En har ont i magen..

En har ont i magen.

En är fylld av förväntan.

En är orolig för ny skola, nya klass och tänk om hen inte får några kompisar.

En är nyfiken.

En är ledsen.

En är fylld av lust att lära. För nu ska det svåra förstås.

En är nervös.

En har precis lärt sig några ord på svenska.

En är uppgiven. Förväntan är låg på att få lära sig något nytt. Det är så lätt i skolan.

En vill börja på nytt.

En är rädd.

En är lättad och lycklig för nu börjar skolan igen.

 

Det närmar sig skolstart. Ett nytt läsår med massor av nya kunskaper att lära, kunskaper att använda och människor att möta.  Många små och stora som har olika tankar om det kommande läsåret.

Jag tror att vi alla tänker och gör allt vi kan för att alla elever ska känna sig välkomna, vara en del i gruppen och få vara och växa som den unika egenart av den person som var och en än är. Ändå är det i den intensiva skolstarten men också sedan i den intensiva vardagen lätt att fastna i görandet. Göra saker som man brukar för att det brukar bli bra, utan att stanna upp och tänka efter om det är bra i den här gruppen, för den här eleven och eller i den här situationen. Hur rutinerad och engagerad man än är i den rollen man har.

Det kanske inte är så dumt att alla stannar upp och fundera över:

– Hur har du planerat för att möta alla dessa olika individer som kommer till dig?

– Hur har ni i arbetslaget planerat för att möta alla på bästa sätt?

– Hur har ledningen på enheten planerat för att ta emot alla dessa små och stora elever och vuxna som ska mötas varje dag för att läsåret ska bli ett riktigt, riktigt bara läsår för alla?

– Hur har ni på förvaltningen planerat för att förutsättningarna ska bli så bra som möjligt?

Det är ett stort ansvar vi har, alla vi som på något sätt jobbar i skolans värld! Men vilken fantastisk möjlighet att vara med och skapa förutsättningar för att varje individ ska få skaffa sig kunskaper, utveckla förmågor och genom möten och kommunikation med andra komma så långt som är möjligt för var och en!

Innan eleverna kliver in i våra skolor är det nog bra att ha funderat över vilka kännetecken som visar att vi är på väg åt den riktning som vi har planerat för – hur kommer det att se ut när vi är i mål? Och vad gör vi om vi inte ser det vi förväntar oss under läsårets gång? Hur kan vi då planera om?

Varmt välkommen läsåret 2016/2017!

 

Bygga tema av kunskapskraven

För några år sedan fick jag utmaningen att ta emot elever från flera klasser när de skulle börja årskurs 6. För att klara det var jag tvungen att se över min undervisningen.

De dokument och de tankar som jag jobbade fram då har följt med mig sedan dess för jag såg att det var ett bra sätt att hantera läroplanens alla kunskapskrav. Jag behövde organisera min undervisning så att de uppgifter jag gav eleverna skulle stödja flera kunskapskrav.  Jag har många gånger ”planerat med mig själv” då jag har undervisat i många av de ämnen eleverna i åk 5-6 har. Men jag har även samarbetat och skapat tema tillsammans med kollegor. Det sista är något jag föredrar helt klart. Kunskaperna verkar bli mycket djupare när sammanhanget blir mer begripligt och man jobbar med områden ur flera ämnes perspektiv på en gång. Förståelsen blir djupare.

Så här gjorde jag:

  1. Jag tittade över alla kunskapskrav i de ämnen som jag undervisade i.

När jag hade lyft fram dem som stödord i mitt dokument satte jag igång att se vilka beröringspunkter jag kunde hitta.

2. Jag byggde teman att arbeta med under året och jag funderade över vilka områden i svenska som också kunde ingå. Skrev, funderade och ändrade.

3. När jag hade kommit fram till  mina teman började jag göra mina pedagogiska planeringar. Jag gjorde inte dem helt klara utan när jag hade en struktur och tanke bjöd jag in eleverna på olika sätt.

PP_jag_och_min_omvärld
Exempel på pedagogisk planering – från 2012

3. Vår organisation på skolan jag jobbade på förändrades under åren och vi jobbade tillsammans med en klass i två år. Det gjorde att när vi lämnade över klassen behövde vi ha lite koll på det centrala innehållet. Vi gjorde en indelning av det centrala innehållet som varje år utvärderades. Jag tog emot eleverna i år 5 och kunde då bygga mina teman utifrån de områden som fanns med i år 5 och 6. Vi gjorde en indelning för Teknik/No  och en för SO.

år_4.png
Årskursöversikt för åk 4-6 Teknik och No

Ord och begrepp för att benämna och samtala om tekniska lösningar ska det stå på sista raden.

årskursindelning
Årskursöversikt för åk 4-6, SO

 

Det här blev stödstrukturer för mig i mitt arbete som sparade mycket tid och gav mig hjälp att hålla fokus på målet vi skulle ta oss till. Tillsammans med underlag att dokumentera elevernas kunskaper ( vi hade inget bra digitalt system) blev det ett för mig väl fungerade sätt att planera, genomföra och dokumentera undervisningen.

 

Att göra teori till praktik

Jag fick några frågor för ett bra tag sedan. Frågor som jag inte direkt kunde ge ett svar på då men som inte har velat lämna mig utan att bli besvarade och därför har jag fortsatt att fundera över dem.

”Hur gör du för att omsätta forskning i praktiken? Det verkar så lätt för dig att göra teori till praktik – hur tänker du när du använder teorin?

Det vi ska göra i skola idag ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Men vad innebär det i min praktik att det är vetenskapligt förankrat? Hur omsätter man teorier in i praktiken? Det var riktigt bra frågor som min kollega ställde. Frågor som jag inte hade funderat så mycket i den mening  – hur gör jag?

Idag hittade jag svaret på frågorna i form av ett citat som jag hade sparat i en gammal kalender.  När jag läste citatet insåg jag att det är precis så jag gör. Det var inte ett citat för den tiden kalendern visade, utan det var ett citat som beskrev min syn på kunskapsutveckling och som jag har levt sedan dess utan att tänka på det.

Citat av Hans-Åke Scherp

 

Jag tar del av teorier – ofta och gärna. Jag tar också del av metoder som grundar sig i teorier för det som man kommer fram till i olika sammanhang intresserar mig mycket men inte alltid som ett recept att använda rakt av. Utan som en ingång för att tänka efter varför det skulle kunna passar in i  min undervisning. Det blir viktigt att tänka på  hur jag kan omsätta det för att erbjuda elever ännu bättre förutsättningar att lära nytt och hur det kan göra mig till en bättre pedagog genom att jag skaffar mig mer kunskap och inspiration i området. Genom att ta del av teorier får jag med fler röster in i min praktik på ett sätt som jag blir hjälpt av. Här på bloggen finns bland annat många texter om läsning, skrivande och kamratrespons. I alla de texter finns det teorier med, inte alltid framskrivna men de finns där i bakgrunden som stöd för mig när jag planerat min undervisning.

När jag läser citatet får jag också svar på varför jag då och då går ingång och blir frustrerad över diskussioner som handlar om att anamma en metod rakt av, se något som en quick fix utan att fundera över vad det man gör kan leda till. Genom att kopiera en metod utan att vara insatt i teorin bakom, eller utan att funderat över om görandet kan få andra konsekvenser än dem man tänkt sig gör mig orolig, för elevernas skull.

Varför val görs för att bedriva undervisning utifrån styrdokumenten behöver man fundera över tycker jag. Det är frågor som för mig har varit väldigt viktiga och som funnits med i tankarna när jag försökt skapa en praktik som ger förutsättningar för alla elever att komma riktigt, riktigt långt i sin kunskapsutveckling. Längre än vad var och en tror är möjligt från början.

Jag har klivit ur klassrummet och det direkta mötet med eleverna för att istället jobba tillsammans med rektorer/förskolechefer och förvaltningspersonal. Jag tar med mig mina svar på frågorna ovan, in i mitt nya uppdrag som kvalitetsutvecklare. I uppdraget fortsätter jag att utgå från forskning, beprövad erfarenhet för att  på så sätt skapa förutsättningar för egen och andras kunskapsbildning och next practice!

Tack snälla kollega för att du ställde frågan och utmanade mig i tanken. För mig, och jag tror för många andra, är den är viktig för att vi ska kunna bygga en bro mellan teori och praktik. Den bron är lättare att bygga om vi sätter ord på det vi gör och hur vi gör.

 

 

Värdeskapande lärande

Idag skriver vi, forskare och pedagoger,  en artikel på Göteborgspostens debattsida som handlar om värdeskapande lärande. Det är något som jag har skrivit en del om här på bloggen (länk till inlägg om värdeskapande) men också på bloggen Skola365.com  Vi är många som har sett att kunskap fördjupas och att engagemang ökar när man börjar ställa frågan: för vem kan vår kunskap ha värde för? Det kan vara i det lilla eller i det stor det spelar inte en avgörande roll utan just insikten om att min kunskap är viktig leder till ett fördjupat intresse för att lära ännu mer!

Bäckaslövskolans stjärnord

Skola 365

Värdeskapande lärande vad är det? Är inte allt av värde det vi gör i skolan? Det är det alldeles säkert men det som inte alltid är säkert är att eleverna ser att det vi gör har ett värde och när inte det blir uppenbart är det lätt att eleven tappar anknytningen till skolan.

Jag har precis tagit steget ut från klassrummet och börjat jobba på förvaltningsnivå efter 20 år som lärare för elever i år 4-6. Det är en omtumlande resa. Att lämna eleverna var inte lätt men att få fortsätta skapa goda förutsättningar för många elever är en spännande utmaning. I mitt nya jobb som kvalitetsutvecklare/ Bitr utbildningschef har jag bland annat ett uppdrag i ett projekt som handlar om att minska avhoppen från gymnasiet. Lessebo kommun är med i projektet som heter Plug-In.

Plugg- In är ett EFS finansierat projekt som ett flertal av regionerna i Sverige är…

View original post 882 fler ord

Det handlar om läsning

Hur gör vi för att få våra barn och ungdomar att läsa mer? I skolan jobbar vi allt mer intensivt med att få allt fler att förstå mer av de texter som läses. Vi går läslyft och vi pratar om läsförståelsestrategier. Läsningen i hemmet minskar och ska vi öka läsförståelsen behöver vi samarbeta – alla som är berörda. Skola, hem, bibliotek och alla som kan vara läsande förebilder!

Det handlar om läsning är ett program som handlar om att bokläsandet och läsförståelsen har minskat hos våra barn och ungdomar. I beskrivningen av programmet står det så här:

Bokläsandet och läsförståelsen bland unga i Sverige har minskat, trots att läsning är en avgörande faktor för hur man lyckas i samhället. Vi tar upp problemet och diskuterar hur unga kan bli bättre på att läsa. Hur kan man jobba med läsning hemma och i skolan för att öka läsförståelsen?

Jag hade den enorma förmånen att få vara en av gästerna och prata om detta viktiga ämne. Bland annat Barbro Westlund, Stefan Holm och Maria Moares delar många intressanta kunskaper.  Det är ett program som riktar sig till föräldrar och som innehåller väldigt många tips och tankar om läsning och hur man kan hjälpa sina barn till att bli läsare.

Det_handlar_om_läsning

 

Programmet Det handlar om läsning finns på urplay.se

Det är absolut ett program som man kan tipsa föräldrar om. Genom programmet kan man få råd, stöd och pepp till att läsa och prata om det lästa tillsammans med sina barn!

Tillgänglighet – finns det en gräns?

Jag har funderat på det där med att vara tillgänglig och vad det gör med mig. Det har genom åren varit viktigt för mig att vara tillgänglig genom att till exempel besvara frågor och funderingar från föräldrar, kollegor och chefer relativt omgående. För att underlätta och  göra det enkelt för mig själv ordnade jag så att jobbmejlen fanns i den privata mobilen. Inte för att det var ett krav utan för att jag tyckte det var praktiskt.

Min inställning till tillgänglighet gjorde att jag vande min omgivning vid att jag svarade snabbt, jag vande mig själv vid att det var så det skulle vara och jag vande mig vid att befinna mig i en kontext där mejlkorgen ständigt och jämt fylldes på. Hela tiden. Det var inget jag funderade så mycket på eftersom det var så det var.

Härom året började jag tycka att det var ohållbart. Stressat läste jag mejl och ibland var det mejl av arten som gjorde att blodtrycket sköt i höjden. Svarade jag då blev det sällan bra. Jag började också ärva vanor från andra pedagoger som jag själv inte var bekväm med. Tillgänglighet på den privata mobilen. Sjukanmälan, frågor och önskemål droppade in när jag nu hade föräldrar som använde en kanal till mig, som jag inte hade önskat.  Plötsligt var jag tillgänglig på ett sätt som gjorde att  jag inte kunde pausa eftersom min mobil oftast är där jag är,  även när jag tränar eftersom mobilen är min träningskompis och podlevernatör.

Det började bli för stressigt och jag hade väldigt svårt att sätta gränser. Tillslut bestämde jag mig för att förändra min tillgänglighet.  Vid ett föräldramöte berättade jag om hur jag ville vara tillgänglig. Att jag ville använda mejlen och inte sms. Jag önskade också att frågor som man kan få svar på av sina barn och genom att läsa veckobrev uppskattade jag att man sökte svar på genom de vägarna. Jag slutade mejla på kvällar om det inte var nödfall och jag försökte låta bli att besvara mejl på helger. Det lyckades inte alltid men det blev mycket bättre.  Läsa mejl var ofta helt ok men genom att släppa mitt eget krav på att svara direkt så blev det också mer genomtänkta svar och ytterst sällan svar i affekt. Det här var beslut som minskade min stress. Jag hade tagit kommandot eftersom det är ju jag och bara jag som kan styra över mitt sätt att hantera tillgängligheten.

Nu finns jag i en annan kontext. I den här finns det en helt annan mejlkultur och plötsligt ser jag vad det gör för mitt välbefinnande. Jag får oombett ett stöd i att ta paus och underförstått tolkar jag det som en signal att det är ok att sätta på pausknappen ibland i informationsflödet. Det kommer ytterst sällan mejl från kollegor och chef under helger och ganska sällan sent på kvällar. Nu tror jag inte att alla människor är som jag men jag kan också tänka mig att det finns en och annan till där ute som faktiskt precis som jag ibland kan ha svårt att avstå att flippa in på mejl, tänka jobb eller ta del av jobbet på många av dygnets timmar. För min del har det varit väldigt bra med en stödstruktur att fortsätta min goda intention att sålla bort det som stressar mig.

Jag har äntligen börjat använda en riktigt bra funktion som finns i mejlprogrammet. Fördröjning. Jag kan skriva mina mejl när det passar mig men jag behöver inte skicka iväg dem förrän arbetstiden börjar om det inte är något väldigt akut.  Jag har nämligen haft lite svårt att bara lägga mejl i utkorgen för då är det ett moment kvar och som ska göras sen och till sen kommer jag aldrig känns det som. Dubbelt kan tyckas men mig stressar det inte när jag själv kan styra över min tid och jobba när det passar. Men för mig blir det viktigt att inte bidra till att förändra en mejlkultur som jag själv upplever hjälper till att hantera stress.

tillgänglighet_2

I det enorma informationsflödet vi finns i och den tillgänglighet som vi är en del av är det kanske dags att fundera lite på vad den gör med oss. På en konferens nyligen mötte jag en chef som sa: Jag mejlar aldrig efter klockan 17 och på helgen. Jag vill visa mina medarbetare att jag respekterar att deras arbetstid är slut för dagen. Men att jag själv sedan väljer att jobba andra tider, det är ett eget val jag gör.

Vad gör den inställningen med en organisation och dess välmående? Spelar den roll? Eller är det helt och hållet upp till den enskilde individen att ta eget ansvar?

 

Komplementär hållning

Ibland möter man begrepp som gör att ett perspektiv byte behöver ske. Begreppet rör om i den ordning som man har sett världen genom. Den nya kunskapen kan inte direkt assimileras in i tidigare förståelse utan den tidigare förståelsen behöver kanske byggas om. Byggas på nytt. Jag stötte på ett sådant begrepp i veckan – komplementär hållning.

Vi pratar mycket om likvärdig skola och det kompensatoriska uppdraget. I Lgr 11 står det:

En likvärdig utbildning
Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper.
Skollagen föreskriver att utbildningen inom varje skolform och inom fritidshemmet ska vara likvärdig, oavsett var i landet den anordnas. Normerna för likvärdigheten anges genom de nationella målen. En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.
Lgr 11 s. 8

Likvärdighet innebär inte likformighet, att alla ska göra lika, utan att alla ska få förutsättningar att nå målen och därför har vi i skolan ett kompensatoriskt uppdrag.

Jag sitter på en föreläsning om  Interkulturellt skolledarskap med Pirjo Lahdenperä som är professor i interkulturell pedagogik.  En väldigt bra föreläsning som väcker många tankar. Bland annat en fundering om komplementär hållning och då i motsats till kompensatorisk hållning.

IMG_9039
Interkulturellt – beskrivning.

I föreläsningen lyfts begreppet komplementär hållning. Det hon menade var att vi idag utgår  från kompensatorisk hållning och  letar efter de ”fel” som finns i barnets omgivning eller alternativt hos barnet. Vi ska kompensera de brister som vi anser finns för att målen ska vara möjliga att nå.Om vi i vårt uppdrag istället  utgår från komplementär hållning och ser de möjligheter som finns hos varje individ, det som varje individ tar med sig till skolan,  då letar man inte efter det som är fel utan det som man kan komplettera med vilket gör att man ändrar fokus.  Vi letar möjligheter istället för brister. Vad händer med vårt förhållningssätt då?

IMG_9040

Det här väckte många tankar hos mig. Spelar begreppen stor roll? Vad skulle det göra med våra verksamheter om vi börjar se vårt uppdrag ur  komplementär hållning istället? Skulle vi bemöta människor på ett annat sätt? Skulle förmågor och möjligheter hamna i fokus istället för brister och problem? Kan vi använda det i alla sammanhang i våra möten med  i skolans värld.

Står begreppen mot varandra? Eller kan de användas tillsammans?

För min del väckte det många tankar. Komplementär hållning är definitivt ett begrepp som jag behöver fundera mer över.

 

 

 

När det inte går att göra kopplingar för kunskap saknas

När man är ny på jobbet innebär det sannolikt  att man möter nya områden som man inte har så mycket kunskap om. För min del har det verkligen varit så och särskilt när det handlar om områden som inte har ingått i mitt läraruppdrag, till exempel att förstå lönesystem.

Jag var med på en väldigt bra och pedagogiskt väl genomtänkt genomgång. Jag lyssnade och försökte förstå. Många ord och begrepp hängde jag med på men när det dök upp förkortningar eller när det relaterades till tidigare systemet blev det tomt. Jag hade ingen förförståelse. Det jag hörde och såg gick inte att koppla ihop med tidigare erfarenheter och kunskaper. Det var tomt. En märklig känsla.

När jag satt där kom jag att tänka på hur viktigt det är att bygga mentalt schema när det handlar om läsning.  Mentala scheman som byggs av förförståelse för att kunna ta sig an något nytt. Det pratar  läsforskaren Caroline Liberg  om i den här filmen om läsning.

(9.05 in i filmen pratar Liberg om mentala scheman, men hela filmen är väl värd att se. Den här hämtad från Läs- och skrivportalen)

I filmen pratar Liberg  om att för att skapa motivation  och engagemang till att läsa behöver man hitta texter som berör eleverna.Men för att text och läsare ska matcha behövs också förförståelse, vilket man kan skapa genom att bygga en ram runt texten och inte bara sätta en text i handen på en elev. Det är viktigt att  prata om texten, vad den kan handla om, vad man kan få veta och ha för glädje av texten. Och varför kan texten vara intressant? Dessutom kanske man behöver samla in förkunskaper tillsammans för att förstå texten och genom det bygga ett mentalt schema för att kunna gripa an och möta texten. Bygga upp en förförståelse där det man läser kan införlivas i det mentala schemat man har. Vilket kan vara  centralt för att få blivande läsare intresserade och engagerade eftersom om boken inte på något sätt matchar det mentala schemat är det svårt att hänga upp den kunskap man får på något.

Det här tänkte jag på. Jag hörde ord och begrepp som jag inte kunde koppla in i några tidigare kunskaper och erfarenheter. Det var tomt kring många begrepp och hur jag än försökte fanns det inget att hänga upp dem på.

Jag tänkte också på att så här har många av våra elever det. Det sägs många saker i klassrummet men det finns kanske ingen synlig bro att ta sig över för att  koppla ihop det som sägs och tidigare kunskaper. Det saknas kunskaper eller är steget mellan vardagsspråk och skolspråk för stort och svårt att ta på egen hand.

För egen del kunde jag ta det lite lugnt för jag visste att jag kunde fråga en expert vid ett annat tillfälle och kunde fortsätta se ut som att jag förstod allt. Hur gör eleverna? Och kan vi läsa av det?

Eleven som inte visar att den inte förstår för att hen inte vill avslöja sig. Eleven som far runt och petar på allt och alla kan det bero på att redan vid första begreppet tappades orken för hen tycker att det verkar omöjligt att förstå?  Eleven som sitter och tittar ut genom fönstret och tänker på eftermiddagens aktivitet.Alla dessa elever har vi i våra klassrum och det som kan vara liknande beteende kan ha tusen olika orsaker. Det är många saker att fundera över. Många symtom och lika många orsaker.

Att bygga en ram kring det som ska gås igenom, sätta in det i ett sammanhang för att underlätta förståelsen och för att alla ska få en chans att bygga sina mentala schema kan hjälpa en del.Inte bara när det gäller att matcha läsare och text utan i alla sammanhang när nytt stoff ska angripas. Det kan vara så att en och annan fångas in och blir engagerad om man får hjälp att matcha  lektionsinnehåll med tidigare kunskaper. Genom  att få stöd med ord, kanske sett en film eller kanske intervjuat någon för att sedan mötas i klassrummet och ta del av kompisarnas förarbete kan underlätta för väldigt många.

Som vuxen är det helt klart lärorikt att hamna i situationer man inte behärskar för det är en bra påminnelse att tänka till på  vardagen som våra elever kanske möter. När jag berättade om min upplevelse för en tonåring  uttrycktes det spontan:

– Det är min vardag du beskriver!  Hur gör du då? frågade jag. Frågar så klart! svarade hen. Skönt att tonåringen befinner sig i ett  klassrumsklimat där det är självklart att fråga när man inte förstår.

 

Läsflow

Läsflow. Upplevelsen att få läsa en bok, kliva in i berättelsen och glömma tid och rum det var något som jag ville visa mina elever i vintras. Jag och Susanne Jönsson pratade om lästema och vad det skulle kunna innehålla. I det samtalet insåg jag att läsflow och upplevelsen av läsning är något som lätt hamnar utanför fokus när vi pratar om strategier och analyserar det vi läser. Vi gav samma uppgift till våra elever. En klass i år 3 och en i år 5 därefter möttes vi och pratade om böcker över skype. 

Mina 5:or fick ett läsuppdrag i läxa. De skulle försöka komma in i läsflow. Läs så länge så att tid och rum försvinner. Det var inte ett helt lätt uppdrag men det gav underlag för intressanta diskussioner om läsupplevelse när vi möttes i skolan.

När du har läst länge är det dags att fundera på frågorna:

  • Vad har du läst idag?
  • Hur gick det att läsa?
  • Vilken upplevelse gav läsningen?

Vi hade intressanta samtal i skolan efter den här läxan. Något som eleverna lyfte fram var att det var så bra att läsa utan att hålla koll på klockan. För när man har läsläxa i 15 minuter så tänker man mest på tiden. Det blev mycket roligare när läsningen var det som man skulle fokusera på.

Det är mycket vi gör i skolan som leder till något annat än det som kanske var tanken. Läsläxor med tidsbegränsning är en hjälp för många men för andra blir det motsatt effekt. Fokus ligger på tiden och inte innehållet. Läsning blir något man gör en kort begränsad tid och det är inte det som är tanken tror jag. Vi var med i mattelyftet och jobbade då med problemlösning. För att göra det tydligare för eleverna och mer sammanhållet för oss pedagoger valde vi att jobba med problemlösning i en särskild skrivbok. När jag sedan fick en ny grupp och valde att jobba med all matte i samma skrivbok utifrån ett läromedel som hade många och kluriga matteuppgifter visade det sig att vi hade inte problemlösning mer. Jag blev riktigt förvånad när jag fick höra det, tills jag insåg att det handlade om de signaler som det tidigare upplägget hade sänt. Problemlösning är endast när man skriver i en viss bok. Det blev bra diskussioner om vad problem och rutinuppgifter är och att det ligger i själva uppgiften och de kunskaper man har, inte var man skriver ner sina tankar. Precis på samma sätt blev det väldigt bra diskussioner om vad läsning är, vad som behövs för att kunna läsa och hur det kan kännas när man läser för att innehållet driver läsningen framåt. Det var en och annan som fick en helt annan bild av läsning utifrån våra klassdiskussioner om läsflow.

Vi säger nästan lika mycket med det som vi gör genom vår handling – och det är svårt att få fatt i. Men i det finns många gånger inbyggda hinder för elever.Vilket gör att det är en viktig faktor att ha med i tankarna.

Det och mycket annat om läsning pratar jag med @didaktorn om. Lyssna gärna!

http://urskola.se/Produkter/190477-Didaktorn-Lasflow

läsflow

 

Lyssna på pdf – tidseffektivt

Tekniken underlättar tillvaron många gånger och idag det finns många vägar att få information uppläst som ett väldigt bra sätt att göra information mer tillgängligt. Det finns många appar som stöttar vid läs- och skrivsvårigheter till exempel. Själv har jag då och då använt funktionen i min telefon till att lyssna på olika dokument, för att underlätta min vardag och hitta sätt att ta del av information även när det inte går att sätta sig och läsa den. Det här tänkte jag mig att jag skulle utnyttja när jag nu har börjat pendla en längre stund varje dag.  Ett perfekt tillfälle att lyssna på information som jag har tänkt ta del av.

Jag har börjat lyssna ifatt olika skolpoddar  men jag har också äntligen börjat använda den suveräna servicen att kunna lyssna på pdf:er på skolverket. En funktion som jag har sett funnits där men inte tänkt på att använda förrän nu! På skolverket finns många pdf:er som man kan lyssna på. Så himla bra.

 

Lyssna på pdf

 

Lyssna på pdf2

 

I veckan lyssnade jag på en pdf om kunskapsbedömning i träningsskolan. Det var ett väldigt bra sätt att ta dela av information. Lyssna, tänka, låta det landa och sedan läsa och strukturera upp tankarna. Insåg att när jag läser så mycket blir det en bra variation att ta del av information på ett annat sätt eftersom jag märkte att jag lade fokus på olika saker när jag lyssnade kontra läste.

Det här är en funktion som jag kommer använda mig mycket av framöver. Gillar att kunna använda restiden till något mer än transport – informationshämtning på vägen till jobbet och varva ner jobbtankarna på väg hem för att kunna ha fokus på familjen när jag kommer hem. För min del är det lätt hänt att jobbtankarna finns med hela tiden och det har jag insett inte alltid är en hållbar väg.