Elevernas röster – tar vi vara på dem?

Sitter och jobbar med min magisteruppsats. Stunden är helt ägnad åt empirin, det material jag samlat in. En del av materialet består av elevernas åsikter och tankar. Jag läser och blir än en gång så glad över elevers åsikter, tankar och synpunkter. Röster som lyfter fram viktiga poänger utifrån sitt perspektiv. Det gömmer sig så mycket kunskap och klokskap som vi kan få ta del av om vi frågar. Bjuder in till att tala om det vi gör men också om vi lyssnar – lyssnar på riktigt.

När elever får chans att tycka till kommer det fram massor som är ett bra att jobba vidare utifrån. Klokskap om undervisningen och hur den kan utvecklas för att var och en ska lära sig ännu mer, klokskap om sin egen förmåga att lära men också klokskap om vad skolan som helhet behöver förändra.

Hur fångar vi som jobbar i skolans värld in tankar och åsikter både vad det gäller om undervisningen men också i undervisningen? Tycker att jag då och då hör: hur ska vi hinna göra det? De är för unga! De kan inte! Kan den inställning rent av leda till motsatsen? Om inte allas röster får möjlighet att göra sig hörda, lär vi inte ut något annat samtidigt då?  Din röst är inte viktig till exempel.

Jag hade förmånen att få vara med på dialogmöte där politiker, förvaltningschefer och invånare möttes i samtal om nu:et och framtiden. På en av träffarna var det två ungdomar i högstadieåldern med. De lyfte frågan om att skoldagen skulle börja senare för att det hade gett bättre effekt på elevers lärande. Jag blev nyfiken på vad de hade att säga mer om detta och började ställa frågor. De berättade, hänvisade till forskning och presenterade argument. Min nyfikenhet på elevernas kunskaper i ämnet ledde till en artikel i lokaltidningen och radiointervju. Att lyssna på unga blir en nyhet. Det är fick mig att fundera ännu mer på det här med att ta vara på allas kunskaper och röster. Inte i meningen att alla ska få som man vill utan mer utifrån att samtal kan föras, bemötas och ifrågasättas för att på så sätt tillsammans lära nya saker och kanske till och med komma fram till helt nya briljanta lösningar på saker och ting.

Artikel från Smålandsposten

Det finns så mycket kunskaper inom väldigt många områden hos eleverna som jag inte upplevde att mina första elever hade med sig in i klassrummet. Tar vi vara på dem i skolans värld? Hur möts eleverna som är i 13-års åldern och som under hösten tittade på varje debatt mellan Trump och Clinton för att det var intressant och faktiskt möjligt att ta del av idag. Hur möts eleverna som har fördjupat sig inom olika områden av intresse på sin fritid? Hur tar vi vara på den kunskapen i klassrummet och bygger vidare på den? Tar vi vara på den? För någonstans här sänder vi signaler om värdet av att var vi lär oss saker spelar roll. Det här tycker jag är en intressant fråga att fundera över. Hur passar elevernas tidigare kunskaper in i det som jag just nu ska gå igenom?  Finns våra elever i ett dialogiskt sammanhang där allas röster kommer fram för att utifrån det tillsammans fördjupa kunskaperna eller är det någons röst som står för alla kunskap?

För egen del såg jag att när undervisningen inkluderade elevers tidigare kunskaper, tankar om hur vi skulle kunna använda dem tillsammans med det vi lärde nu och vad vi behövde lära mer om. Med tanke att kunna använda våra kunskaper till värde för någon annan då   ökade motivationen. Med en liten extra twist på planeringen blev ännu fler engagerade. Ett antal inlägg om värdeskapande undervisning finns här på bloggen. Maria Wiman har skrivit ett inlägg på temat på bloggen skola365 där hon delar med sig av enkla råd och tips om hur man kan göra för att få elever ännu mer engagerade, delaktiga och intresserade av att bidra i undervisningen.

Det kan vara en bra start på vårterminen 2017 att testa att ta med eleverna ännu mer i undervisningen och genom kunskaper skapa värde för andra!