är precis så jag gör. Det var inte ett citat för den tiden kalendern visade, utan det var ett citat som beskrev min syn på kunskapsutveckling och som jag har levt sedan dess utan att tänka på det.

Citat av Hans-Åke Scherp

 

Jag tar del av teorier – ofta och gärna. Jag tar också del av metoder som grundar sig i teorier för det som man kommer fram till i olika sammanhang intresserar mig mycket men inte alltid som ett recept att använda rakt av. Utan som en ingång för att tänka efter varför det skulle kunna passar in i  min undervisning. Det blir viktigt att tänka på  hur jag kan omsätta det för att erbjuda elever ännu bättre förutsättningar att lära nytt och hur det kan göra mig till en bättre pedagog genom att jag skaffar mig mer kunskap och inspiration i området. Genom att ta del av teorier får jag med fler röster in i min praktik på ett sätt som jag blir hjälpt av. Här på bloggen finns bland annat många texter om läsning, skrivande och kamratrespons. I alla de texter finns det teorier med, inte alltid framskrivna men de finns där i bakgrunden som stöd för mig när jag planerat min undervisning.

När jag läser citatet får jag också svar på varför jag då och då går ingång och blir frustrerad över diskussioner som handlar om att anamma en metod rakt av, se något som en quick fix utan att fundera över vad det man gör kan leda till. Genom att kopiera en metod utan att vara insatt i teorin bakom, eller utan att funderat över om görandet kan få andra konsekvenser än dem man tänkt sig gör mig orolig, för elevernas skull.

Varför val görs för att bedriva undervisning utifrån styrdokumenten behöver man fundera över tycker jag. Det är frågor som för mig har varit väldigt viktiga och som funnits med i tankarna när jag försökt skapa en praktik som ger förutsättningar för alla elever att komma riktigt, riktigt långt i sin kunskapsutveckling. Längre än vad var och en tror är möjligt från början.

Jag har klivit ur klassrummet och det direkta mötet med eleverna för att istället jobba tillsammans med rektorer/förskolechefer och förvaltningspersonal. Jag tar med mig mina svar på frågorna ovan, in i mitt nya uppdrag som kvalitetsutvecklare. I uppdraget fortsätter jag att utgå från forskning, beprövad erfarenhet för att  på så sätt skapa förutsättningar för egen och andras kunskapsbildning och next practice!

Tack snälla kollega för att du ställde frågan och utmanade mig i tanken. För mig, och jag tror för många andra, är den är viktig för att vi ska kunna bygga en bro mellan teori och praktik. Den bron är lättare att bygga om vi sätter ord på det vi gör och hur vi gör.

 

 

Värdeskapande lärande

Idag skriver vi, forskare och pedagoger,  en artikel på Göteborgspostens debattsida som handlar om värdeskapande lärande. Det är något som jag har skrivit en del om här på bloggen (länk till inlägg om värdeskapande) men också på bloggen Skola365.com  Vi är många som har sett att kunskap fördjupas och att engagemang ökar när man börjar ställa frågan: för vem kan vår kunskap ha värde för? Det kan vara i det lilla eller i det stor det spelar inte en avgörande roll utan just insikten om att min kunskap är viktig leder till ett fördjupat intresse för att lära ännu mer!

Bäckaslövskolans stjärnord

Skola 365

Värdeskapande lärande vad är det? Är inte allt av värde det vi gör i skolan? Det är det alldeles säkert men det som inte alltid är säkert är att eleverna ser att det vi gör har ett värde och när inte det blir uppenbart är det lätt att eleven tappar anknytningen till skolan.

Jag har precis tagit steget ut från klassrummet och börjat jobba på förvaltningsnivå efter 20 år som lärare för elever i år 4-6. Det är en omtumlande resa. Att lämna eleverna var inte lätt men att få fortsätta skapa goda förutsättningar för många elever är en spännande utmaning. I mitt nya jobb som kvalitetsutvecklare/ Bitr utbildningschef har jag bland annat ett uppdrag i ett projekt som handlar om att minska avhoppen från gymnasiet. Lessebo kommun är med i projektet som heter Plug-In.

Plugg- In är ett EFS finansierat projekt som ett flertal av regionerna i Sverige är…

View original post 882 fler ord

Det handlar om läsning

Hur gör vi för att få våra barn och ungdomar att läsa mer? I skolan jobbar vi allt mer intensivt med att få allt fler att förstå mer av de texter som läses. Vi går läslyft och vi pratar om läsförståelsestrategier. Läsningen i hemmet minskar och ska vi öka läsförståelsen behöver vi samarbeta – alla som är berörda. Skola, hem, bibliotek och alla som kan vara läsande förebilder!

Det handlar om läsning är ett program som handlar om att bokläsandet och läsförståelsen har minskat hos våra barn och ungdomar. I beskrivningen av programmet står det så här:

Bokläsandet och läsförståelsen bland unga i Sverige har minskat, trots att läsning är en avgörande faktor för hur man lyckas i samhället. Vi tar upp problemet och diskuterar hur unga kan bli bättre på att läsa. Hur kan man jobba med läsning hemma och i skolan för att öka läsförståelsen?

Jag hade den enorma förmånen att få vara en av gästerna och prata om detta viktiga ämne. Bland annat Barbro Westlund, Stefan Holm och Maria Moares delar många intressanta kunskaper.  Det är ett program som riktar sig till föräldrar och som innehåller väldigt många tips och tankar om läsning och hur man kan hjälpa sina barn till att bli läsare.

Det_handlar_om_läsning

 

Programmet Det handlar om läsning finns på urplay.se

Det är absolut ett program som man kan tipsa föräldrar om. Genom programmet kan man få råd, stöd och pepp till att läsa och prata om det lästa tillsammans med sina barn!

Tillgänglighet – finns det en gräns?

Jag har funderat på det där med att vara tillgänglig och vad det gör med mig. Det har genom åren varit viktigt för mig att vara tillgänglig genom att till exempel besvara frågor och funderingar från föräldrar, kollegor och chefer relativt omgående. För att underlätta och  göra det enkelt för mig själv ordnade jag så att jobbmejlen fanns i den privata mobilen. Inte för att det var ett krav utan för att jag tyckte det var praktiskt.

Min inställning till tillgänglighet gjorde att jag vande min omgivning vid att jag svarade snabbt, jag vande mig själv vid att det var så det skulle vara och jag vande mig vid att befinna mig i en kontext där mejlkorgen ständigt och jämt fylldes på. Hela tiden. Det var inget jag funderade så mycket på eftersom det var så det var.

Härom året började jag tycka att det var ohållbart. Stressat läste jag mejl och ibland var det mejl av arten som gjorde att blodtrycket sköt i höjden. Svarade jag då blev det sällan bra. Jag började också ärva vanor från andra pedagoger som jag själv inte var bekväm med. Tillgänglighet på den privata mobilen. Sjukanmälan, frågor och önskemål droppade in när jag nu hade föräldrar som använde en kanal till mig, som jag inte hade önskat.  Plötsligt var jag tillgänglig på ett sätt som gjorde att  jag inte kunde pausa eftersom min mobil oftast är där jag är,  även när jag tränar eftersom mobilen är min träningskompis och podlevernatör.

Det började bli för stressigt och jag hade väldigt svårt att sätta gränser. Tillslut bestämde jag mig för att förändra min tillgänglighet.  Vid ett föräldramöte berättade jag om hur jag ville vara tillgänglig. Att jag ville använda mejlen och inte sms. Jag önskade också att frågor som man kan få svar på av sina barn och genom att läsa veckobrev uppskattade jag att man sökte svar på genom de vägarna. Jag slutade mejla på kvällar om det inte var nödfall och jag försökte låta bli att besvara mejl på helger. Det lyckades inte alltid men det blev mycket bättre.  Läsa mejl var ofta helt ok men genom att släppa mitt eget krav på att svara direkt så blev det också mer genomtänkta svar och ytterst sällan svar i affekt. Det här var beslut som minskade min stress. Jag hade tagit kommandot eftersom det är ju jag och bara jag som kan styra över mitt sätt att hantera tillgängligheten.

Nu finns jag i en annan kontext. I den här finns det en helt annan mejlkultur och plötsligt ser jag vad det gör för mitt välbefinnande. Jag får oombett ett stöd i att ta paus och underförstått tolkar jag det som en signal att det är ok att sätta på pausknappen ibland i informationsflödet. Det kommer ytterst sällan mejl från kollegor och chef under helger och ganska sällan sent på kvällar. Nu tror jag inte att alla människor är som jag men jag kan också tänka mig att det finns en och annan till där ute som faktiskt precis som jag ibland kan ha svårt att avstå att flippa in på mejl, tänka jobb eller ta del av jobbet på många av dygnets timmar. För min del har det varit väldigt bra med en stödstruktur att fortsätta min goda intention att sålla bort det som stressar mig.

Jag har äntligen börjat använda en riktigt bra funktion som finns i mejlprogrammet. Fördröjning. Jag kan skriva mina mejl när det passar mig men jag behöver inte skicka iväg dem förrän arbetstiden börjar om det inte är något väldigt akut.  Jag har nämligen haft lite svårt att bara lägga mejl i utkorgen för då är det ett moment kvar och som ska göras sen och till sen kommer jag aldrig känns det som. Dubbelt kan tyckas men mig stressar det inte när jag själv kan styra över min tid och jobba när det passar. Men för mig blir det viktigt att inte bidra till att förändra en mejlkultur som jag själv upplever hjälper till att hantera stress.

tillgänglighet_2

I det enorma informationsflödet vi finns i och den tillgänglighet som vi är en del av är det kanske dags att fundera lite på vad den gör med oss. På en konferens nyligen mötte jag en chef som sa: Jag mejlar aldrig efter klockan 17 och på helgen. Jag vill visa mina medarbetare att jag respekterar att deras arbetstid är slut för dagen. Men att jag själv sedan väljer att jobba andra tider, det är ett eget val jag gör.

Vad gör den inställningen med en organisation och dess välmående? Spelar den roll? Eller är det helt och hållet upp till den enskilde individen att ta eget ansvar?

 

Komplementär hållning

Ibland möter man begrepp som gör att ett perspektiv byte behöver ske. Begreppet rör om i den ordning som man har sett världen genom. Den nya kunskapen kan inte direkt assimileras in i tidigare förståelse utan den tidigare förståelsen behöver kanske byggas om. Byggas på nytt. Jag stötte på ett sådant begrepp i veckan – komplementär hållning.

Vi pratar mycket om likvärdig skola och det kompensatoriska uppdraget. I Lgr 11 står det:

En likvärdig utbildning
Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper.
Skollagen föreskriver att utbildningen inom varje skolform och inom fritidshemmet ska vara likvärdig, oavsett var i landet den anordnas. Normerna för likvärdigheten anges genom de nationella målen. En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.
Lgr 11 s. 8

Likvärdighet innebär inte likformighet, att alla ska göra lika, utan att alla ska få förutsättningar att nå målen och därför har vi i skolan ett kompensatoriskt uppdrag.

Jag sitter på en föreläsning om  Interkulturellt skolledarskap med Pirjo Lahdenperä som är professor i interkulturell pedagogik.  En väldigt bra föreläsning som väcker många tankar. Bland annat en fundering om komplementär hållning och då i motsats till kompensatorisk hållning.

IMG_9039
Interkulturellt – beskrivning.

I föreläsningen lyfts begreppet komplementär hållning. Det hon menade var att vi idag utgår  från kompensatorisk hållning och  letar efter de ”fel” som finns i barnets omgivning eller alternativt hos barnet. Vi ska kompensera de brister som vi anser finns för att målen ska vara möjliga att nå.Om vi i vårt uppdrag istället  utgår från komplementär hållning och ser de möjligheter som finns hos varje individ, det som varje individ tar med sig till skolan,  då letar man inte efter det som är fel utan det som man kan komplettera med vilket gör att man ändrar fokus.  Vi letar möjligheter istället för brister. Vad händer med vårt förhållningssätt då?

IMG_9040

Det här väckte många tankar hos mig. Spelar begreppen stor roll? Vad skulle det göra med våra verksamheter om vi börjar se vårt uppdrag ur  komplementär hållning istället? Skulle vi bemöta människor på ett annat sätt? Skulle förmågor och möjligheter hamna i fokus istället för brister och problem? Kan vi använda det i alla sammanhang i våra möten med  i skolans värld.

Står begreppen mot varandra? Eller kan de användas tillsammans?

För min del väckte det många tankar. Komplementär hållning är definitivt ett begrepp som jag behöver fundera mer över.